- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
9

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nftalia

9

»griper

som affsetningen siellfuø tilsegie pa bade syder SJ
2: 154 (1489).

aftaka, v. L. bortlägga, upphöra med, låta falla,
låta fara. menar iak vill ok skall . . . Iiomirn aff taka
(dvs. befria honom från) alla fegdli ok akäran SD NS
3: 384 (1418). — aftaka sik, befatta sig (med), om
then lärdom som eder nåde skri|fver ther oppa predikis
ha|fver iak mik inthet hertill afftagit ty att iak intliet
aff hanom hört haffwer 118Ii 16: 78 (1527, Brask).

aftrygger 1 adj. hwa som vppinbarlika bär gull
i bland röfuara, han är ekke aftryggir sik (för tryggir
af sik?,) Hel män 106.

aftäkt, f. L. aftagande; månens aftagande, nedan,
tid då månen är i aftagande, tha manen är j afftäkth
PMSkr 197, 350, 329, 349. när han (kalfven) bliffwor
twäggia aara gammal j maanans afftäkt ib 237. tha
kombir rägn när afftäkt wardher ib 292. wil tw n
wauren saa honom (åkern) tha föris dyugian wm
wint-ren när afftäkth är ib 197.

afthva, v. uf två, afplana. at thu millelika aff t war,
oc borttörkker alla mina syndher SvB 513 (början af
1500-talet).

afund (awun. åwondh Troj 221), /. L. 1)
afund, afwnd mot äller widher iämkristens nadli . . .
äller iämkristins godho SkrtUppb 255. awndana dötter
äru fam SvKyrkobr 353. 3) fiendskap, hat. at ban
gik ykko hokone äpter mz awun JTb 44 (1464). Troj
221. — *afunds gärning (awunda gerning), f.
af afund el. hat framkallad gärning, afundsverk. HSll
IS: 94 (1527, Brask).

afiindsiiiker (affwinsiwker), adj. afundsjuk.
tan affwinsiwke wisnar ok traanar aff annars
rike-domom GU C 20 s. 583.

■afliudsliker (awndhz-), adj. afundsam,
afundsjuk. awndhzlik öghon Ml’ 5: 24.

afunna (pres. -unnir. impf. -unte), v. af unda,
afundas, hysa afund (mot el. öfver), diäfuolin som
alt got afunnir Hel män 209. tha han affvnte honom
himerikis glädhe SvKyrkobr 16. — refl. aflllinas,
d. s. ban awntes vedli thöm at the vare komande j
the äro, huadhan ban högferdoger vart vtskutin
SvKyrkobr 141.

••afvaxa (-Wäxa), v. aftaga, minskas. gudhi,
huilk-0111 onkto kan aff wäxa (decrescit) äller til växa Mecht 251.

*afvaxilse (afuäxilse), /. aftagande, minskning.
huru stora makt tliz (o: talith siw) haffiver j siunø
wttäuilse äliir afuäxilse »SþF 502.

*afvaxter (-wäxter), m. aftagande, swa som
manen omskiptis j ti I växt in ok affwäxtenom SpV 113.

*afTisa, «, afvisa. aff wisas mz smälek i?pF 216.
ther war jak affwist Svartb 482 (1464).

afvita (-Witho. awethe), adj. L. afvita, galen.
ameus ... faauisker ok aff witho GU C 20 s. 20.
wart hon såsom synna löss oc awethe Troj 58.

"afvitra, v. göra vetUrügt el. klart hvad som bör
afsöndras; afvittra, vederbörligen afskilja, ban (•>:
stadzins tomtadel) skulle ftorst affwitres och affmäles
SJ 2: 254 (1494).

*ttf vägh farande (off-), p. adj. farande från
vägen, vilsefarande. deuiare aff wägh eller wi|dher
(fara inde deuius ... . wildorfarande eller off vägh
faraude GU C 20 s. 180.

