Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - stolzelika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolzelika
513
stor
war saa staalz tiil synno RK 3: 2676. tha thu drog
heim till tik, oc giordc han sa stolsan (stolzan)
Vi 182.
stol/olika (stodzliga (för stöldzliga el.
Stolzligaj Di 74), adv. [/.</. stolzliga] 1)
ståtligt, präktigt, jak . . . var stolzclika pryd höghsta
konungx brwdh Su 408. 2) stoll, på ett stolt el.
öfvermodigt sätt. sporde lin ther war, som sa stodzliga
red Di 74.
stomall? n. [S». dial. stoinan] stomme; fogning,
byggnad, hatoni tliitssc vsla rötolica kropsins stoman
-it. (för stoman? rompages) Bo 250.
stoiiui, wi. Jfr priista stomii.
stömne^ (stomme, stompme), m. och n. [Jfr
K. stumme, m.] stomme (till en byggnad)? iil’la |id
kagge ... lot vpp jöus olssone . . . thet stenhus
. . . som thet nw star vpmwret . . . och et stompme
i samme gängen SJ 320 (1462). metli then samme lille
stomme ih.
stomsiiiiiailher, se stunipsiniiadlier.
stop (stoop. Stopp Fil 4: 83 (1499)), n. [Mnt.
stöp. Jfr lsl. staup] /.. 1) stop, ett slags
cylindriskt dryckeskärl. Jfr Hyltén-Cavallius, Värend och
Virda rne 2: 195; Hildebrand, Sveriges Medeltid 1:
434 /. giffuer jach thek eth stop (staupi) aff gul
Di 224. gömde han hade stop ok fat MD (S) 252.
FH 4: 83 (1499). gilleshuss tilroda med . . . stop
liorn ok handkläde SGG 130. ith stoop af 24 lodh
TK 275. itt stop af 23 loodh ib. ith stoop om 22
lodh ib. ith stop om 20 lodh ib. xij stobe, ]inert
wti annet, xiijd(! war loket FM 75 (1483,
daniserande). vij sma stobe, viijdc loket ib. — i
latiniserad form. stöpa stannea Falkman, Om mått och vigt
1: 282 (urk. fr. 1385). — Jfr liailkft-, silf-stop.
2) stop. ss. mattkärl el. mått (för våta varor). Jfr
Falkman, Om mått och vigt 1: 281 f.; Hildebrand,
Sveriges Medeltid 1: 752. hoo som spillar eth stop öl,
hüthä ena thuniia öl . . . lin som spillar ena kannaa
öl böthe eth j’[’/i] pu[n]dli vax SO 7 (möjl. att föra
till 1). hempta honom . . . ena kanna ööll om ij stop
SGGK 109. tu stop öl (skola säljas) for 3 ponningcr
GS 51 (l45o). thet (vinet) vttappa medh stoop, kannoni
bela aani eller ha|fwa aam ib 58 (1474). then som toko
ena wisso måtto, som iir et stop watn aff store flodli
Lg 3: 486. j stop kelle vatn LB 7: 47. ib 2: 92. liwith
win j stop ib il. — i latiniserad form. lego et
assigno . . . magistro tydhemanno II flaskas stanneas
de vi stopis SD 5: 151 (1343). — Jfr S.llllStOp.
— Stopakaillia, f. dryckeskanna rymmande ett stop.
stöpa kanna stannea Falkman, Om mått och vigt 1:
282 (urk. fr. 1385).
stopilillg, f. stoppning, stockning. stopningh i
aadronar LB 7: 174.
stoppa (stuppa. -ar, -adhe, -adher), ». [lsl.
stoppa. Mnt. stoppen] 1) tilltäppa, tillstoppa, hon
stoppar sina näsa MD (S) 212. — bildl. tlieres
munnar kan inan . , . yngha lundh stuppa Gers Frest 50. —
täppa, stoppa, hämma det fria vätslcelnppet i el. den
obehindrade af söndringen från (ngt), aadronar som
ärw ]lidan for liafflan, the stoppas LB 7: 82. at
liffr-en stoppas ib 247. at myelten stoppas ib 248. om
modren är stoppat ih 27. — stoppa, liämma, komma
Ordbok 11.
