- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:2. Þ(TH)-Ö /
829

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - untfria ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

untfria

829

untlokka

Ulltfria (-frii), v. [Jfr Mnt. entvrigen, entvrien]
befria från erläggande af, efterskänka, ink scal vntfrii
honom the thwälyti aff thy SD NS 1: 443 (1405).
iiutfiiglina, se nmfämua.
liutfiiglinn, se untfag-hna.

Illltfiirglia (un-), v. [Jfr Mnt. entverwen] —
nntfärgha sik, mista sin vanliga färg, förändra
färg. vakta än vatnith vnfärghar sik (Cod. C; at
watnit skal ey wntfärga sik) FI 1121. iir hon ey mö
thor ower gar thz watn wntfärger sik som en blod
(d. v. s. blifver blodfärgadt) ib (Cod. B, C) 1125. ban
märkte fast hans öghno wik om han sknlle vntfärgha
sik Al 2604. — refl. Ulltfärglias, d. s. iärnhat ok
hiillin ok piikilhuwa ther för waro gra som ön duwa
... nw wntfärghas the ok wardha krauk the ära
wordhne fläste rödh Al 3330.

untföra (und-. un-), v. [Mnt. ontvoren, [-unt-voren]-] {+unt-
voren]+} 1) föra undan, föra bort. ta skule
gilles-brOdherne sin gillesbrodhcr wnthföra iij mila wäg mz
hest eller skip SGGK 104. sigh mik hwar miin
ioui-frn är ther thu vnfördhe mz styldom här Fr 2520.
nw wndfördho hau hona ib (Cod. B) 2347. ib (Cod.
B, C, I), E, F) 2454. thenne riddaren vnförde mik
thädcu mz wald och sina falska listä Va 12. — föra
bort frän (ngn). blanzaSor var mik illa vntfürdh FI
1767. 2) undandraga sig erläggandet af. hwilkin
mämiiskia som vnttorir rattan tol hoon hafwir han
stulit ST 485. hon matte han (tullen) ekko
vut-föra ib.

uutgiinga (und-. un-, -ga. -gaa), v. [Ä. Dan.
undgaa. Mnt. cntgàn, uutgàu] 1) undgå, undkomma,
med dat. ska|t thu ey lifwande vnga minom handom
ST 254. han sculle them (dem som sammansvurit sig
mol honom) aldrig lewaudis wnga UK 2: 2791. — abs.
komina undan, undkomma, undslippa, wträkke sit nät
owir fiskin sua varlica oc starklica at flskin forinoghe
ey at ... vudgaa (evadere) mz uakrom styrk älla
vidhirfrcstau Bir 2: 6. the takkadhe gudh som mz
liffuit wnginge UK 3: 1757. 2) gå (ngn) ur
händerna, gå förlorad för. hau . . . hade til marsken
mykit huth ty at hans fader tho makten wngik KK
2: 7480. — gå förlorad för, afhändas. med dat. at.
naghat vntgiuge domkirkyono motli rät älla laghuin af
the gotze SD MS 1: 149 (l4o2). at thenne fornempda
iiö ... herra thorde honda eller hans arfuom vnginge
ib 451 (1405). ib 536 (1406). 3) nödga (ngn) att gå
från (ngt), tränga (ngn) från (ngt)? mattis kaffle war
boss her sten och haffuer vnganget mog met len i
fra BSH 4: 315 (1502).

uutgiiilda (un-, um- -giella. -gälla), v. [Fda».
undgiælde, untgialdæ. Mnt. cntgulden, uutgelden]
umgälla el. plikta för (ngn el. ngns skull), med gen.
el. ack. hafdho owa ensaniin syndath, oc ey adam mz
henne, hwatb hafdhnm wi bälder nwtitli bonum . . .
öller hafdhom wi vntgullith |leuna MB 1: 147. vi
bidhiom idher, at i vänden vaars nadhoge herres
ärkebiskopens stykke til godba . . . swa at the hälgha
kyrkia honom oiugastadz vngiilde i lioghra måtto BSH
3: 180(1467). liwru maiigha människior, oc liwru mangh a
ärleka städhcr måtto wngälla then ena stadheu
twng-riam Lg 3: 170. — umgälla, betala, plikta el. lida
för (ngt), med gen. el. ack. sina giri wntgalt han

