- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:2. Þ(TH)-Ö /
970

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - vikt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vikt

970

Vil<l

silfuer, guld eller wicht hafuer orätta ib 161. —
bildl. gudh ther wägher mz jempne wikt MD 386.
4) en viss vigtenhet, pund, skålpund; qvantitet af viss
vigt. hwart neghinögha war swa stort thz hwart et
wogh . , . halft thridhia hundrath wikter swara
(lib-ras ducentas quinquaginta) Al 8783. siäx thusand
wikter gul (sex milia talenta auri) ib 872. ib 3093, 3096.
xx pund älla viktir (libras) kopar Bir 3: 432. hwar
skal baka licha wikt mz then andra BS 36. — Jfr
brödh-, gill-, iäirn-, skippunds-vikt äfvensom
fulvikta.

Vikt, m.f och n. [Mnt. wicht] 1) varelse, med
föraktlig bibetydelse, hwath iira ware os slikt at dräpa
thenna litla wikt Al 8414. 2) ting. thz war et
landzskap got oc riikt alf alla handa frwkt oc wikt
Al 9536. ther honum fördho skat oc tol ... ädhla
hafwor götz oc riikt margh otalik thusand wikt ib 9630.

viktogher, adj. [Mnt. wichtich] tung; fullvigtig.
fore xx ängliska viktogha nobila SD KS 2: 70 (l408).
Jfr fnlviktogher.

viktril, n. [S». dial. viktrill. Fdan. vitrille.
Ä-Dan. victril, vitril, victriol. Mht. vitriol, vitriel,
vy-trilo. Ä. Nht. victril, vitriol. Fr. vitriol. Mlat. [-vitri-olum]-] {+vitri-
olum]+} vitriol. wictril wäl mykith LB 9: 96. quiuta
es-sentia aff wictrileno ib 109. wictrilith ib. ib 108, 112.

vikmigs viirke? olaff lians broder thetta sporde
at vikungx verka (troligen för vikväria, efter Isl.
vik-verjar, inbyggare i Viken) honum til konung giorde
Ml) 316.

vil (wiil. wijl: -it VKR 71. vijl: -it ib), n.

och m. (Bir 3: 216) [lei. vfl, re. och vill, m. Mnt. wll,
7i. Lat. velum] slöja, dok, nunnedok. fästemö thins
herra bimna konungs hanum wigdh wndher hälglio
wile (sacro velamine consecratam) Bil 229. hon wigdhes
wndor wil af cleniente ib 357. ban (påfven Soter)
skipadhe at . . . hon (en nunna) scal wiil bära Lg
1002. swartaste blaman syntis j cno klostre mällan
nynnona mz swartom vile (velo) ok nunno
klädhabon-adh Bir 3: 216. hoffuodh bonadhin skal wara en
hwiff-wir . .. owir thän hwiffwen skal läggias wilit. aff
swärtadho lärifft . . . sidhan owir wiilit sätis en krona
aff hwito läriffte ib 4: 11, ib 20, 21, 25. VKR 58, 67,
71. swart wiil är reulex ok hällaghetz tekn Ber 32.
wilith är wikt ok hällaght ib. ib 165. hon ... holde
sith hwffwdh mz wigdho wile Lg 3: 310. åstundar hon
... af thinom bandoin wighias mz wil ok klädhe
bon-ath ib 490. ib 313. thil then dagh hon wardher
in-wiigdh ok tagher wiil ok krono mot systrom i saina
clostre FH 4: 5 (1441).

vilhasse, m. [Filan, vilbasse] vildsvin, vildgalt.
LB 7: 236. Jfr villobasse.

vilbradh (viil-), f. [X Dan. vilbradh] villebråd.
ätha blöthan math, som är vngli höns och raphöns och
swadan viilbradh LB 7: 179. Jfr villebradh.

vild (wäldh Fa (Tung) 33. pl. vildir. willir
SML J 12: 3 (på tre st.)), f. [Isl. vild] L. 1)
vilja, önskan, tycke, the sampna en här stor äftor
sin wi|d RK 2: s. 343. thz war alexander ij wi|d Al
639. 2) godtycke, hvar wil fylghia thykkio ok tharf
sinne, och wilia flere wita wild ok wilia sin, än
al-mogans tharue KS 7 (17, 8; måhända snarare att
föra till 6). swl som six i gambio ordquädhe: hwar

