Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - tväfaldogher ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvJffnldogher
tviikan
fallan ib 9. tweffallan ib 26. f. twftfalla Bir
1: 235; Ii 234. twäfald ib is. dat. f. twäfalde
Bir 1: 367. «. twäfallo ib 5: 40. thwafallo Ber
9. pl. nom., aclc. ti. twäfald Bo 18. twäfal Bir 1:
360. dat. twefaldom Ml’ l: 274. twefallum Bil
113), adj. [.i. l an. tvefold. Mnt. twèvalt. Jfr hl.
tvlfaldr] L. 1) dubbelviken, lagd dubbel, dubbel.
jak skal lata idlier badlia annan tima smid lin
twefallum järn 11 in ok banduni for enfald Bil 113. mondo
the hawa twäfald klitdbe oe fodhradh Bo 16. at. han
(pungen) wari aff twäfallo läriffte Bir ft: 40. didrik
stäk gymou hans skioll, oc wt i gömou brynian
twe-fald Di IS. ib 234; jfr Fritmer, Ordbog 3: 734. —
dubbel, som tages trå gånger, fordubblad, ont
storlek, vigt, värde o. s. v. the presto som väl förestå
sino ämbete, äru värde tweffallan hcdhir MP 1: 26.
skal hans krona ok lön twafald göras Bir 3: 231. ib
I: 360, 3: 168. haff mit gul falt for tio pund twäfalla
vikt (ponderis duplicati) ib 1: 235. skulu alle twäfnlt
atir giälda sinom herra mz twäfalde alling ib 367. iak
. . . skal ey at enast gina miiiom vtualdoui mannoni
thz the bedhas vtan jak skal ämuäl göra thz twäfalt
(duplicabo) ok hundradba falt ib 3: 219. MB 2 : 360.
— tvåfaldig, som är af två slag, som utgöres af två
ting af samn 1a el. liknande natur, benedicta swa
liet-endo yrtor är twäfal i kyni LB 3: 81. äghlr thu
twäfalt nampn swa som är martyr oc confessor Gr 312. twä
fald hiälp KL 181. mz twefaldom fordäruilsoin MP
1: 274. thu . . . kombir j twefallan last il) 9. ib 245.
2) dubbel, falsk. Iiulkra tunga twäfald (duplex) är ok
swikful Bir 3: 304. mz thwäfallo hiärta Ber 9.
tviifaldogher (thwefallogher), adj. [Jfr Mnt.
twövaldich] dubbel, om storlek o. s. v. hans sak iir tlia
thwefallogh SO 66. tlia är lians sak thwefallogh ib.
tviigilda, v. L.
tvägllder (tve- L. tva- L. u. twägiilt Ifx
137), adj. L. tvegild, för hvilken el. hvilket betalas
dubbla böter, wari . . . twägiilt thz oppa thöm görs
IfV 137.
tvügildi, »1. L. — tviigildis böter
(tvegild-is-), /. pl. L.
tvägipta (twägifftha), v. — tvägipta sik. L.
tvägipter (tvägifter L. twegiflther), adj. L.
två gånger gift. myn modher war twegiffth Fil 7: 51
(1476?).
triigiiild, n. pl. [Jfr Fnor. tvigjald] dubbel
betalning. skal tliiwffwor twä giäldoin ater giälda MB
1: 337.
tväglia, v.? ffor thy jak j mik findlier oc känner
enna ha|lda osigholika läuktan oc åstundan til at lo|f|va
. . . än jak twägas swasom ömt oc mindre
formagh-ande. graatande owirgiffiia (quod turnén mforme [-re/in-t]iti-] {+re/in-
t]iti+} sua ex impossibilitate deploro) Su 328.
tvällllglia, adj. [Jfr X. tvihugad] tvehågsen, oviss.
han war thwähuglia first liwat biitlier ware
widher-sighia wäruldcna ellir j wftrulz skipelse thiäiia gudhi
Bil 711. — tvehågsen, vankelmodig, medh räddom
dulgh-0111 ok twähugha mannoni KS SO (196, 87).
tvällllglli, m. [Jfr X. tviliug] tvehågsenhet,
tveksamhet. en räddr man i stridh han må hindra ok rädda
göra hundradha, medh rädde ok twähugha sinom KS
80 (197, 87).
