Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivilse
67
blodliyrt
dhin bärgh ök stena MP 5: 75. thot andra skapad
ting ok creatur . . . thot äro the som badhe haffiia
eth bliffuandhe, oc iin ther medli äro wexnnde ok frukt
bära, som äro trän ib 76. — *bliva af, bliva av (med),
befrias (från), bliva kvilt. Jfr Sdw 2: 1200. matthe
jac blyffwa aff mz thz ämbethe jac latlie ineg gerna
nöya ath blyffwa wndy annars styrlzs Troj 191. —
bliva ater, bliva övrig, återstå, ST 391. — *bliva
vidh, 1) slå sig, hava bestånd, huat the til
forende wordo ens medh borgamestarene och rådet,
thet skal bliffua wiidh STb 1: 174 (1478). 2)
fortfarande få ha det som hittills, reda sig. gud giffue
atj kunne bliffue »id som oss hoppes i vel göre HSH
17: 79 (1523, Brask). — *büva vidh sik, förbliva i
samma tillstånd el. förhållande som förut, bliva i fred,
bliva fri från antastning. huilke som beskattadho äro
oc borghan hafua sat for beskattningens, the blifue
widh sigli Rydberg Tr 163 (1436). — Jfr ater-,
ful-, inne-, undlr-, vidlier-, äptir-bliva.
blivilse, n. pl. och f. 1) kvarblivande,
förblivande. thätta är ledhas j frestilse ondzskonna
liärdz-ska, ällir bliffwilse, ey takas aff them som är
fres-tadhir Sp V 552. 2) boning, uppehållsort, liälghe
stadhin ok thin ha|g|ia ok wtwalda bliffwilse (mansio)
jnnebyggis 6wa »ff tik, at ban liffwo aff liffweno, lyse
aff thiiio liwso Sp V 493. — uppehåll, rast. j xlii (42)
bliffwilsom (mansionibus) fräniias gudz almoghe siw
(för siäx) sinnom siw, göiiom öghtiena S/> V 503. 3)
varande, väsende, war herre ihesus loffuade sin
fa-dhir, gud . . . j the naturlika ok äwärdelica bliffuilse
ther han vtan opholf är j guddomenom, miidhir
fade-renom, ok them helgha anda MP 5: 144. — Jfr
sta-dhiighblivilse.
blodh, n. och blodher, m. (Trojm. Mecht 27G). 1)
blod. thina thre onda gärninga gingo wt aff ont blodh
Prosadikter (Sju vise måst) 141. min husbonde lot
mik sia blodh pa badha armana ib. — guds blodh,
Kristi (utgjutna) blod. i svordomar, om hon haffwir
sworidh om gudz dödli gudz blodh oc andra hans lima
SvKyrkobr 357. thet wet gudz lielghe blodh wäll
at iac haffde otänclit atgörät Reuterdahl Kyrkohist
111 2: 534 (1436). 2) levande varelse, människa;
koll. människor. Jfr Sdw 2: 1200. 8) blod ss
bärare av släktskap; börd. ath hans naade aaff sancte
ericx .. . . reetta blod sanneligen er kommen Rydberg
Tr 3: 624 (l52o). — koll. personer av viss, särskilt
angiven, börd. alt hoffuesinnet och eddelle blodh
vn-dantagit Rydberg Tr 3: 490 (1502). — blodsfrände
(-fränka). Se Sdw 2: 1200. 4) det av naturen med
blodet i födelsen givna, bestämmelse. Se Sdw 2: 1200.
— Jfr dnvo-, liiiirta-, inälva-, niiso-,
umgang-ilse systkina-blodh. — *blods giutilse, n.?
blodsutgjutelse. vppa thet at swadane krii, feyd och wskylle
blodzgiwtilse mötte och kunne her epter affstilles
Rydberg Tr 3: 495 (1504). Jfr blodh giutilse.
— blods tar, m. blodsdroppe, hans swctter war
giordher som andhra blodz tara SkrtUppb 334. —
blodsutgilltilse (-else), n. blodsutgjutelse, stortt
blodz vtgiutelsse PMSkr 707 (senare avskr.). Troj
208.
