- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
692

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - tändilse ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiindilse

692

tärning:

täwla, antända, apostoli . . . länd" mång lins ok lampor
Bu 14. SO 158. män . . . täudo bålet Hu 31. ib 178. —
tända, komma (eld el. låga) att brinna, upptända.
ban . . . thändho eld ok brendo thz alt saman Bil 870.
fafieren tende storan eld ii vgne Bu 22. lians friindar
. . . täudo brand iui fera hftrbärglie ib 134. pa
kötbod-en the elden tcnda RK 2 : 2245. ib 7935. — bildl.
slikt mate gu]i likan äilskogha tända Bu 75. 2)
vara tänd, brinnabildl. vecken tckna siälina: tende
ok lysc (Cod. C som tänder oc lyser 927; Bil tenda.
ok linsa ib] tenda här måhända att föra till 1, i
hvilken händelse denna förbindelse kan återgifvas:
tänd och lysande) mäj) skälnni oc viti Bu 11. — ref.
tülldns, tändas, upptändas, bildl. tondis awund oc
bat them i mällan MB 1: 229. — tändas, åter
framträda. om månen, liwart sin tha manin tändis (då
det blef nytändning) Lg 3: 232. — tällda i, påtända,
antända, tända (eld), komma (eld) att brinna, ban
. . . tände j elden MB 2: 232. ban sökte spano lagdo
j band tände j eldh mz fullaii brand MD 361. Jfr i
tällda. — tiiilda njl, upptända, tända, tända \vp
liws Bir 5: 43. eldir kom lös ... alf eno liuse som
vp war tänt owir barnsens waggo KL 127. Jfr
Uttini da. — Jfr o tänder,
tiindilse, n. p/J orh /.? Jfr ny-, np-tiindilse.
tiinter, ;>. adj. Jfr etertiinter.
täpete (täppete. täpette RK 1:4425. täpedhe.
täpite. täpidhe KrLL G 16 i var. täpädä Va
2o), n. [ Fnor. tepet, tepete. Mnt. teppet. Lat. tapete]
duk, täcke, matta, tapet, giwum vi . . . til sama höghä
altarä et täpete af silko som vpp scal läggiäs yui all
clä|ion SI) 5 : 564 (134G). jak .liawer hanum vnt . . .
eet thiikan, tw tiipete, twå duka, en täpete bonadh
ib NS 1: 678 (1407). i täpedhe nyt ib 2: 118 (1409).
ib 361 (1411). Fil 4 : 84 (1499). framman för stolenoni
var uppsatt illi fagert täpite, lindor liuilko stodo
discantores iithvaldo TK 270. konuuxins säll oc palads
prydde hon mz niangskona bonadha oc täpeto Lg 3:
’ 504. soldanus . . . lät brodha hans kamara mz
kors-adhum täppotom . . . sanctus franciscus st,egli
diärf-lika vppa täppotin ok giordhe them cnga wyrdhning
KL 53. 11K 1: 4425. T’« 20.

tiipete bonadher, m. väggbonad. SD \S l: 678
(1407).

täpning, /. L.

täppa (pres. -ir: atirtäppir Bir 2: 235. impf.
-te. part. pret. -ter. imperat. täp), v. [Isl. toppa]
L. 1) (eg. med tapp) till sluta (mynningen, af ett
kärl), täppa, tilltäppa, skal ban wiläl toppa kannoiia
ofwan til LB 2: 71. strax täppandis thz (glaset) mz
luto sapiencio ib 9: 108. täp krwset wäl mz eth
klädhe ib 10: 8. 2) täppa, genom stängsel hindra
(ngt) att komma, igenom: nppdämma, stämma, ath 1he
maglio . . . vatuit . . . stämpna oc täppa Fil 3: 71
(1446). — täppa äter, igentäppa, tilltäppa, tillsluta.
täptos ater watzadhronar i iordhinnc MB 1: 170. täp
ather tliin öron Ber 156. han grep drakan . . . oc
siindc ban nidher j grwnden, oc täpte ather oe
bemärkte owir honom MB 2 : 364. sidlian wäl iir titptli
aathcr LB 9: los. Jfr ater liippa, — täppa inne,
instänga, innesluta, at then niästa makt kommo in
pa Öland, at täppa hor niels bosson inne BSII 5: 141

