Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - vildiur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yildiui’
972
vilfarn
wii ok tam Al 6040. — n. abs. vildt, villebråd;
(inrättadt kött af villebråd, ban skipadhe os . , . bådo vilt
ok tampt ok alz kyns kost lv 227. vilt ok tampt man
t hor sa ok alzkyns thz man äta ma FI 866. BtRK 380
(1501). hau fik widh lotrus wi| ok fisk Al 1816. 2)
vild, rasande, om djur. lätin hiit lodha grymmastan
oo villastan thiwr Bit 85. — vild, galen, från vettet,
besinningslös. giordhe diäwlin hona swa wilia, at hon
griper ban om klädben t.il haltz MB 1: 234. — ursinnig,
sinnesförvirrad, sinnesrubbad, thon som vil Itr LB 7: 33.
— förvirrad, the värö sua ville aff sik (errore confusi),
at aldrigh vilde thet en som annar Ans g 229. — bragt
ur fattning, han sa sina fore dödhin wilia Al 8872. —
förvillad, vanvettig, förblindad, sua var iuþen galin ok
vildar Bu 78. hau är swa villir (alienatus) ok bort
gangin af skälomen. at han vil hällir hafwa thänna
framfarlika hedhrin . . . hällir än han vil hafwa
äwärdhelikin liedhir Bir 1: 8. at tho sculdo alle bidhia
til gudh at han wärdhogadbis at lysa wilia ärmetans
hiärta KL 30. — vild, ostadig, tygellös. fik ban se en
ungan suen vällan ok [>o vildan Bu 156. viller almoghe
Lg 3: 570. eoth ostadhukt oc wilt lifwirne ST 158. ib
166, 293. 3) förvildad, bortkommen, sum far omkring
ostadigt el. utan bestämdt mål, irrande, flyktig, ban är
suasom vilt (degenerans) faar ey viliande liöra modhirna
röst Bir 3: 12. thu skal wara wildor oc waffrande
(vagus et profugus) a iordhinne MB 1: 163. — fara
vilder, irra. tlia siäla ey dömdus til häluitis: ok ey
komo til himorikis (genstan) foro villa vm kring grafwa
Bil 119. 4) ostadig, raglnnde. fara vilder, vackla
hit och dit, ragla. prestin oc prophetin thz är
prcst-ena oc munkana äru vpswolgne af vinono oc foro
vilde for drukkinscap (nescievunt pros ebrietate,
ab-sorpti sunt a vino, erraverunt in ebrietate) MP 1: 231.
6) osäker om vägen, som ej vet hvart han skall taga
vägen, bortkommen, bildl. the ära .. . wanstarke ok wille
som annor faar Al 2404. — vilse, som befinner sig på
orätt väg, som är ur stånd att finna den rätta vägen,
bildl. hwar herran är siälfwer folkeno borto thz är wilt
som diwr ok hiorta Al 1878; jfr X, 7. — fara vilder,
fara vill, fara vilse, ban for länge wii j then sama
skogh l)i 281. ther bien skilias fra sin wiisa . . . the
fara wii äpter sin herra the skilias swnder ok wardha
färre Al 1885. GO 126. eth af hundradha farom foor tha
vilt MP 1: 202. vi forom alle ville (erravimus) som faar
hwar en böghdhe sik til siu synda vägli ib 2: 152 ] jfr 7.
suasom faar vilt farande fran siuc cghue hiordh Bir
3: 28. — bildl. hwa som villir far fran mik Bir 3: 28.
6) som leder åt orätt håll, oriktig, om väg. the
vandr-adho j willom väghom (per calles devios) MB 2: 81.
— vilseledandet forsma fanytta och wilia dröma Ber
184. 7) som far vilse, som icke kan finna el. komma
på det rätta, som misstager sig. med gen. hemolzmanna
vildr SU 1. — vardha vilder, blifva förvillad, komma
på afvägar (i religiöst el. sedligt hänseende), en nokor
(af Dominikanerorden) vardir vilder tha scal han
an-tiggia sköt bätra sik älla flya ok ey lenge sörogha
mina ordinem Bil 797. — fara vilder, fara vilse, vara
bortkommen (afi brist på ledning), komma på afvägar
(i religiöst el. sedligt hänseende), aff them som swa
fara vilde oc ey vilia vmuändas til gudh MP 1: 202;
jfr 5. thinne hälaghet bör väl til, at thu far fram
före, oc rätta thz vilt hafwir farit j thiune borto varu
Bil 852. VKR 71. j allom them thingom j hulkom tho
haua ville farit (deviaverunt) andelica ällir värlzlica
aff hälghom stadhga hälghra forfädhra Bir 3: 341. —
fela, förgå sig. til at näpsa alla wilia farande (ad
cor-reptionem omnium animarum errantium) MB 2: 164.
