Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arstädhia
23
aslata
’arstädhia (aarstädya),/. [Aini, arstedie]
läkarekonst. cirrurgia . . . aarstädya GU C 20 s. 113.
Jfr arsterdie t: 49.
*artftl (aar tall), n. [Jfr Mnt. järtal] årtal,
klarlige bescriffuit i thenkeboken wedli samme aar
tall och dagli som her scriffuit star SJ 2: 315 (1497).
Jfr aratal, äfvensom arstal i: 45.
artikel (pl. artiklar, artikellar: -a Rydberg
Tr 2: 658 (1396)), m. L. artikel, mindre afdelning i
en framställning. Rydberg Tr 2: 658 (1396). JMPs 143.
som tassa articla alla puncta dagelika läs ib 144.
*artikilse, /. [Jfr Lat. articulu» och Mlat. [-arti-culum]-] {+arti-
culum]+} pronomenbubo Tgla et est epiceni
generis nota epicenum genus är tbz som tekuar han eller
hona rnder ena artikilse som är hic et hec vt patct
de auibus GU C 20 s. 62.
arve (ärffue), m. L. arf. hersiico ... ärffua skipta
GU C 20 S. 330. jfr arf, firfdh, årre. — *arva
balker, m. ärfdabalk. Arfstv is. Jfr ärvebalker.
— *arvaborin (ärfwa-), p. adj. [Jfr lsl. [-arf-boriun]-] {+arf-
boriun]+} arfboren. i ären ware äifwaborne män (på
grund af vår börd och arfsrätt våra undersåtar) oc
wi arom idher kronadhe herra Rydberg Tr 2: 344
(1365). — arvadel, m. 2: 1192. arfvedel, arf. Uppl
Lagmansdomb 9 (l490). huar en lönikaläghare . . . han
far äldre lot eller arvadel] j guds rike MP i: 66. Jfr
arf-, arfs-, ärve-del. — arva iordh (ärffua-),
f. L. 2: 1192. arfjord. jorden war ret afflinge jord . . ,
oc ey ärffua jord Uppl Lagmansdomb 6 (l49o), jngen
ärffua jord maa gänga til oskyldom. om noger skylder
kan finnas ib 29 (i490j. — *arva rike (-riohe),
n. arfrilce. HSH 13: 119 (1524, Brask). Jfr
ärve-rike. — *arva rätter, m. arfsrätt, aff lagligen
arffwarätth Troj 306. — *arva skipte (-skiffthe.
-sohiffte SJ 2: 242 (1501). -skyffte ib 243 (1504)),
n. arfskifte. theres arffua skipte scal här epter standa
fult oc gilt til äwig tiid Uppl Lagmansdomb 9 (1490).
ath the warit lindé offucr eth arffua skiffthe emellom
inattis grythegytere effterleffua hustru och hennes
stiuffbam SJ 2: 310 (1497). ib 242 (1504), 24J.
arve (ärve), m. L. arfvinge, affhänder jak mynom
metärffwom ok ärffuom tliet for:de godzeth Svartb 491
(1467). ath ban worde rikesins arue Prosadikter (Sju
vise måst C) 225. warda arue aat rikeno ib. — (?)
jngom stadom warendäs ärwarne PMSkr 650. — Jfr
barua-, b ryst-, mädh-, sam-arve.
arvoþe, n. L. Jfr ivirväldis-,’ stridz-,
thräla-arvodhe.
as (aas. pl. äser: -ene Arnell Brask Bi1 as),
m. L. 1) bjälke i bro, broås. sea] han holla
quärna-broua ferdiga och fugothen lote komma fram wirkith,
vthan äsene brista; thaa böte thein ffogothen Arnell
Brask Bi1 26. 2) ås, på marken befintlig,
långsträckt förhöjning, yplata mattis hansson . . . ena bar
tomptb pa norre inalm liggiendes nordan hans mölners
tompt ok suiinan eskylstuna tompt v th medh aasen
i mellen saina forscrifne tompter SJ 2: 174 (l490). som
lengden är aff tompten wijdli aasin lv (55) alnar,
ffran aasin och nider i gatan wydh closters tomt o
(100) alnar ib. — Jfr krop-, kätla haka-, ryg-as.
as (ass), k. as. min licome warder som ffulnsta
ass SvB 36 (början af VM-talet).
asaknadlier (aa-), m. förlust, skada, i haffue nu
sielffue ther aasaknat aff atj ey sätie eder barn til
skola HSH 17: 168 (1523, Brask). Jfr afsaknadher.
asikkia, f. L. — *asikkio dyn (asekklo dön.
pl. -ir), m. åskdunder, åskknall, alinoghin . . . aagdo
thät wara asekkio döni (dicebat tonitruum faclum
esse) SkrtUppb 304.
