Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alimänuiuger
15
Íllz|)i)lg8
gärdaith til sigli almonninge bya mark ök hiörde woldh
Srarttb 562 (l51S).
alimällllillger, m. L. allmänning, gemensam mark,
jord som tillhör ett samhälle, om stads allmänning.
byffgiia pa stadzsins almenning STb 1: 338 (U82). —
’almiinniiigs brnnder (almenningx- SJ 2: 126
(1488). almeninx- ib 277 (1495)), m. allmän brunn.
SJ 2:126 (liss), 277 (1495). — »almiinniiigs gaghn
(alm.enningi3-), n. allmänt gagn. Mecht 126. —
’almiinniiigs hamnkarl (-hampn-)? m. karl som
besörjer transport inom hamnområde! pormeus . . .
almän niiigs lianipn ok swnda karl (pormeus idest
for-titor (för portitor) animarum) GU C 20 s. 469. —
*al-Ml ii ii ninus belagt folk (almenningls hälagt-),
ii. vanliga heliga menniskor, heliga el. saliga
menniskor i allmänhet, godha giffta qwinnor oc alraonuingis
hälagt folk (communem populum beatorum) Hecht 234.
— *aliiiännings helsa (almenninges-), /.
allmän el. gemensam välfärd el. frälsning. Mecht 218;
jfr aliiiiiiiniiigs synd. — »almiinniiigs sunda
karl, m. färjkarl som har att öfverföra alla som
skola färdas öfver ett sund el. en flod. GU C 20 s.
469; se al »limnings hamnkarl. — almiinniiigs
synd (almenninges-), /. allmän el. gemensam synd.
the disciplins slag som systrana j conuentit . . . toko
for almenninges syndher oc helso (pro communi salute)
Mecht 218. — alluänuillgS torg 11, n. L. allmänt torg
SJ 2: 154 (1489), 316 (i497). — almiinniiigs þing, 11.
allmänt ting. låter han stämpna almänningx thing FI
(Olsons ed.) 1086 (Cod. B, C; Cod A har almänt thing;
Klemming, ed. 1047J. — ’alllliillllingS vassa, /.
vass som tillhör el. utgör allmänning, at engin skäri
j almänningx wasso fore sancta marié niagdalene dagh
Svartb 417 (1445). — alllliillllillgs vatn, n. L.
allmän sjö el. å. fiskia i allom crononna oc rikesins
al-menning8 yatnom kring um stokholm UrkShist 1: 4
(1436). — almällllings Öre, m. L. afrad som till
konungen erlades för jord som brukades på konungens
tredjedel af allmänningent Jfr Schück, Birka 24,
dens., Sv. folkets hist. 1: 345. (Konung Erik fritager
Kalmarklostrets gods från alla utskylder, bland hvilka
uppräknas) skipwist . . . almenningxöre och
borghä-giärdh RP 1: 99 (1357).
alinännogher (-igher), adj. allmän, at j ey
görin som somlighe plägha göra ena langlia thalan
älla alniännogh scriptomaal SkrtUppb 190. för thy at j
mnghin göra swa dana a]mennigh scriptomaal hwar
dagh ällir när j wilin j jdhrom gudheligha bönom ib.
till eet almänz herredöömps teekn, at han är en
al-menningh (för almennighj herre och konung offuer
allom tingoin Svartb 69 (1345? öfvers, af senare
datum t).
*alop, n. [1,1. àhlnup] anfall, öfverfall, the
tws-andafalla alopin, som owenen opwäkkir SpV 574.
altare, n. och m. Jfr hiilgha kors-, hiilgha
likaina-, siiila-, sokna-altare. — altara blea
(-blöya), /. L. altarduk. Jfr Branting, Textil skrud
21/. palla . . . altara blöya GU C 20 s. 400. —
altara brnn (altarebryn. pl. altarebrynner
V KU 154 (1595, på tre st.)), f. från altarslcifvans
l.ant nedhängande bård. Jfr Falk, Altwestn.