vm nakor förstår sik hafwa villan farit (excessisse)
älla ey giort got nar’ban forniatte Bir 1: 295. mil
ban sik förgripa ok vildrfara vm han bauer änkte thz
hånom må retlika styra til thz got han haua wii KS
27 (67, 29). — vara ur stånd att finna reda (på) el.
att få besked (om), vara i ovisshet (om), alexander
spör thz (del hvarom) margher far wii Al 483. — med
prep. at. foren i storlekä willer at þöm rät som
berghit skulde byggias nieþ SD b: 636 (1347); måhända
att föra till följ. afd. — misstaga sig, taga miste,
taga fel. pauans klärka foro först ville ... ok lagdho
ifwir han annar scons (boior) Bil 114. (juliana) sagdhe
sik wäl kiänna sins bouda ben ok for wi! ... ok tok
sancti stephani ben ib 285. petrus . ., pröfuadhe wäl.
at the foro wi! af coclara list ib 355. var ey vndir at
the foro villo (errabant) Bir 2 : 322. iak foor illa wii
(male erravi) ib 1: 11. G ers Frest Ini. hwar fadher
födlier sin son til likania, om all the skipilse, ther
mantz natwra fylia, vtan naturan fare wii MB 1: 115.
ib 95. — (?) gud giffui thz i ekke fara wylle RK
3: 3746. — med prep. i. han haffdo farith willer j
räkenskapenom PM xvi. hänna fadhir foor wildir j
(misstog sig med afseende på innebörden af) hänna
ordhum ST 249. — med prep. at. at ängom stiärnom
mon iak willer fara Al 486. — med prep. um. fara
wilder om liakars thingx mykilikhet MB 1: 94. —
hysa falsk tro el. mening, folket far alt vilt (errat)
Bu 197. rätuis ma[,ar far vildar ib. — blifva el. vara
vilseförd, omfatta en falsk el. villfarande mening; råka
el. vara i villfarelse (med ufis. på ngt), tha hon (Eva)
hafdhe syndath mz then na hugh, tha foor hon wii, oc
trodhe bonum (ormen) MB 1: 95. jak vänte ban vara
otronau oc villan fara Bir 2: 10. — med prep. i
el-at. wardh all wärlden nat, oc foor wii i (Cod. B vildh
ath i32) sannom gudhi MB 1: 52. — Jfr lllisa-,
viiglia-vilder samt villene. — vilz eþer
(uilzs-ÖGL B 7: 1, 21: 1. willes- ib 7: 1 i var.), m. L.
— vilz öke (uilz Öki) J m. L. Se Kock, Tydning
afi gamla svenska ord s. 13 fi. Jfr il/ öke.
vildilir (wildyr), ». [F<lan. vildiur] vildt djur.
ätha fogla ok wildyr (d. v. s. villebråd) LB 6: 282.
Jfr villedinr samt vilder |/s/. villr] 1.
vildogher (-ugher: -ughe K.S 68 (168, 75)), adj.
[Fdan. vildug] L. partisk, vi skoloin äkko vara
vild-ogho (acceptare personas) Bo 68. han (konungen) skal
ey wara wildoghr i domom sinom KS 31 (79, 33). ib
68 (l68, 75), 69 (171, 76), 78 (l?4, 86). Jfr OTÍ1-
(loglier.
yildoni (weldom), adv. [eg. dat. pl. afi vild]
med väld, partiskt, wara tigli mz huilkom thu mäst
tilhalder och huilkin dbom thu gifuer i mellan pungen
oc swalget for thy sualghit witnar wildhom Ber 289.
om bon haffwer . . . giffwit weldom oc ey iämlika
allom aff thy som almennelika bör skifftas LfK 162.
vilfara (wiil-), v. [Ä. Dan. vildfare] 1) fara
vilse, at hon skuli ey vilfara j vmgangomen Bir 1:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
