Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - talare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talare
618
tapa
dags-, en-, fagher-, for-, gen-, ivir -, mång-,
mot-, osiimio-, port-, sam-, til-, tvä-, um-,
vif>er-talan.
talare, m. Jfr bab-, for-talare,
talerk (pl. -ar?), m. [Fdan. tallerk. Jfr Mnt.
talloreken] tallrik, stijta iister oppo en talerk LB 7:
321. ffatli, stopp, talerker Fil 4: 83 (149a).
talgher, m. [Fdan. talgli. Mnt. talch] L. talg.
offra viiilhra talgli Bo 137. MP 1: 213. min ordh äru
swa som talghir. lnilkin som myklo raskare smältir.
huru myklo mero hitin är innantil. än liwar iingin är
hitin ther vt spottas talghin Bir 1: 180. Su 117. Jfr
bukka-, fara-, geta-talglier.
talglllillS, n. tali/ljus. TK 275.
talning, f. Jfr atalning.
talugher, adj. Jfr fa-, mång-,
stor-tal-uglier.
tamber (». tampt. ff. vok. i and. -m-. -mm-),
adj. [hl. tanir] L. 1) tam. aff ville diwr ok tanima
badhe Fr 378. — n. substantivt, kött af matnyttiga tama
djur. vilt ok tampt man ther sa ok alzkyns thz man äta
ma FI 866. Iv 227. litRK 380 (1501). 2) tamd,
inöf-vad, dresserad, man sa ther marghan fiil wäl tamau Al
4460. the fila ware tame swa at när man skulle til
stridha ga tha waro the iw först til redho ib 4443.
margha starka lila som ... til örlögli ära wäl tama ib
4422. til striidh war han (hästen) ful wäl tam ib 9497.
— öfvad, inlärd, til wapna gör man hona
(amason-flickan) tam Al 4748. — Jfr Iiema-, o-tainber.
tall (med art. tanneil LB 7: 213; BSII 5: 333 (1508).
dat. tanne GO 637; jfr Kork, Medeltidsordspr. 2: 292.
pl. nom., ack. tänder, med art. tändrena LB 3: 52.
tänderna ib 5:77. tenderna ib 7: 212, 213,214, 215.
thändrana Bir 1: 208. gen. tanna, se ssiittn. med
art. tannanna GO 601. dat. tannom Bu 19, 100), /.
[/«/. tönn] L. 1) tand. tlieii som vtslar tan androm
skal mista tan Ml’ 1: 216. sia lians mun ok tendar Bu
166. slita han mz tannom ib 100. griäna tannom ib 19.
thu . . . bitlier thiua tändher Lf K 141. thina tändir
ärins for hwarth thz sin the vplätos ok samanbitus
tha thu mz thöni tuggadhc Bir 4: 137. jak war slaghiii
j thändrana ib 1: 208. Iv 2785. tuggar man hwitlök mz
färsko wiin oc rörir mz fingrin om tändrena LB 3:
52. thz störker the tänder som löse äre i
tannegard-enom ib 62. är tanncn i hul ib 7: 213. mot fila tan
Al 4471. skalt thu tilköpa thin mwn mz tre knöpa,
som är twå läpar oc tan för twngo Lf K 143. man
seer ängen man längir än til tannanna G O 601. ä
lekir tunga a tanne sarast ib 637. ä wäxe rakka tan
män gamal hundir bithir been ib 678. — bildl. sidan
thee fingo bedzsleth medh tannen BSH 5: 333 (1508). —
Jfr axla-, biura-, draka-, fram-, luiiida-, iiirn-,
orma-tan. 2) tand, tagg. järnskiffwan skal
ha|fwa affwan pa segh tre stäkkotta tändher ... oc
wth nioth äggiana andra tro tändher längre LB 9:
111. — tanna byld, /. tandböld, fore tanna wärk
äller byld LB 10: 8. — tanna gardlier (tanne
gärder), m. [Jfr hl. tanngarclr] tandgård. MP 1:
71. thz . . . rensar tannagardin LB 3: 52. thz samma
pulwer törkir rotne wädzsko i tanne gardenom . . .
ok thz störker tho tänder som löse äre i
tannegard-cuom ib 62. tak celidouia oc stampa oc läg vidh tanna-
gardh ib 10: 8. ib 2 : 36 , 41, 57, 3: 165, 4 : 342 , 7: 10,
48, 60 o. s. v. PM 72. — tanna gnistlan (thanna
gnitzlan MP 1: i3i. tanna gnidzlan ib 2: 45.
tannagnidhzlan KL 266. tanna gnizlan Gr
277; Ber 211. tanna gnislan MP 1: 64, 76), /.