MD (S) 238. ther wart thymoteus fangadir oc mz
storom böiiom oc vissan leffwandis släptir, thy at hau
j sino vaalde haffde manga aff jwdomen hulke hans
dödh haffdo vngullit MB 2: 316. wi mattorn swa allo
hafwa thes vugulit ST 508. for ider skuld haffuer
iach mist mit diwr; men thäs skulen j enkto
vn-giäldä (des schole gg nicht i nt ghelden)^ Va 49. at iach
skal nw thz vngiählä och lida thenne dödh ib 52. — lida
Jör (ngt) el. på grund af (ngt), hafva ondt el. skada
af (ngt), her iwar moude sülffborgh faa sa wiitli
warth hans wiille thz mötte swänsko wngällo UK 3:
2655. ekkia sax lians godha swärclh laa hemma j ghen
thz wngalt ban Di 282. the vutgiella thz at han är
ekke licma ib 176. oui öghoiien ällar föthrena wardha
förlame, hwat ey wngeller thz oc sOrghe aldher
kroppen LfK 99. — abs. umgälla, plikta, straffas. Il uar
sick ther mz forsiimer ock komber sidan schade all
sielffuer sware ok vmgielde effter rikeszins radz
nadli-oni SO 157. — underkasta sig straff, om for:de her
götzstalf thetta forscreffna ocke haller, tha scola wi
komma in pa ... saucti olaffs dag nest koniniendo
i samma hwss som wi honom nw vttaga ok liida ok
vngclla effter for:de hor götzstaffs brot BSH 3: 80
(1455). — underkasta sig lidande el. skada (ss följd
af sill handlingssätt), stå sitt kast. hans nåde .. .
wil blifne, lijdhe oc vndgelde med oss BtUK 383 (1503,
ovig.), wolo wi icki . . . syndra oss fron menige
swe-riges riko vtau bli|fne ther the äre lidlie och
wn-gelle met them Fil 7: 58 (1504, nyare afskr.). —
lilit-giiilda at, umgälla el. plikta för (ngn el. ngns skull),
straffas för (ngns skull), saa at hossbonden ey
vm-gieller drengen aath, om ban något giordhe pa
ar-beydet SO 82.

untkonia (und-. un-), v. [Fdan. undkouime, un*
kumme. Jfr Mnt. entkomen] L. 1) undkomma,
komma undan, vudkombor . . . tholiken man som then
brutlika vndvaldado MEG (red. A) 57. EG 67. springir
hau j skipit tha ma ban mz äruodho vndkoma Bir 2:
219. et skep wntkam met stor nödh FM 281 (1506).
hadä möre mact wareth wtsänt, tha hadä thot ickä
wntkommit ib. lifuandes thedban untkonia Ans g 235.
I IS 11 20: 167 (1507), 168. 2) undgå, gå förbi, gå
(ngn) ur händerna, enghen blomster wnkommoii
(præ-terent) os Su 74. 3) undkomma, undgå, undslippa,
slippa, vtan diwrin hafdho skogha at fly til vntkomo
the ey mannaiina oiiiättelica giri Bir 2: 316. at mannin
hopi altidh at faa äwärdhelika äro ok vnkoma pinona
ib 1: 295. skalt thw ey vndkoma gudz son (for dom;
judicium) ok ouauaii oc oudau dödh ib 3: 15. ey
vn-koiubir thu gudz häindh oc wrede MB 2: 3ol. thu
vndkum ey än gudz dom ib.

lllltlcdlin (und-), v. [Fdan. undlcde. Jfr Mnt.
cntleddigcn, untledogen] — lllltlrdlia sik, fria sig
från en anklagelse el. beskyllning, bevisa sin oskuld.
thcn som sua dana ärende vordher fore kastat
vnt-lcda (för -e) sick som hanom allaledes tilbör effther
schraan SO 103. the skole scnde then skepareu hiit
till viborgh ath vudlcdhe sigh med retto för koiigens
peninge IISH 20: 168 (1507).

Illltlokkn, v. [Fdan. uudlokke] 1) bortlocka (en
tjenare el. arbetare från ngn), med ack. och dat. jiigen
embetz broder steyde (för stedyej eller vntlocka (för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free