Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baldoglier
36
band
holl pa hwan ballen oc kr&mmes vtli ib 237. stora
balla ib. 2) klinka; se arsballar.
»baldogher (ballogher), adj. mäktig, thetta
barnith Sr större ok balloghare herra än thu äst
MP 5: 18.
»balgas, /. [Å. Dan. baldgaas] ett slags gås av
liten växt och med gula fötter? Jfr Molbech, Dansk
Dialect-Lexikon t. 28. för 3 bal-gäs VKU 74 (1553).
»balia (/>’• balior. ballier Skotteb 79 (i46i-62), 439
(1470; Kämn)),f. Sdto 2: 1194. balja, litet runt öppet
träkärl. ini (4) saar ot (för oc) II (2) balior Inv cur
Tynnelsö 7 (1443). PMSkr 350. ib 354. ib 424. balior
oc trog Brasks Cal 266. HLG 2: 50 (1516). Skotteb
79 (1461-62). i6 439 (1470; Kämn). — Jfr kalk-, luta-,
vatu-balia.
balia, f. (svärd)skida. Jfr langknifs-,
lön-svärds-balia.
balkadher, p. adj. Sdw l: 76, 2: 1194. täckt med
bjälklag, twå kellara the» ena hweldan ok then andre
balkaden SJ 2: 93 (1483).
balker, m. 1) bjälke, han (Tile Bwsman) . . .
gerne til vnte, ath forstanderen ath sancte örien pa
norra malm , . . matte sancte Hriens kropass och
vn-derslagh juleggie j (’/>) steen jn vtj hans mwr offuan
til j then nya niwren offuen balkana, thy at mwren
hörer tyle bwsman til offuan balkana alene STb 2: 204
(1487). — (?) bredden (på tomten) offuen fore balken
j mellenboden är xiiij (14) alen j (’/j) quarter mynne,
jtem balken mellen mattis guldsmet fran stenhusit
och port hwalffuit j öster är lengden xxij alen j (1)
quarter mynne, bredden j mellen balken knwtz
gultz-smetz gardh aff öffuersta balken är xij (12) alnar j (*/,)
quarter mynne, j nör och söder lengden jn j boden
offuan balken pa södra sidan jn vpp medh almose
tompten xij (12) alen ytan drnpit STb 3: 390 (1498).
— skiljevägg, avplankning? tå haffues mångh kar
ståndendes ther iämsides vgnen i et huss, på stockom
och the iagli sågh wore all fyrekant tuå alne diup,
och tuå alne bredh, mon the woro ey gärd medh
giordom vtan wåre sammen fällt bräden i små stolpa
i fyra höme, ingo spike haffiiendes ther till, som ön
balker pläger fälles sammen PMSkr 648 (senare av skr.).
3) [So. dial. balk. Jfr Smedberg, Peder Månssons
landsmanskap s. 65] jordremsa som vid plöjning
överhoppas, ås el. rygg mellan fåror, then som äryer
äller plöye göre ekke balk springandes affwer
(ne-cubi crudum solum et immotum relinquat, quod
agricola scamnum vocant) PMSkr 196. then raamoga jord
äryer oc lägger balk j mellen forerna ib 211. skal
bondhen förwara ath akrell bliffwer wäl aardher at
drängiana läggia ekke balka ib 198. skal han liaffwa
ena stangh oc ga affwor akren pröffwandis wm han
fln-dher balka stötandis mädh stangenne ib. — Jfr arva-,
bygninga-, eke-, iordha-, trädhis-,
ärve-bal-ker. — *balka llögher, adj. så hög som till
bjälklaget i en källare. — n. adv. hwffuendal haffuer låtit
vppmwra it nyt grvndh i sin egin keller vpsidis then
halffua mwr balka höght SJ 2: 126 (1488). nylacht en
grundwal j sin kellero balka höght STb 2: 307 (1488).
— »balka källare (-keller),»», med bjälklag täckt
källare? en balka keller . . . vndher samma stora
sten-hws SJ 2: 143 (1489), — »balka lagh, n. bjälklag.
nidher til thet öffwersta balka låghet STb 1: 266 (l48o).
