- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:2. Þ(TH)-Ö /
913

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - vanhopa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V|i||||o|la

913

vanlika

tinga vanliop MP 1: 221. wanhop öko syndena ocli iir
wärra allom syndom Ber 92. KL 188. 277, 362. Ber 4,
89. Su 44.

VIIllllio|ia, adj. [Jfr Mnt. wanhopich] misströstande.
hon nar länge siuk ok vanhopa wr[ien at fa bötar Bu
513. han . . . war wordhin wanhupa them nokot sin
finna. ST 39. gregorius badh folkit ey wanhopa vara
til grudhz nadha Bil 713. skal vanhopa män (för man)
i eld.z piiiom vara dyäfla matir MP 2: 75.

vanhopa ("hoppa), v. [Fdan. vanhops, vanhobe.
Mnt. wanhopen] vara utan hopp; misströsta; förtvißa.
bnþein ändas þassa hems lycca ok genrär|ia þár tel at
eigh sculu saloghe van hopa ok eigh säle ok cate
tröst.a sik Bu 489. iudas . . . viste sik hafwa
tliniig-lika syndat ok wanhopade (desperavit) thy Bir 1:
114. ivanhopen ey wtan hafwin gudhz tro j idher Ber
i. KL 277. Bir 2: 171. MP 2: 75. Ber 52. hon trðster
the waiihoppaiida Lg 3 : 705. KL 412. MB 2 : 405. —
misströsta, misströsta am, förtvißa om. med inf nar hon
wanhiopar (desperat) at forma göra godh thingh Bir 1:
134. — med ack. hwilkin som wanhopar synda forlatilse
Ber — med prep. munkin . . . vanhopafie a guz na[>
KL 186. waro wanhopanda vppa lians liiff Lg 3: 260.
vanhopande aff siue eghne helso Bir 2: 77. alle
van-liopaiilio aff liuino ib 3: 177. wanhopa af gudhz miskund
Ber 92. ib 151. Bir 3: 419. han plaghadhc hona mz
werstia syukdom swa at hänna foräldra. wini oc
frän-dir . . . wanhopadho aff henne ST 310. läkiara . . .
wanhopadho at hans liwe Lg 3: 231. en syndoghir man . . .
wanlnopadhe til guz niiskun KL 38. the värö nu
vanhopande til claram (d. v. s. misströstade om att kunna
förmå henne att återvända till hemmet och världs/ifvet)
ib 34i. vi torfuoni ey vanhopa vm vara födho MP 1:
294. wanhopadho han om sik oc sina släkt MB 1: 218.
ST 39. — refl. vailliopas, 1) vara utan hopp;
misströsta; fär tv {fia. vm jak gafwe värlz goz ensanipnoni
ill i nom viuom tha vanhop&dhis (desperarent) onde ok
godlie högfärdadhis Bir 2 : 309. i skolon ey waiihoppas
Lg 3: 335. Su 70. — med prep. at wi ey annan tima
wanhopuins a gudhz myskundh Ber 4. waiihoppas ekke
äller miströst wppa mina miskundh Lg 809. ib 3: 317.
at han ey atenast vanhopadhis aff sino liwe vtan
iäni-wäl aff guz miskun KL 63. VKR ix. tesso miscund
gifs ey hardoin syndarom vanhopandis til gud MP l:
210. vanhopa[n]dis om naghra helso MB 2: 308. ey
wan-hoppandis om mik siälffwan (non desperatu memetipsum)
vtan stort hoop haffwaudis ath tässa soth viidkomma
ib. 2) opersonl. med pass. betydelse, aff allom
vanho-pades (uppgafs hoppet) vm nagra henne bätringh Lg
3: 580.

vauhopliker (/. -likin MP 2: 75), adj. som är
föremål för förtviflan, hopplös, mill sorgh är giord
äiiärdholikin oc min plagha vanhoplikin MP 2: 75.

vanhughsanile (-hugxande), p. adj.
oförståndig. wanhugxandc män MB 1: 34.

vaili, »». [IsL vani] L. vana. waui bidher bäst GO
376, 417. bittra är wita old i by än oiidh wana ib 480.
ib 727. sua är iak giifi for gängen af gamle villo ok
ondoin vana Bu 135. wallin gik ower skälin MB 1: 455.
vilin gör vanan, vanin gör idhnona Bo 134. flyglia the
(fågelungarne) yttiirmeer äptir sinne makt til thes the
wardha fulkompno af wana ok konst Bir 1: 299. thz är
Ordbok II.