Ordbok.

afvülda, v. L. med våld fråntaga, at ban häfde
affweldat aff for:do domkirkio iiij ortogxland iord SD
NS 8: 285 (1417). haffde bonum aff weldath en
fierd-ungh j laxafiskit abbor fors Svartb 363 (1438).

*afväudilse, ff bortvändande, tliänna syudogha
nwnnonna onämpneligha sfwändilse (aversionem) frän
gudhi grathir samme prophotin j thässoin ordhom
SpV 110. affwändilsen ällir franwändilsen aff indra
sannindinna liws ib 413. menighetinna afwäudilse
(com-munitatis aversio) ib 159.

afrällia (-wänn-), v. — refl. vänja sig af,
af-vänjas, dissoleo . . . i[destj dis[s|wescere affwäuniäs
GU C 20 s. 195. dessueo ... aff wänias ib s. 179.

afväria, v. afvärja, tillbakaslå. the affwardho
diäfflanna skara Mecht 118. — tillbakavisa, fria sig
från (ett käromål), til hwilket for:de her karl nei
sadhe, oc thy sadhe wi honom thot for rotlia, at ban
skulde annan daghen ther nest efter, thet self tulfte
affwerghie medh riddere oc swene Lagerbring Saml
2: 231 (1442).

agan ga, v. angå, gälla, med dat. kan . . . liakar
man förä orþ for oss, som varom son aganga oc
missämiä ma af koma, äller for varn son, som os
aganga Rydberg Tr 2: 246-7 (l357).

aganga, f. L. åverkan, intrång, ingrepp, jac ...
kännes mik haffua tildömpt barre rotchere thet godz
. . . oc wt tre markir aff . . . jönsä j hetamäkj foro
agangana (för agangona?^ oc aatlier aarswexten, tliär
han aff förde Svartb 132 (1366). häfde optha kiärtli
at the haffua aff hariawaltha giorth bonum agangha
(för aganghoij ok weldhe ib 467 (1458); båda dessa
ställen, sänk. det förstnämda, kanske snarare att föra

till aganger.

aganger, m. = aganga, /. jak . . . kennis mik
liaffwa . .. dömpth ... aff then samma ollä alla
ars-wäxterna . . . och aa nio markir fore agangen FMU
1: 312 (1S66, vidim. afskr.fr. 1443)-.

*agat, m.f [Mlat. agates. Lat. achatei. Jfr A.
Nysv. agd, agdsten (se Dahlgren, Glossarium, och
SAOB). Med afs. på betydelsen jfr Lat. gagates;
jfr för öfrigt särs k. Grimm agstein och gagat,
Schil-ler-Liibben nget] gagat, jet, beck-kol, "svart bernsten";
äfven bernsten öfver hufvud? gagates än tha thet Kr
en qwaadha. likowäl räknas tliet j bland stena, oc är
twäskona, thet andra kalla succinum kallas raff, oc
annath är swarth oc kallas ambra j[d ost] agath (a
multis ambra nigra appellatur: et hic proprie est
gagates) PMSkr 475. Jfr ambra. — *agoteband, n.
band med bemstensperlort katerina hade ... eth
agate-bandh, som hengde pa jonfrv maries hals i solgislonne
JTb 111 (1525).

iagnns dei, ». [Lat. agnus Dei] amulett
(medaljong) med bilden af ett lamm med korsfanan (el. af
Johannis döparen med ett lamm). Jfr Hildebrand,
Sv. Medeltid 8: 599/. j [l] agnus dei medh j [l] kädhia
HLG 1: 86 (1486). eth agnus dei SJ 2 : 301 (1496).

*agrest, m.f [T. agrest. ltal. agreBto. Mlat. [-agre-sta]-] {+agre-
sta]+} af (van!, omogna) vindrufvor beredd sallat el.
marmelad, göra agresth oc lapam PMSkr 323.

agriper, m. L. våldshandling, egenmäktighet. iak
haffuer ey hörth thät naglier man kan forbäthra sin räth
medh naghan agrip äller valdz gierninga Arfstv so (l46l).

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free