är sina wilda win ib 8 (17, 8; måhända snarare att
föra till 6). huar som flere rådha, ther wil huar
witta ok främia vild sina, ok sinna wina ... ok the
äru få ther huxa almoghans gaghn ib 9 (20, 9;
7;hj-hända snarare att föra till 6). then spille laghom,
thou thr (för thr thön) wiker ok wände medh
wåld ok klokskap, äpte wild ok wilia sinom å mote
rät ok sannind ib 67 (l65, 74). 3) begär,
begärelse, lystnad; snikenhet, pawa, biscopa, konunga . . .
lagdo myket pa fore wäldh skuldh Pa (Tung) 33. —
pänninga vild, penningbegär, girighet, hänsyn till
penningvinst, af penningbegär härrörande partiskhet (jfr
5). the äre fiughur ther wille manna doma ok witne,
aff rät ok sannind: et är rädde, annat peninga wild
(cupiditate, dum præmio animum alicujus corrvmpimus),
winskaper ok frändsämi KS 69 (169, 75). hwar som
döme orätta doma . . . före nokora peninga wild ib
(170, 76); jfr 6. peninga wild förwände huar stadh rätt
ok sannind ib 70 (171, 76). han dömde rätta doma vtan
allan vinskap älla päningha vild Bil 884. biscopin skal
... ey idhiia sit ämbite älla äruodhe for päninga vild
(propter pecuniam) älla manua thykkio älla winskap
Bir 1: 317. 4) välvilja, kärlek (som med företräde
egnas ngn), agwnd oc wrede haffua inghen wildh the
spara hwaske oskyld eller skyll RK 1: (Yngre red.
af LRK) s. 268; jfr 6. — (?) hoorkuna (för -u)
wildh iir ä ondh (pelex liuore fertur iniqua fore;
motsv. ställe i Danska texten har: ondh ær hoorkoness
wreodhe) GO 711 (troligtvis är wildh felaktigt; möjligen
står det för ett ursprungligt awndh; möjligt är ock att
skrifvaren har fattat wildh ss adj.); se Kock,
Medel-lidsordspråk 2: 310. — välvilja, ynnest, anseende,
aff-wil fölghir wild om thz wardhir ey spilt GO jfr
Kock, Medeltidsordspråk 2: 191 f. gudz sacramenta
skipas ok gifwas for päninga ok manna vild (propter
pecuniam et favorem mundanum) Bir 1: 385. dömpde
jak ej äptir manna vild ällir fore pänninga giri (amore
pecuniæ seu favoris) ib 2 : 334; jfr 6. 6) partisk
välvilja; partiskhet, väld. at þe läten sik egh fiunäz
wrangä domä györa, äntvggiä firi frändzsami skuld
maghsämd, wild, äller vinskap SD 5 : 606 (1346); jfr 6.
[»ätt egh lata for fränzsiimio, maghsämd, winskap, rädde
äller nokara wild ib 376 (1344, nyare afskr.)-, jfr 6. RK
2 : 7501. Ml) (S) 229. än [»än saken gifs . . . lft[iis nokan
af [>öm tolf vrättä vild hawa med (troligen for mot,
jfr MF.LL Kg 32) sik, äntyggyä för skyldskap,
magh-skap, vinsänid, feeghd, awnd äller owiliä SD 5: 377
(1344, nyare afskr.). thet är kununglik rätvise . . .
rätlika dome manna mellom vtan alla wild KS 48 (122, 52).
Jfr vildOlll. 6) del som för ngn ter sig ss
önskvärdt el. eftersträfvansvärdt, det som ligger i ngns
intresse; fördel. tholik thing idlinas for likamlika wild
oc werlz fordeel ST 535. MP 1: 17, 314. —fördel som
ngn bereder sig genom i brottsligt syfte gifna gåfvors
mottagande, muta, mutor? te äru tiufa kompana ter til
hielpa lönlika för peninga älla nokora wild ... at nokor
miste orätlika godhs sit KS 69 (169, 75); jfr 5. 7)
gåfva (som gifves pä grund af välvilja, ej af tvång),
vängnfva; särsk. mellangift som gifves vid jordbyte;
äfven gåfva som vid köp af jord gifves utöfver
köpesumman. ofta i pl. Jfr Amira, Altschwed.
Obliga-tionenrecht 340 f. volumus deduci noticiam quod rang-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/3/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free