- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
561

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - svagher ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

syagher

561

sval lise

stenhusit fordhom tideke nyenborgh atte . . . tbatta

fornempda hws . . . ga|f her piither van wator nielis

magnussone miidh sinne dotier til niiidhgifft SJ 163
(1447).

svagher, se sraker.

svaghor, se svar.

Svakll, v. försvaga, longt örlig oc mong herra
möte the swaka frelsit MD 420. Jfr be-, for-svaka
(-svaglia).

svaker (swagher. swach), adj. [Mnt. swak]

1) svag, vanmäktig, utan kraft, tha ware iak swagher
(injirmus) oc ey starkare än andre män MB 2: 120.

— svag, matt, lamt bedrifven. then storm jach haffuer
hollith i uath moth rigisins fyender och eders är
icke swach och iin nw hulder (för eders och än nw
holder är icke swach) HSIl 20: 58 (1506). — svag,
klen, obetydlig, om krigshär, sainpnadc iag en här han
war ey swngh It K 1: (Yngre red. af LllK) s. 284.

2) svag, klen, kränk, tz barn tha lodis tz vardher
vcllikt och swakt enfollokth och krauckeliigit aff sigh
LB 7: 92. j then tiidhen er monniskyan i sin natur
och i syn magha alra swagasth ib 180.

svaklia (-ar), v. [Su. dial. svakua] försvagas,
blifva svag. swaknar hans makt LfK 101.

svnkniüg, f. Jfr forsvukning.

Sval, adj. [Isl. svalr] sval. sua vart oghnen sual.
at tomas gik ut menlös af hanom Bu 188. Jfr svali.

sval, n.f Jfr hughsval.

svala (-aþe), v. [Isl. svala] siala, svalka, ]io
(ormarne) . . . sualaþo banna suet mz þerra bläst
Bu 506. at ban vätlio sin fingir j vatne ok dröpe a
mina tungo . . . och swali hona MP 1: 186. lät tända
baal ok bränna mik, guz ängla scolu swala mik mz
himna dag Bil 4S6. — bildl. stilla, lindra, suala hans
pino Bir 2: 20. til häiina . . . ther allan min angir
kunne väl swala Iv 1237. mathidiana . . . swaladhe
. . . dighran del sina sorgli mz clemente Bil 351.
(swala för swa sia: jak skal swala (percutiam) tliik
oc tliit folk, at i skulin forfaras aff wärldinne MB
1: 3oo.j — Jfr liiiglisvala.

svala, f. [Isl. svala] svala, tak quikka sualu LB
5: 82. ib 7: 12, 72 o. s. v. PM nil. — S Val II hiiirup,
«». svalhjäme. LB 7: 154. — Svalll llOVUdll, n.
sval-hufvud, tagli en sten som ligger i swalw hoffdhe eller
hierne LB 7: 154. — svalu tiiaghi (swala- LB
7 : 204, 323), m. svalmage. the stena som fynnes i
swala maghan LB 7 : 204. ib 323. — svalll qvidher
(swalo- LB 2: 58. swala- ib 59), m. svalmage.
en sten ther hittis j swaloqwid LB 2: 58. ib 59.

— svalu unge (swala- LB 7: 204, 322), m.
svalunge. siwda swala vnga LB 7: 204. ib 322.

Svala, adv.f mäster thu siglier swala Al 206 (i
rimsl.J.

svalan, /. Jfr hughsvalan.

svalare, m. Jfr linghsvalare.

Svaledll, adv. sålunda, på följande sätt. the salga
böndher wardli tha swa ledli II K 2: 4351.

svaledllis, adv. [Isl. sváleiíis] såiunda, så. wardher
kirkia brotin oc swa ledliis (motsvarande jia leþ V.ML
11 Kr 5: pr) stolen Rydqvist 5: 144 (ur en i en
membran af MELL intagen kyrkobalk; jfr MELL s.
xxxixj. — med följ. at. swa ledhis hafdhe ban sik.