att stanna, om man liaffiiir for mykin liisn oc vi] ton
stoppa LB 7: 251. 2) stoppa, hårdt el. tätt fylla.
lät domaren stuppa hans strupa fullan mz lim sinap
ok ätikio Bu 532. pipouar som andin skal ginom gaa
stoppas fulla mädhir ofwirflode wesko LB 3: 174. mz
stuppadbum follom bwk alf alzskons födhu Bil 267.
tagli böner oc skala thorn, oc stöt ther aff miöll, oc
stoppa näsan ther medh LB 7: 210. — bildl. abs. fylla,
bidraga till att fylla behofvet, johan magonsson haffwer
kötli och smör och flesk. thet stoppar ä nagoth BSll
5: 254 (1508?). 3) stoppa, instoppa, stoppe thz op j
näsana LB 1: 97. ib 3: 165. skal hon . . . doppa een
fläder i stark iitykya oc stoppa henno i syna näsw
bwru ib 7: 30. J1’ 86. — instoppa, inproppa. bildl. thu
haffuer tliän lärdhom faughit huilken wi mz hugh oc
slagli ey kwnnom i tik stoppa Lg 663. i) fylt a,
upptaga? siden wij haffde stoppet tiden (d. v. s. dröjt?)
ber i agnen vid jöneköping i nogre dago BSll 5: 412
(1510). — part. pret. Stoppadhoi’, förstockad? o thu
stuppader ok syndoger man MD 125. — stoppa i gon,
stoppa igen, tillstoppa, bildl. annat örat stoppar ban
igen mz eth fanytli hop oppa langlit li|f JP 130. stuppa
liwars mans mwn yglieii Gers Frest 49. Jfr i gon
stoppa. — Stoppa ill, stoppa in. ath stoppa thät
gullit alth in j bulsteren JR 85. — stoppa llidher,
dämpa, hålla tillbaka? thet ban meth örlig stoppade
nider MD 505. — Jfr ator-, be-, for-, ful-stoppa.
stoppilse, f. stoppning, stockning. ten stoppilsen
oppo liffren oc midten komber ter aff at blodyt.
bliff-wer forbrent aff ten heta colera LB 7: 248.
stöpt? n. [Jfr Mnt. stof] stoft, rök oc stop (för
stöpt ?) stod op j sky RK 3: (Till. om Chr. II, red.
B) 6234.
stor (stoor. stur: sturan RK (Hadorphs uppl.)
s. 499; sture SJ 318 (1464); BGG 299. star: stare
FM 410 (l509, saml. afskr.; på två st.), staar:
staare ib. komp. större, störe. styrre KL 233.
sturre SJ 319 (i4«4). superi, störster.
styrst-er: -e SJ 313 (1464)), adj. [lsl. stdrr] L. 1)
stor (i utsträckning el. omfattning). J111 iist maþar
starcar ok stor Bu 498. tue store draka ib 71. största
hunda Bil 103. eet stort vaxlyus SD 5: 564 (1346).
giordhe gudh störsto liva sool oc maana MB 1: 156.
viþ stajien la en stor sio. som eet stort haf Bu 490.
månge bäkkia ok sma göra stora aa GO 37. sanipnat
sil styggir ok stora fiska ib 127. tho ath kyrkian
är stoor tha sionghir prästrin ey vtan i ccnom ändlia
ib 333. the lithla scuto ganga tha the stora liggia aa
lando ib 389. opta stiälpir litin thuwa storö lassc Al
22. mötte os än störro oc wansamlikare klippor oc
bärgh Lg 3: 457. then stora gardhcn SD KS 2: 114
(1409). en kellare ganstzko lidhen och en sturre kellare
SJ 319 (1464). vppa sture torget ib 318 (1464). hwar
thera offradho väl mykyt storan hoop af thässom
threm (d. v. s. guld, rökelse ocli myrra) Bo 2; jfr 2.
— tjock, grof, bastant, castaþo män stora linor vm
afguþa stok Bu 207. then kabel, xxx fångne laiigli
och swa stor thet man kan windho medh op och
nidh xx skeppiindh sträng BSll 4: 336 (1503). mz
them storö oc stubbotta järnspikomcii Bir 5: 74. —
stor, som har stor utbredning, som sträcker sig vida.
epter then sture branon BGG 299. foro stora dödhill
05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
