Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - vantroa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vantro»
919
ra ii viril h osr hor
the hafwa wantrona at människionnc skal io ofwirga
thz henne är skapat ib. somlika mennisk|or hafwa
liaar sninan walkat oc hafwa ther wanthro til ib.
owir gafwo the fnllelika alla wantro som the hafdho
til skepnolagh oc iidlino ib 48. 3) trolöshet,
oredlighet, falskhet? han äggiar tliik ok radhir . . .
vantro (perfidiam) ok oatirliold Bir 1: 12. nar han före
sik ij mässo hakiilln tha iföre diäfwllin lian j vantro
(perfidia) ib 3: 13.
vantroa, v. 1) icke tro, icke sätta tro till,
misstro. med dat. the wantrodho honum MB 1: 405. 2)
icke tro, icke hålla för sant. tho wantroa at gudz son
är komin oc fadder MB 1: 824.
V 111111*0 i II, adj. 1) icke troende, otrogen, han
. . . giordhe thorn vantrona hodningomen tliäs mera
blygdh oc forvitilso Ansg 207. the skula tliro mik
äldre sag||u, ok the wantrone (ändradt från wantro)
wara, mik se ok böra Bil 232. ib 851. MD 195. 2)
trolös, oredlig? vantrono (ptrfidi) män forskulla ey at
see thinna äro syn ok fäghrind Bir 1: 127.
vailtrolikliet, f. otro. säl är thou som ey takir
vantrolikhetz tilfälle aff them oräth som iak skal tola
aff omillom niannnm Ml’ 1: 16.
rantror ("tro. dat. m. vantro sannolikt för
vantrom Bil 83i. pl. nom. m. wantro Bil 232;
MB 1: 447; JP 157), adj. [Isl. vantrdr] icke troende,
icke sättande tro till (ngt); misstrogen, en hardlier man
innan skipinu war än wantro. at the hafdliu sanlika
sanctum marchuin Bil 252. ban lik ofreghd at ban
war vantro vm vars herra licama ib 760. — tviflande,
var ey wantro vtan fultroin KL 22. — otrogen, som
ej tror religionens sanningar. Bil 232, en vantro
klär-kir disputeradhe a mot tronne vidh petruni ib 831. gen
enom vantro biscopo ib. iwdlia wordlio opta . . .
Iiedh-ne or wantro MB 1: 447. ihesus christna .. . hwilkom
werldhiiina wantro älzskare a niotlic stodlio mz ordhom
ok gorninghoni JP 157.
railtröst, f. [Isl. vantraust] 1) misströstan,
misstro, han hafdho wantröst til mik MB 1: 410. van
tröst (diffidentia) a (de; Mats v. ställe 4: 361". af) gudh
ok rikesius almogha Bir 3: 401. lätin haffwir atta
dötter . . . fiärdhe är wantröst ellir wanliop Sv
Kyr-kobr 354. 2) dämpande af tillförsikt, injagande af
misströstan el. hopplöshet, thet schtille wara waara
we-ner til en gansko stoor trösth, oc wariim ok
cristen-doniens fyendom til en stoor wantrösth. ther ryktedh
ther aff (nämligen att vi hafva med oss den hel. Eriks
baner) wtkome BSH 4: 196 (1495). HSH 20: 181 (1507).
vantrösta, v. [ A\ vantrøysta] 1) göra
misströstande. latlier eder i jngeu matte wantröste bedrage
eller forskreckie HS1I 24: 36 (1512). 2) misströsta:
icke tro. the wautrösta nar them händer uakat thz som
genwerdogbt är Bir 1: 119. ib 366. wantröst äkke Su
400. af thässom swaroinen vantröste ey modhorin. vtan
trösto sik vidh lians väluiliogha godhleek Bo 62. —
med dat. skalt thu ey wantrösta (diffidere de) ininom
godhlek Bir l: 60. — med prep. wantrösto the a thera
hiälp Bil 236. vantröstandis a sin styrk oc sina krapte
Gr 267. thän som vantröste a min godhlek Bir 2: 173.
o huru mykyt mäiincne vantrösta a mik ib 3: 201.
