Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - ärve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilrve
1152
ilskia
ther qwar loothe bliffue IISII 24: 155 (1518). — i
andlig mening, haffwin i iller thetta vllkoradh tlia
er thz mik ärfft ok vpaboret RK 1: 349. vce them
bädröffuade fniie som sitli ryko saa förderuar ok tolkit
uiordh effter sik ärnar ppa sina men honom tyena j
troo ib (sfgn) t. 180.
iirvc, se arve.
iirve (ervi. erfue. arffwe. ärfwir sannolikt
för ärfwi BjR 1: i; jfr Kock, Fornsv. lagord s. 23.
gen. ärfwäs V ML II Kr 7: pr.; jfr Kock, Fornsv.
lagord s. 22), n. [At/, orfi. K. erve. Jfr Mnt. ervej L,
I. arf vi, arfsfest; högtid till afliden* minne i förening
med messor för hans själ o. d., begängelse. hundring
tik lais tidhande at hadringer var dötli ok giordhe ij
snerike hans ärwe dyrlika ok satte mit ij husith eet
ill kar fult inz got öll Iv i.xxv. at ängen mail [län kost
skal haldä antyggiä bruþlop, kyrkyogangsöl, vtfärfäöl
. . . äller ärwe, äller förstouiiissoöl nia flere gyäste
hyu|iä än här näfnis SI) 5 : 479 (1345, nyare afskr.).
de septenario, tricenario, 4 aliis exequiis que
wlga-riter ervi dicuntur ib 2: 6 (1286). göra ctli ärffue
ib XS 1: 37 (1401). scal han lata halda eet ärwe
lneth tira prester oc tiugliu oc krono liusom oc
hlusom i tliesso areno, som nw är inne, for for:da
pedhars kylua siel; item i the areno som her liest
efter komher skal han oc halda eet ärwe metli fira
prester oc tiughu ib 147 (1402). skal abotin halda
eet ärffwe epte mik dödliau, met xiiij preste ib 168
(1402). at niagnus welling giordhe visselika oet
liedli-irlikit ärffwe i nydal i twå dagha, meth alla the
presto ok clärka, ther liau kunne fa ok rekkia, for
l|issa knwtzsons siäl aff ranipsio ib 449 (1405). ib 2: 9
(1408), 340 (1410). II. arf; arf gods; jordagods,
fastighet. aliotheii . . . spordhe hwi han welladhe tlieni
thera goz wtaff resen swaredho thz är mith rette
ärwe ok ey tlieras bi 292. latlia them liyuta suorigis
laga ok ey saa götz ok erffiie fra taga HK 1: (sfgn)
s. 185. hegalfwade konungh lionuin 1117. stort arffwe
ok götz Lg 3: 31. — om stadsfastighet: gård, hus,
stod aa radzstuwonne lodwijk durskedo ... ok lot vp
niagnus romara eth erfue ok ena tompt, ther näst
iiidhan fore liggiande östan mwr näst iiordhan hiiiza
zwartes ärlue ok suiinan lians wippenfördz ärfuo liulkit.
erfue ok tompt lodwijk fornenipde hanom saalt haffdlio
. . . fore fira hundradha (400) marker SJ 2 (l42o). tliät
forscrifna erfue hws ok tompt ib 14 (1424). ib 6 (1422),
7 (1438), is (1424) o. s. v. — iirvis del (arffwis-),
«1. arfvedel, skiffta landet, mz lotte liwarie släkt sin
arffwis del MB 2: 52. Jfr nrfllpl, iirvPdp], —
ilrvls köp, n. L. — iirvis rike, 11. arfrike. yngro
souiii är takin i ärfwis rikit (motse, ställe Bir 3: 401
har arfs rikit) Bir 4: 361. Jfr arf-, nrfs-rikP. —
iirvis Öl, n. L.
iirvedel (ärffwo-, -deel), m. arfvedel, arf.
känuoms wi ... fulla magt|| ok alla hafwa gifwith
. . . herra knute . . . kännas widh nllan wau ärwcdeel,
som oos böör ath ärfwa äffther husfrw sigride
liosa-dottlier ok husfrw katerine, marcusa hosassons dottlier
SD NS 1: 593 (1406). SJ 383 (1473). — pl. egodelar f
altli thz hau äglier lösth oc fasth j ärffwodela lägglier
(för lägghes) wndy konwngsens fatabwr VM 38. —
Jfr iirvis del, äfvensom arf-, arva-, iirfdha-dpl.