*asitiande (o-), p. adj. som har bostad (på en
viss plats), bosatt, bofast, fast boende, fast anställd.
ath han haffuer funderat . . , j abo domkirkio ena
prebendam . . . och haffuer skipat til henne en asitiende
probendatum Svartb 435 (1449). then tijdli wi
skikk-adhom asitiande soknepreit j yo ib 532 (1477). (hade)
lagt godzet j ödha v tan ositiande lauboo ib 533
(Skokl, 1477).
aska,/. L. aska. 1 epan asko ti! fiska-blötning VKU
131 (1568). Jfr bly-, eke-, fal-, vinträ-aska. —
*askobakadher (äako-), p. adj. [lsl. öskubakatfr]
bakad i aska. focacius . . . iiskobakot brödh GU C 20
s. 282. — *aSko briidll, n. i aska el. askmörja
ba-kadt bröd, glödbakadt bröd. thär stodh asko brödh
(subcinericius panis) oc watn SvKyrkobr 41. Sp V 570.
— *askofat (askafaat), n. askfat. SS tillnamn.
askafaatz hustru SSkb 19 (l50l). — *askofulder
(-fuller), adj. full af aska. cineroleiitus . . . asko
fuller GU C 2o s. 109. — askograf (aska-), f.
askgrop framför ugnen, som . . . muradhe offuer
spiälletli och askagraffuen tlier ý husset. som
vathu-färaren boddo vthy HLG 2: 24 (1511). — *asko kätil
(askakfttel), m. kittel afsedd till kokande af asklut ?
askakätelen i syukostwffwoniie VKU 112 (1564). —
*askollgllll (askavngn), m. askugn, askrum. för
tliät han täcte öwor graffwena ok liögha liwsit ok
aska-vngiien VKU 50 (1547). tham, som bötto
aiiko-vngnen ib 64 (1552).
asker, m. L. 1) ask, askträd, fiaxinus asker
Växt-fört. fr. medlet af 1400-talet hos Th. M. Fries, Ark.f.
Bot. Bd 3 nr 14 s. 7. fracciuus . . . arbor quedain asker
GU C 20 s. 290. 2) ask, låda. händer thot swa,
at breff torfua sökias äller frauitaghas, tha lete i thein
ask, skrin äller »kap, som han |inder bokstafwen
skrif-wadlian wnder gotzit VKJ 5 (1447). togo the . . . vtli
aff jönt amwiidssons ask ix (9) mark SSkb 236 (1506).
— ss måttsbeteckning. Jfr Falkman, Om mått och vigt
1: 319 /.; Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 752; SAOB A 9469.
en ask smör SD 6: 460 (1353). atta aska honagh ib 271
(1351). — Jfr glas-, hälghedoina-, stuvu-asker.
— *askaluilder, »1. lund af askar, fraccinetum . . .
locus vbi fraccini crescunt askamark eller lunder GU
C 20 s. 290. — "askamark, /. jordstycke bevuxet
med ask. GU C 20 s. 290. — askastubbe, m.
askstubbe. annau ände råen j askestubban FMU 3: 45
(1433, nyare afskr.).
askodlian, /. åskådande, betraktande, ware thz
. . . saa at vestis bissiua thz är alla grauasta iärofft,
fiughe nakra swartha siiiitto oppa sik, tha hindhradhe
thz genast thera askodhan (aspectum) som skodha thz,
swa at the »ik wändlia fran thy Sp V 311.
aslata, f. L. öfverskridande af rätta gränsen vid
hö- el. sädesbergning så att man slår el. skär in på
grannens område, presbiter delinquens et habitans in
fundo ecclesie emeudabit episcopo ius regiuin et eciaiu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