Ordbok II.

at äkke fiol ban i frestilsomin Bo 48. wil han . . .
planta en nyan wiingardh som är eu ny renliffnadhir
om hwilka han wil haffua alwaktelika rökt swaledhis
at (taliter, quod) han giffwi hanom wäl smakande . . .
wiin Bir 4: 5.
svalelika, adv. Jfr hiighsvalelika.
svaleliker, adj. jfr liiighsvnleliker.

svalgli, n. [Mnt. swalch, gen. swalges] 1)
svalg, munhålans fortsättning bakåt, jak är j thera
sualglie suasoni smola Bir 2: 213. änkte atirblifwir
j honom vtan swalglisins strvpe (guttur gulæ suæj ib
1: 69. ib 163. 2) svalg, djup, afgrund, gregorius
thuronessis (för -ensisj scrifuar at naglaue waro
fyrc, ok sighir at hon lat säukia then fiiirdha j
iorsala haff ther swalghit (vurago) war
wadbeligh-äst Bil 88. Jfr hafsvalgh. 3) svalg,
omåttligt begär efter gommens njutningar el. efter mat och
dryck, glujskhet, fràsseri. vtan förra styris
swalgb-eno (gula), tha Hruodlinr man fanytlica mot the andra
syudona Bo 48. omättclica swalglisins fula giri (gulæ
voracitas) ok owir stöpa fylle forbiutz ib 126. mangra
banda tlätio blanda saman ok liiängia. som skola gita
atirböt käptana, framkallat swalghit (gulam
provocent) oc opuäkt niatlustan ib 134. drikkuin ey swa
mykyt som swalghit kräfwer, wtan swa mykyt som
widherthorptin bedhis Ber 88. kötit . . . wpwäkker
swalgli och sköran lusta ib 231. the tempradho ey i
fastonne swalghsens heta LfK 199. mot kötsins
0-mättelika swalghe skipadhe han atirhald Bir 1: 355.
thessa tre syudona som är skörliunadhir ok owir
måtto swalgh ok giri ib 49. ther iir vina samquämd
ok omattelikit swalgh ib 80. ib 103, 135, 167, 3: 10. MP
1: 29, 72, 136. Ber 289. PM xxvii.

svalgllfulder, adj. fråssande, omåttlig, drinkara
oc swalgfulle Su 126. sualgfullir hafuir hierta j
buk-fylle MP 1: 87. j swalgfullom kroppom ib 310.

SVali, m. [Isl. svali] staika. f>in eldar gör mik
suala Bu 416. ib 494. bidli thin gudh en han gitir
gifwit salogho folke nokon swala som här döör aff
hita Bil 831. ib 449. är liwst sky owir bärghit af
hulko thu skalt hafwa swala (refrigerium) Bir 1: 273.
ban fik ther ey en vatudropa til sinna tunga swala
MP 1: 2o. ib 92, 95, 2: 188. LfK 199. — bildl. var
liärre jliesus christus vari thyne siäl till skugga oc
swala VKR 66. — lisa, vederqvickelse, lät mik . . .
fara tel {iin äuinneleka gläpi käldo ok suala Bu 142
(kanske att föra till Sval)■ lian skal ginstan faa swala
ok lisa Bir 1: 277. ib 3: 108. rätuis man skal vara i
liwilo ok swala. nar han vardhir fore komin af
dödh-enom MP 2: 222. — Jfr hugli-, Sorglia-Svali.

Svali, m. [Jfr Isl. svalar el. svalir, /. pl.] L.
svale, utbyggd, mot yttre sidan öppen, täckt gång el.
galleri långs öfre delen af en byggnad. Jfr
Hildebrand, Sveriges medeltid 1: 157, 428; Hyltén-Cavallius,
Värend och Vildarne 2: 2o4; V. Gudmundsson, Pri•
vatboligen s. 100 f, 200. vmganga ok swala alla Al
4633. thu min son . . . swa fagher oc wään, at alla
egiptolandz iomfrwr standa i swaloin oc windöghom
(discurrerunt super murum), hwar som thu kombor
farande MB 1: 266. jomfrvn stod j en swala (vp ener
kemenaden) Fa 49. MD (S) 274.

svalilse, n. pl. Jfr hughsvnlilse.

71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free