*blodhbäkker (pl. -iar, -ar), m. blodström.
manga blodbäckia strömmade oc flwtho aff honom
Troj 154. som andra blodbäcka strömdhä offwer
acliil-lis ögom oc ansikto ib 148.
blodhga (blödga: -adho MP 5: 119), v. bloda
ned, göra blodig, cruentatus . . . blodgadher GU C
20 s. 156. the . . . skaro j hel eth kydh, ok blödgadho
hans kyortil MP 5: 119. — bildl. tha han seer thera
osydhogha klädhabonadh, som dyäffwolin haffuir
blodh-ghath, ok wanskapat medh högfärdhinne MP 5: 119.
blodhganger, »1. Jfr Sdw 2: 1200.
blodhgiutilse, n. blodsutgjutelse, att ther aff ey
kommer stortt blodgiutelsse PMSkr 708 (senare avskr.).
— Jfr blods giutilse.
*blodllhiärta (-hierta), n. använt ss tillnamn.
pädlier köthmaiigare alias nonilne peder darth
blodh-hierta HLG 1: 89.
*blodllkopper, m. [A. Nysv. blodkopp]
koppnings-instrument. guua (var. guna^ ... vel giiina . . . blod
koppor GU C 20 s. 325.
*blodlllatare, m. åderlåtare. Prosadikter (Sju
vise måst) 141.
*bIodllleker, m. blodvite, sades skynnero drengen
zacer til iij mark fore blodhleken hans (för han)
giordo hans mysken skynner STb 4: 4 (1504).
*bIodlllop, n. blodflöde, myken blod rau offwer
hans ögon aff thz sared oc ey kwnne thz blod lopped
stylla siig Troj 174.
blodliogher, adj. L. gruvlig, swärya stora
blo-dogha edher PMSkr 125. — Jfr ivirblodliogher.
*blodhrus2, adj. blödande, blodsprängd. tha thu
haffde han dödhan j thino skötlie . . . sarghadan oc
blodhughan, oc blodhrusaii SvB 298 (c. 1520). — Jfr
blodhrosa Sdw l: 125.
*blodlirusadher, adj. blodig, blodsprängd.
krop-pin syntis aff flängiom oc slnghom blodhrusadhir oc
saar Hel män 105.
blodhsar (-saar), n. L. blodigt sår, blodvite.
zalter xxiiij (24) marek foro tw blodsaar han giorde
olaff persone STb 1: 133 (1477). han slog lauréus . . .
iij (3) blodh saar i aanletet ib 177 (1478). ib 2: 158
(1486), 206 (1487).
*blodhsiuker. adj. lidande av blodgångt
sangui-narius . . . blodh fwller oc blod siwkor GU C 20 s. 542.
blodhsot (-SOOt), f. rödsot; blodig avföring,
blodig diarré, disent[e]ria ... inwällffue blodh ok
blod-sooth GU C 20 s. 192. tha fik han blodhsoot som är
dötzsins tokn Prosadikter (Sju vise måst) 126.
♦blodhsten, m. sten som troddes ha förmågan att
stilla blodflödet (jfr Kalkar 1: 222) el. möjl. röd sten
använd som prydnadt (t. ex. heliotropt). athe hado
stwlith ... en blodh sten STb 1: 331 (1482).
*blodllstÖrtnillg, f. blodsutgjutelse, om nager
blodstörtning . . . skedde Reuterdahl Kyrkohist 111 2:
549 (l47l). — Jfr blodhstörting Sdw 1: 126.
*blodhsullue m. blodsvulst, flegmen . . . blodswlme
GU C 20 s. 278.
*bIodhutgiutare, m. en som utgjuter blod,
blodtörstig människa, cruentatus . .. blodgadher ok blod
vtgiutare GU C 20 s. 156.
blodhvite (blotwita STb l: 427 (145»; burspr).
blotwitta ii 435 (1460; burspr)), n. L. blodvite,
mindre sår.
blodhyrt,/. blodrot, potentilla erecta Lin. german-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