(1507). Jfr iiuietiippa. — Jfr in-, lip-, svin-,
til-, {iviir-, up-tiippa.

täppa, f. [.V. teppa] 1) täppande, spärrning.
Jfr vatn-, vägha-täppa. 2) hägnad, inhägnad.
alth aunadh som vndcr fförnciiipde götz liawer liighadh
innan täppo och vthan SD 3: 121 (afskr.fr. senare,
hälften af uoo-lalet). — (?) niclis i bobcrgh ga|f fur:do
domkyrkio i vestraaros thry örisland iordh i oorby i
yrista soku nieth eenne sätu stufuo oc cniie
koorn-ladlui oc thry örisland jordh i steenby i samw täpponne
SD XS 2: 47 (1408; på frånsidan af urkunden läses:
1 i te ro do tribus oris torre in oorby, parochia yrista
et do tribus oris in stenby in cadcm parochia).

tära (pres. -ir. impf. -dhe. -adlie, se fortära.
part. pret. -dher, se fortära, -adher: tärat Bir
4: 145), i>. [hl. tæra. Jfr Mnt. teren] 1) förtära,
förbruka, lians ürs beliolt husbondin thärä for then
kost vi mondo ther tära Fr 1470. 2) låta
förbruka, utgifva, depensera, använda, ban tärde alt.
kirk-ioiina goz a fatöko folko Bil 659. ib 650. ey
vtlägg-iando älla tärande (expendendo) sin thing til sina
rosn . . . vtan til gudz hedliir ok sina nytto Bir 3:
457. 3) iiitr. lefva (slösaktigt), slösa, rusta, mildan
tw rosar tik sa oc sa kosteliga tärer Di loo. 4)
använda, tillbringa, förslösa (tiden), iak liauir mill
tima onyttelika tärat Bir 4: 145. — ref. täras,
tillbringas. scal al ]iässe nat täras i [linoni pinoni (nox
ista in te cum suppliciis expendetur) Bu 415. — Jfr
fortära.

tiirare, m. Jfr fortiirare.

tärilse, v. pl. Jfr fortiirilse.

täring (pl. täringer FM sos (l506)), f. [D.
tering. Mnt. toringo] 1) förtäring, underhåll, medel
till underhåll, lefnadskostnad. tik henne . . . gul oc söl lf
nogli til täring ST 35. bonden . . . skippe hersskap sina
täringh MD (S) 2.17. haf|ver thu jämpn kost oc täring
i tliit liws Ber 288. I’M 25. halfdo ban mong gäl pa
clostrenos wägna alf sakomincn oc täringenno fangit
ib lx. 2) kostnad, utgift, thäriugh til ritt
lidder-skapp iir ärligli. thäriug til at hiclpa sinom wenom
iir skäligh tbäring til at hiclpa the thor
obcskcdbe-ligha forthära. är fortappadh Ber 288. then store
twang almogcn haffucr för sadant miitlie met kast oc
täring FM 306 (1507). thotto ilrendä om forscriffne her
swantis skadhägiild, kaast, täringer och omak ib 303
(15061. — Jfr förtäring.

tärning (pl. tärning-er BSII 4: 318 (1502)), /.
1) = tärillg 1. kosth och tärningh BSII 5: 319 (1508).

— pl. lifsmedel, proviant? lcgger ider wiu om
be-spise slotteth, oc lathor ther in komma . . . tärningar
och millet li ii at heliotf göres BSII 4 : 318 (1502). 2)

- täring- 2. for . . . then drapolcca skada och
tärningh SD 5: 209 (öfvers, fr. si. af uoo-talel). — Jfr
be-, for-tärning.

tärning (tärnig-, ternig. pl. -ar.’),/ [Mnt.
ter-link, ternink. Jfr Isl. toningr] tärning, tho (a: lagli)
liisas j dublara husom hulke som thry ögbon kasta a
eniio tärning Bir 3: 2ii. iir thz swa at franciscus är
hiilaghir soin folkit siighir tha kastar iak ndhirtan
iighon oppa thessnm threin tcrnigom, han kastadhe,
oc hwar tärnigcn har sex ögbon ST 74. komo siex
ögbon a bwaria terning ib. ther om wilia wij kasta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free