ürveiordll, f. L. Jfr Kock, Fornsv. lagord s. 22.
iirveluter (erffuelutt), m. arfrelott, arfvedel,
arf. bildl. tliz war een sorghfull erffuelutt hans hustru
fik til werning MD 387. Jfr arlluter.
iirveskiptniiig (erffweskipning), /. arfskifte.
atlie (d. v. s. at the) wel ok kerligan fforlicte woro
om then erffweskipning epter arend möliiare SJ 404
(1474). Jfr arf-, arva-skiptning, äfvensom
iirfdlia-skipting.
Arvinge (ärfinge. ärwynge. erfwinge.
arf-uinge. arfwnghe. obl. kas. -lä, VOL I Ml) 1: pr.,
Il Dr 1; VplL Ä Ifi: s. pl. -iar. -ar), m. [lsl.
erfingi] L. arfvinge, kau , . . then kunuiiger döa ther
af almogaus wali är til welde kumin ok lianer baru
ok ärvinga äpto sik KS 11 (26, 12). — med
personens gen. (el. i dess ställe poss. pron.). skulu hans
ilruingia haua vilia at giälda lians giäld allom thorn
the vita at hau var skyllughir Bir 3: 18. lionuin
dugliir litit hans aruinga välgiiruinga ib 41. soln
ärfwinge var thäs konungxsins ib 400. vi oc vare
ärwyngiä SD 5: 562 (1346). afhändher jak mik thet
for:de gootz wndlian, ok mina arfwngha ib JV5 1: 6
(1401). han . . . oc hans ärfinga SJ 38 (1426). IISII
24: 155 (1518). — med gen. utmärkande det ärfda
föremålet. himerikis rikis arfuiiigia Ml’ I: 20. hiinerikis
ärfuingia ib 25. — med prep. til. at han war rättir
erfwinge til konungxrikit 57’ 339. — Jfr iiinili-,
iniidli-, sam-iirvingp.
iirvodha, iirvoþe, iirvodhlikpr o. s. v., se
ar-vo|ia, arvo|ie, arvodlilikpr «. s. v.
iirviirdliogher, adj. [Mnt. örwerdich] ärevördig,
ss hedrande epitet, ärvärdogho (för -v) kere herrn
FM 346 (1507; till Svante Sture).
iiriindp, se iiraudp.
äs (es), n.l [Mnt. es] äss, ilen sida på en till
täruiuyspel begagnad tärning hvilken har endast ett
öga. the kunne icke migli nemniare gonga j thiraiines
st.ycker ock milng ogherniug än es ock sees på eu
therning HK 3: (Ti/1, om Chr. II, red. A) 6420.
Jfr as.
Hsia (esia. äsyä. ässia), /. [Ä. Dan. esie. Jfr
det i Finskan upptagna lånordet ahjo] ässja,
smideshärd. han greep glðþheet iärn af äsloune KL 190.
111a hau wäl liknas smidliio hälgli som är fnllir mz
wiidhir vidh äsioua (conflatorium) Sir 1: 328. til thäs
I1011 vardhir reen som gul liulkit som rensas . . . j
ässionnc oc nioteno (fornace el formella) ib 3: 107.
Ber 122. Su 128. swa som vellendes äsyä fore M
hainb-rom LfK 225. the . . . kommo til enä smidliio; ther
war j twå esior Pa (Tung) 35. niängiandis alstingis
wäl samman j äsyonno l’M 78.
üskia, f. [Sr. dial. äskja, äska. X. eskja. Jfr lsl.
eski, 11.] ask, dosa, litet skrin (eg. af ask), eld i sköt
orm i barm mws i iiskio ärw onde giiste GO 468.
iiskia (eskia. äska. eska. -ar, -adhe, -at),
v. [ Filan. æsko. Mnt. eschenj 1) äska, kräfva,
fordra, begära, the suenscn lotho thorn första huat
the sculle äska af konungen tlia RK 2: 1663. aff
kirkior oc closter monka oc presta lat iak huar tridie
päning eskia ib 3: (Till. om Chr. II, red. B) 6330.
siidlie the honirm wp theris hwlscap, 111 anse a p, och
äskedhe af honwm thet höffwitzmnntz döme pa menige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