[Jfr Isl. tauuagnastran, tannagnistrj tandagnisslan.
the som dyrka afgudh. skula bära mz dröuilsoin oc
tanna gnizlan elzsins vidha byrdhe Gr 277. ther scal
vardha grathir af otholiken brändaglii, ok tanna
gnislan af otholike köldli MP 1: 76. ib 64, 131, 2: 45. KL
266. Ber 211. — t atm» huld, n. [hl. tannahold]
tandkött, tak bränt salth oc wridh opta wtan om
tanna hwldhit LB 3: 164. tak klofllök oc stampa mz
salth oc liigh widhir tanna hwldh tha mon thz bötas
ib 165. — tanna kiöt (-köt), n. [Fdan. tannæ köt]
tandkött, tanna kötit oc kindirna thrutmadho Bir 2:
243. bwlit tnnnaköt LB 10: 8. — tanna rot, /.
tandrot, thz samnia pulwer törkir rotne wädzsko i
tanne gardenom som plägir at röta ok forderua tanna
rütirna LB 3: 62. — taiiua Slllliadlier, /.
tand-svullnad, tandsvulst, tanna wärk oc swlnath LB 7:
35. — tanna värker, m. [Isl. tannaverkr] tandvärk.
sudit af nioron [ok] af sinap sigx dugha fore tanna
wärk LB 4: 345. ib 1: 97, 2: 32, 36, 51, 52, 53, 3: 67
o. s. v., 5: 77, 7: 10, 48, 51, 60 o. s. v., 10: 8. Lg 3:
584. — tanna yrt,/. [5u. dia!, tannört] scleraiithus
Lin.? tag en litin yrtli som kalles tanna yrtli oc
vexer i bland korn, oc annar stadz oppo leth jord,
oc hon vexer i smaa bwska, såsom tyniean, men hon
är blekare LB 7: 212.
tilll (taan), n.f vnuin vædhemæl de taan SL) 4:
710 (13(0?).
tang (tong Vi 59, 141; -en ib 122. pl. tänger
LfK 233. tängher Su 224. tenger llSll 19: lßs
(1506). tängir Bo 183; Bir 2: 65), /. [hl. töng] tång.
the . . . toko wt hans tuiigo rötir mz enne tangh Bil
869. ST 275. siniidh hawir thy tang at han vil sik
ey bränna GO 550. the som haua tliera banda
and-budh sua som tängir mz hulkom man draghir fram
til sik thz ban åstundar Bir 2: 65. Bo 183. smidä
mz hamber oc tang l)i 57. aarste oc lekara
hanterande theras hyssor, oc smedher sina tängher oc
liani-bra Su 224. mz tlieres brinnande tänger LfK 233. Di
59, 122, 141. IISII 19: 168 (1506). Jfr iärntaiig.
taiinadher, p. adj. Jfr etertaiinadher.
tant (tandh (i rims/, med sant) HK 2: 6488), n.f
[D. tant. Mnt. tant, gen. tändes] tomt prat, osanning.
thz war . . . jnthe vthan lyg och tanth RK 2: 4266.
ho altiid far mz swik ok tandh thz rönis honom jw
litet sant ib 6488.
tap, ». [/>. tab] förlust, skada, ss rimfyllnad. thz
nyttogast är j ret wenskap thz skal höwist wara for
vtan tap Ml) (S) 294. Jfr fort.ap.
tapa (tappa, -ar, -a|)e, -a])er. impf. tapte
11K 3: (Till. om Chr. 11, red. B) 6175. tapthe ib (red.
A), part. piet. tapther: -e ib l: (Yngre red. af LRK)
s. 285), v. [hl. tapa] L. 1) förstöra, förderfva, göra
ände på. ovitur kuuungur tapar ok fördärua sit folk ok
landskap KS il (143, 62). jak skal tappa (perdam) visa
manna visdom Bo 98. wil fienden tappa thorn badhe
ok dräpa dliom G ers Frest 12. — part. pret.
förtappad. att en tolken stoor manna skare skulle ewinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