SJ 2: 165 (1490).
»ballast, m. [Fdan. ballast, barlast. Mnt. ballast]
ballast, at vtkasta nager ballast STb 1: 465 (1476;
burspr).
ballogher, se baldogher.
balsam, n. — »balsamaträ, n. balsamträd.
balsamus . . . balsamaträ GU C 20 s. 49. calobalsamum
. . . balsamaträ ok balsam ib s. 68. — »balsamaträ-
löf, n. balsamträdets löv. foliobalsamum . . . balsama
trälööff ok balsam GU C 20 s. 283.
bamba, /. Jfr härbamba. — »bambo
slaghare (bombe- HLG 2: 81 (l516)), m. trumslagare.
medan vy drwkcom gilleth, gaff jach her stens pypare
och bombeslagaren j (*/s) mark HLG 2: 81 (1516).
»ban (baan), m. och f. [Mnt. och Mht. ban, bane]
1) öppen el. jämn plats; fält, stridsfält, stridsplats.
achilles war then försto mz syn speetzs som kom oppa
banen (campum) Troj 158. ib 160. mötthes bada härena
ather oppa banen ib 163. 2) bana; repslagarebana.
sagde mattis repeslagare stadenom tienist och skal
haffua baanenä ocli giffua stadenom iiij (4) marek
STb l: 187 (1478). — Jfr stridsban.
ball, n. — »baiiz baild (bandz-), n. band
beroende på kyrkligt bann. o härra gudh wärdogas at
lösa mik aff allom bandz bandoin SvB 133 (omkr. 1500).
— »banz bref, n. skrivelse innehållande
bannlysning, skriftligen utfärdad bannlysning, kome her bandz
breff pa staden, hwo ther schulle til swara? STb 3:
184 (1494). PMBref 301 (i508). — banz bnker, m.
förbannad kropp, förbannad varelse. MP 5: 29. —
banz doiuber, m. Sdw 2: 1195. — »banz folk, n.
bannlysta människor, om tv haffver . . . omgangith
mz banzffolke SvKyrkobr (Cod. Ups. C 213, mitten av
1400-talet) 306. — *bailZ man, m. L. bannlyst person.
y någon vitterligh bansmans närvaro Reuterdahl Stat
syn 86 (1480? nyare avskr.) HSH 17: 167 (1523, Brask).
bana,/. Jfr leke-, repa-bana.
»bana (banna Prosadikter (Karl M) 250), v. [lsl.
bana] dräpa, göra slut på. med dat. iak skal bana
liffwe hans Prosadikter (Karl M) J60. ib 250, 291.
band (bant StÄmb 80 (i465), 82 (1466). baand(h).
bondh), n. 1) band, halsband. STb 2: 276 (1488).
2) band ss sammanhållnings- och förstärkningsmedel
kring (lagg)kärl. för baandh til gärdakaridh oc til
fat VKU 99 (1560). packara . . . huilke ey mera
skolo thaka fore thera packningh fore en lest lax iij (3)
öre, ffore lest strömingk och annan fisk ij (2) öre, fore
banden serdelis peninge, om swa behoff görs StÅmb
131 (1495). ib 129 (1494). 3) band, boja. the baand
som ban war bwnden medh SvB 293 (b. av 1500-talet).
4) kärve? fskknippa? at erich i hielmista hadde icke
mere aff her ericx landbo jöns i åkerby en ij (2) bondh
Uppl Lagmansdomb 86 (1493). 6) sammangaddning,
komplott. Jfr Sdw 2: 1195. hwat dröuilse hon mik
idhelika giordho medh thöm bandom oc blandan hon
bant oc blandadhe badhe medh then sama änders . . ,
oc medh grannom oc sinom winom Troil 5 : 296 (1447).
7) förband, förbindning. — första bandit, privilegium
på att handha första behandlingen av sår eller
sjukdomar, privilegium på att handha svårare olycks- och
sjukdomsfall. Se Ark. f. Nord. Fil. 48: 62. efftir thet mes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