tviiliyrnadlier (-hörnadher. thuä
hyrdnadh-er), p. adj. försedd med två horn el. spetsar,
liaw-er biscoper twäh’irnadha (Cod. B thuä hyrdnat ,">6oJ
krono MB 1: 355.
tviilliillder, adj. [Jfr Ä. Dan. tvollffilldct] som
brukar båda händerna lika väl. war twähändher oc
brukade badlia hondhcriia för tho liöghra MB 2: 76.
tviiliiindis (twe händis nil 377), adv. [Jfr Fnor.
tvihendis] med båda händerna. Bil 877. alle skyufwa
twähitndis mot hanoni (fattigdomen) Su 421. tliz (kor ■
sel) liiolt hon twähäudis Lg 3: 517.
tviika (tweka Bir 5: 141; Lg 3: 103. thweka
ST 29. tueka. tweeka UK 3: 2527 (i rimsl. med
läkoj. twika. -ar, -adhe), v. [Ar. tvika] vara i
ovisshet. 1) vara oviss el. villrådig (huru man
bör förhålla sig), tveka, vara tveksam, för thy ingen
kunne tbeniio läka hcegynnadho rikensens raadli
tweeka Il K 3: 2527. — tveka, draga i betänkande, ey
twäkar iak af them som swa omgangir sighia at ban
gör siälfs sins belso Bo 138. KL 40*. MB 2: 401. 2)
vara oviss, vara osäker, anse ovisst, icke rätt veta
(om ngt förhåller sig på det ena el. det andra
sättet), undra, twekiir man head heller stenen iir [i]
lendeina eller j blädrona LB 7: 26S. thu thorfft ey
iäfwa älla twäka af tliinna thanka anda liwat han är
godhir älla ondir Bir 1: 189. somlike twäka ther vm
hwars brullöpe thz var som giordhis i chana galileo
Bo 58. vndradbe rättaren , . . huru thotta ärandit
ware beläghit. oc twäkadhe hwilkin thera rätto
drap-arin wara skulle ST 473. ban tuäkar ey vm tliz warda
må KS 21 (52, 23). 3) vara oviss (om sanningen
et. verkligheten af ngt), tvifla (på), twäka ther vm
enkte at ey vardlia al thing skällika Bo 123. Lg 3:
103. ther om skulen j cynete twika 11K 2: 5875. änkte
jäfwadhc icronimus älla twekadho aff mine vptäkilse
Bir 3: 160. — tvifla på, betvifla, hwa thwäkar thz
Bil 479. twäkcndis alss inthet thet schall well
for-tyänt bliffwa sa lengio jach liffwer Fil 592 (1513). —
tvifla, åhs. af iiadholike foreskipan lät var herra
tlio-niam swa twäka Bo 237. ville icronimus hällir
millc-lica tweka än thz for sannind sighia som ey var teet
aff gudhi Bir 3: 160. prestin jäfuadho oc twäkadhe
ih 2: 122. 4) tvifla (på), hysa misstroende (till), man
torfto a thorn (krigsmännen) oyncte twika for danska
hofmän the ey wika UK 2 : 8629. 6) misströsta.
thorfvin ij äkko twäka. ban g]ömir idhir äkko Bo
218. ST 29. Bir 5: 141. 6) frukta, tuekado (Cod.
A jcffuade 81) her ffasholth om seth liff hi (Cod. B)
321. — Jfr otriikaiide.
tviikail, f. ovisshet, tvifvel, omsörghiaude i
twäk-an LfK 45. thin stadhfestilso oc neekan oc twäkan
Ber 278. engen twäkan är i thy som daglika synes
oc bepröwas Su 148. — tvifvel, tvifvelsmål, undran,
tviflande el. undrande tanke, föremål för tvifvel el.
undran. jak bidher at thu ey forsmaa ena twäkan, som
jak ödhmiuklika aatspör oc åstundar at wita (unam
qvarn propouo dubitationem) Su 290. — utan (alla,
liakra) Iväkaii, utan tvifvel, utan att tvifla, at tliro
wtan twäkan Bir 4: 47. Su 46. wtan alla twäkan
war iak stadhelica bidhando gudz fadhers loffwan Lg
816. MB 2: 326. — utan tvifvel, otvifvelaktigt, för
visso, vtan twäkan (absque ulla dubitatione) skalt thu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>