the wantrösta alf (difjidunt de) grundualenom ib 1:
163. the wantrösta af mino valdo ib 232. ib 197. —
med sats inledd af at. torfuom vi ey vantrösta. at
han vili klädlia os MP 1: 294. — misstro, med dat.
andre waro the hulke som trodho gudlii ok wantrösto
moysi Bir 1: 209. — vantrösta Sik, misströsta. MB
1: 313. tha han wantröste sik ok flol när j vanhop
Pa 23. tha wantröste diäfw]iu sik at swika iiistinam
Bil 447. — refl. vantröstas, misströsta, fälla modet.
om nageii ware ther wilde vantröstis oc dragé thenne
kongoii jn igen FM 324 (1507). HSH 20: 170 (1507).
vantzsogeii, se vaudsäghn.
vanvara (von ware), /. [D. vanvare] brist på
uppmärksamhet, försumlighet, oppaa en von ware sönder
iach tig her swautes opue broff beseglth lydendis paa
stäkeholm H.sll 19: 162 (1506).
vanvirþa (-verþa. -wyrdha. -wördha.
-wör-da. -uörda), v. [/$/. vanviria] 1) värdera till
vanpris el. underpris, thet är myket wanwördot (det
står mycket i vanpris) for oss och foo ther ickä ha|lf
fore BSH 5: 270 (1508). 2) ej sätta värde på,
ringakta. hwat ey miinde tholkit offir mädhan thz var swa
litit vanwyrdhas älla forsmas Bo 9. skal thu . . . swa
wanuörda alla thiua syndaboot oc godha gärninga,
som the cuga mz allo waro <S« 185. — ringakta,
förakta, ej bry sig om. swa är mit klädhe forsmat ok
wanwyrdt Bir 1: 145. sculin i ensamno ver|ia (får
vauvor|iaj vart väld (motsv. ställe Lg 1020: skulin j
ensampne . . . vanwirdha wart budb oc wald oc viliaj
Bu 507. jak gaff tik en dagh för eth aar, än tha at
thu glömde han, oc wanwördadhe han LfK 139. Bir
4: 106. — missakta, vanvårda, visa fårakt el.
vanvördnad mot, icke visa tillbörlig aktning för. at
for-smaa oc wanwördha sin gudh oc sina formän VKll
19. thu skal oy wanwyrdha thins gudz nampn MB 1:
333. ey skal thu tliola ban saklösan som waiiwyrdhor
gudz nampn ib. 3) bringa vanheder öfver, at ban
hä|fde wanwört tlieras släkt BK 196.
vanvirdha (-wördha. -uördha), /. [Jfr. Isl.
vanvlrdaj ringaktande, förakt, öfvermodig likgiltighet.
sidhwänian dragher människiona i glömsko oc
wanwör-dho LfK 156. — vanvördnad, vanheder, vari tik . . .
vanuördha for thin hedhir MP 1: 34. bätra allan thou
waiihodher oc wanwördho som tik nakot siin ware
giordher Su 334. thz sigli wända til gab oc aatlöglie, oc
gudhi framdelis til vanbedher oc wanwördho MB 2: 331.
vanvirdholika (-wördelika LfK 155, 156, 157.
-Wördeligha), adv. vanvördigt, på ett ringaktande
el. vanvördigt sätt, med vanvördnad, fiendena . . .
wan-wördoliglia affhuggo hans werdogha hoffwodh Lg 3:
348. niiar bon gör diärffloka oc wanwördclika moth
regl-oniias bodli ällar forbodh LfK 155. är thz swa at hon
borth liighcr nakra dagx tidh wanwördelika, tha syndar
hon dödelika ib 156. ib 157.
ranvirdhinger (-wyrdinger. -ar), m.
föraktlig el. nedrig menniska, belial söner thz är
vanwyrd-inga oc diäffwlsens baru MB 2: 131.
vaiirirdhiiing (-wördhnig),/. [Jfr Isl.
vanvird-ingj ringaktande, fårakt, öfvermodig likgiltighet, görs
nakot alf tässo mz wanwördhnig LfK 156.
vanvirdhogher (-wördogher), adj. föraktad,
simpel, ringa, at hon skulde wanwördoghoni (motsv.
ställe Bil 603: waubyrdoghom, sannolikt den rätta
läsarten) swene gifwas Lg 1028.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