hart oc thnnkt at forlata siu vana ib 2: 144. fortak
thik wana at swäria (usus jurandi) Ber 105. edlia
wani gör meuedha sidhwäuio (usus jurandi facit
con-suetudinem perjurii) ib. KS 51 (130, 55). Jfr o-, sill II-,

siilhviinio-vani.

våning (pl. -ar),/. [Mnt. woningo, wauinge]
boningshus. aat at skilia theris stenhus oc wauingha SJ
135 (1444). thet nidhersta oc östersta steuhuss oc
wa-ningli vppe oc nidhre ib.

vank, m. [Mnt. wank] 1) vacklande, sviktande.
en ganzskan dagh . . . stodh the stri|dh opa then
wall thz är nw komith a en wank Al 2449. — utan
vank, utan vacklan, fast. orubbligt, dygdoge
mennisk-ior ... pläga wenskap ok kerlek lialla wtan wank
ok al misfalla Mit (S) 293. 2) ovisshet, tvifvel.
alexander fan rät ängin wank at philippus war mz
falso krauk (d. v. s. fann det otvifvelaktigt, att
Philippus falskeligen rar beskylld för att vara illvillig)
Al 2611. — utan vank, utan ovisshet, utan tvekan, aff
hwath siwkdoom hau laa kränk thz thydher alexander
vtan wank Al 712. — Jfr vailke.

vanka (-ar, -adhe), v. [Fda», vailke. Mnt. wankenj

1) ranka, röra sig, vandra, gå. tha skal man arbetha
och vanka LB 7: 97. j skwlin wara gladlia oc ey
formykyth vancka enkannelica om niyddagin ib 181.

2) fara, färdas, resa. the laatha thera folk tiil hopa
sänka och ii" [2000] och än moor mz skiip wanka
RK 3 : 2241. then högre rok aa konungx sidha som
skal ginom rikit ridlia ok altidh ginom land het wanka
spisningh ok kost til konung sanka Ml) (S) 281.
the andhre til hestli wanke ther om kringh och skaffa
in spisuingh pa alla sidlior BSH 5: 115 (1506). 3)
röra sig, fara hit och dit. skal lians öghon ey mykit
wanka Ml> (S) 208. — röra sig, vara t rörelse,
sväfva. the lätha mykit folk tiil hopa sanka och saa
saiuligha byssor och piil wanka RK 3: 2038. saa
opta the swänska monde siik sanka the saaghe eeth
bryniiande swiirdh öffuer siik wanka sancte erik
ko-nungh som är sweriges wärdh leetli tha wisseligha
wanka siith swärdh ib 2389, 2391. lätom oss nw tiil
hopa sanka och friliglia swärdith wanka ib 2313. för
öghena wancka gerningha och ordh begärilsa oc tancka
MD 121. 4) gå, föras, vore nyttucht, ath eders och
her tu res breff vanckade om kringh land it BSH 5:
436 (1511). 5) gå, grassera, for postilencia her vankar
FM 392 (1508). — vanka af ok til, fara af och
an. vankede the (jakterna) ther aff och till BSII b:
502 (1512).

vailke, m. [Jfr Mnt. wank] vank, fel, fläck, henne
k rop han fik then wanka MD (S) 226. Jfr vank.

vanker, adj. [Jfr Mht. wanc] vacklande; rank.
om båt. ath han (o: kroppin) är ostaduger j trone
som en wa|lker batcr j storom sio MP 4: 120.

vailkilse, n. pl. rörelset krampo dragh komber alf
senornas wankilsom LB 9: 119; jfr PM xxxix.

vailkuilder, adj. okunnigt oförståndigt the ära
weke ok wankunne Al 2405.

vailkuuuogher, adj. [Fnor. vankunnigr] okunnig.
wankunnoghe mon vndra oc kiiniio ey finna hwru thz
är swa wordhit MB 1: 293.

vanlika (-liga MB 2: 323. -leka LfK 174, 199),
adv. Isl. vänliga] förmodligen, sannolikt, salatiel . . .

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/3/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free