Kleider-kunde 215; Branting, Textil skrud 29. Urk.fr. 1452 (enl.
meddelande af Riksarkiv. E. Hildebrand), altarebryn
sengt med guldh V KU 154 (i495). altarebrynner med
perlestecker-werck ib. släte altarebrynner id. —
*al-tara list,/. [Mnt. altarliste] till altares utstyrsel
hörande list el. hård. j (l) par altare listher Svartb 540
(1480). — altara liiglie, n. L. offer (aj matvaror)
som lägges på altaret. Fyra handl rör Viel 290. Hist
Händt Vill 1: 66 (1514, nyare af skr.). — »altara
prydhilse, ii. pl, † altarprydnad, det hvarmed ett
altare smyckas. 6wa ärw the skinnen redho til at
göra aff thorn a|tbara prydilse PMSkr 540. — - altara
präster, m. [Å. Dan. nlterpræst. Jfr Mlat. altarista]
präst (af lägre grad) som har att läsa messa vid ett
särskildt altare, fastfara . . . härra mattis altara
präite ij kalmarna en iordli mon Beckman Stud 238
(1426, Kalmar stads tankebok). — altara 1’edhe, n.
(uppsättning af) det som hör till ett altares utstyrsel.
järpstadha kyrkia lianer ... tu altara redhe RP 2:
390 (1399). — altara sten (altare-), m. [Jfr isl.
altarasteinn] L. altarskifca af sten; stenskifva afsedd
till flyttbart altare (på resor), togli ber nic. person
stadzsins altare steen [til?] läna aff fatabwreth STb
1: 355 (1482). anamnde podor skytta nietli sik til
rig-eska resa en kalk nieth patenan och corporale, en
altare sten, en mässabook ok en litin klocka ib 2: 115
(1485). — "altara stuka, /. från altarskifvas
framsida nedhängande band? Jfr Branting, Textil skrud
29/. altare-stucker 3 par. VKU 154 (1595).
alun, m.f och ii. alun. ten blöte aluuen PMSkr
641. annatt alun är hart i’6. biirgitt aff huilko alunit
görs ib.
*alllliyatll, n. alunvatteu. PMSkr 649.
al vara,/. och al vare, /. allvar, verklighet, rnykit
lidhare (för lidhelikarej är här nakot thola oppa sin
licamma än til siälinne, oc är ey wtan som barnleek
framföre ful aluare ScKyrkobr 262. ati wele fara med
alffwarniie (för -une el. -unne; på allvar, verkligen.)
i fridz wise Reuterdahl Kyrkohist III 2: 546 (1471).
■alvarhet (-heet),/. allvar, frimodighet.
höffwe-lige tale medli alffwarheet vthen smiker PMSkr 685.
alvarliker (alffuerligin), adj. verklig, realis
. . . alffuerligin GU C 20 s. 517.
*alver, m. alf, under matjorden befintligt lager af
kalksten, lera, grus o. s. v. är hon (jorden vid
plöjning) waath tha klemes hon, oxana fördärffwas oc
nidermere altfwen wpwendis aff jordenne PMSkr 199.
Jfr iordhalver.
alydlia (-liudha), ». åsyfta, afse, innehålla.
eptlier thz atth j almoghen j landena med Tilia
long-liglia giffued haffuen sancte olaffs hetzslo och än
ghernna giffua rilin aff allo thy som eder breff ålydher
Gummerus Syn-stat S6 (1425, afskr.). — åsyftas, afse,.
huilkin klubbo siäl kallades oc j edert breff åliudher
Gummerus Syn-stat 36 (1425, afskr.).
•alziniiktelika, adv. allsmäktigt, thu thär liffwer
oc radher alzmäktelilca SvB 102 (c. Iboo).
alzþings (alstingk MP 4: 225. alstingena
Lindblom Äbval 6 (1432, afskr). alsingom IISH 18:
157 (l497)), adv. L. i allmänhet, öfver hufvud, enkte är
alzstingx (omnino) wisBaren än hans närwara S/)Tr518.
— alldeles, fullkomligt. Lindblom Abval 6 (14S2, afskr.).
— mycket, i hög grad. MP 4: 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
