- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
125

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(lul

125

dviilia

namn. b[ir]geto dökewewerske Skotteb 281 (1467-68).
Detta språkprov — enda belägget — torde emellertid
innehålla en felaktig återgivning av en form för

duka vaskirska.

dul (dol Arnell Brask Bi1 19. HSB 16: 87 (1527)),
n. L. 1) döljande, undandöljande, undanhållande (av
egendom), han wille enga löpt holla (iller liokra säminio,
äpter thz ath the hnfdlio lagt honom dul ok tiwfri til
JTb 7 (1456). ath huar eig förware för nogliz dol eller
annan otroo, om hy to kan falla Arnell Brask Bi1 19.
2) nekande, tha biscop henric eskede aff larense at
see swadana breff bar ban ther dol paa oc sagde sig
intet breff haffra HSH 16: 87 (1527). — *duls bot
(dyls-), fi. L. — dulsmal (dols- STb 1: 381 (i482).
dolz- ib 3: 301 (1496). ib 5: 37 (1515)), n. L.
döljande (av ugt). thet smör som fynnane haffua lagt
dolsmanl yppa STb 1: 381 (1482). — undandöljande,
undanhållande (av egendom), ransakade ... om the
peningane, xxv (25) marek örtoger . . . huilka som
pedher olsson owittnndes borttog vtaff rettin, hwat
thet war dulsmaal eller ey STb 1: 50 (1476). tha
fwnno the thet swa fore retto, ath thet war
dwls-maal och en stoor tiwffnadher, ty ban tog them bortt
owitändes och dolde them inne medh sik ib. han hade
forwäslath och giorth dwlsmaal pa ... xxv (25)
marek ib 52 (1476).

dulsker etc., se dylsker etc.
duniber (». dumptt), adj. 1) stum. j thy
sielen . . . fynner öghonen blindh ok öronen atortept
thungona dumba J Buddes b 163. 2) dov,
klanglös. köper och jern giffua klingande lindh nff sigh,
och thoenitt litedtt dumptt lindh PMSkr 618 (senare
avskr.).

duiube, m, stum människa, thon tiideu wij
ko-mom j sjön, tha war skypperen then förste sigh
offuer ghnff ok satli j schipet som en dwmbe, som
thon som aldhrigh haffde maal STb 2: 465 (l490).
dumblevika, se dymbilvika.
dumpna, se dufna.
dun, n. Jfr liara-, svaiia-(lun.
*dun (dån Troj 253), m. [Sn. dial. dun, n. lf. dial.
don, dun, 1».] dån, buller, oväsen, wart brådeliga en
stor dån wndersainligen giorder j bland them oc gny
oc niyket rop Troj 253. Jfr dyn.

*dunkiuhet, /. [Jfr Ä. Ifysv., Sv. dial. dunken]
fuktighet, unkenhet. blandis oxa iiiorgh oc törtli nöta
skarn sammen oc brennes rökiandis stokkana oc bin
thär mädh tha borth taker thet dwnkenhethena oc
sywkdommen aff stokkommen PMSkr 303.

*dnnkäfle, m. [Su. dial. dunkjävle] kaveldun,
ty-pha latifolia Lin. och typha angustifolia Lin. Jfr
Smedberg, Peder Månssons landsmansskap s. 47.
banden mädh hwilken bindas skal warj giord aff törkadho
säff, äller aff bladommeu nff dwnkäffle som wäxa j
kärrom PMSkr 315.
duppa, se doppa,
dur, se dyr.

dus, m. 1) larm, stojt Se Sdw 2: 1343. 2)
susande fart, full fart. Se Sdw 2: 1343.

dusiu, n. L. dussin, tw twsand dwsin Iwranghla
bwndiu j kärffwa hwart dwsin PMSkr 165. tolff
hwnd-rad dwsin hellebardha bwndua j kärffwa ib.

’dustiniol (-myöl), ». fint mjöl. LB 11:2 (5.450).
(Sdw 2: 1210).

duva, fi. Jfr skogs-, turtur-duva. — *duvo

bo, n. duvbo, duvslag, columbar aris neu gencris
dwffuo boo hals bandh GU C 20 s. 125. — *duvo
dyngia, fi. duvspillning, duvträck. täkkes til jordhen
wm rötherna oc läggis dyngia wm kriugli them oc
helstli dwffwo dyngia PMSkr 313. — *dllVO kyll
(-kön), k. duvsläkte, duvor. MB 1: 474 (Sdto 2: 1210).
— *duvO liknilse, n t el. ff skepnad av en duva.
tha jngik ginst an thän hälglie ande j dwffivo
liknilse, mz wtliräktoni wingom gudhelix söthnia, j
iom-frunna siäl Mecht 13.

duvande, nf rusande, rusning, i fult duvande, i
full fart, i full karriär, stragx rände hnn tiill [-achil-]em-] {+achil-
]em+} j fwll (för fnit?) dwffwnnde mz syn häst
(sla-tim in eum irruens in cursu celeri egui sui) oc stnk
honom saa swarliga Troj 224. Jfr Sdw 1: 206.
*duve?, m. Jfr skogs duve.
dval, n. dröjsmål, aff vart dwal ok seeukan liafua
the stora vinsorgh SvKyrkobr 218.

dvala, f. 1) dvala; slummer, oss bör at thakka
gudhi for the äro mik syndara är ted i the dwalu
iac liawir här fangit Hel män 237 . 2) dröjsmål,
tidsspillan, thäns dwala är eiigliin som löpande är,
hwar räddhin ältliir ällir körir (nulla mora currentis
est ubi timor urget) SpV 47a. 3) uppehåll, paus.
Jfr ave niaris dvala: (klockaren må göra) 011a aue
maris dwalo (0: så långt uppehåll som behövs för alt
läsa ett Ave Maria) i mellom hwario ringilscn AK 60.
4) uppehåll på ett ställe, vistelse, j thännn trem
ärandom skal människion göra sina dualo när warom
liärra j stora jnnelikhet ok gudlikhet MP 4: 137. for
the enlika dhwaliina, iomfru maria häfde i stalleuo,
i the fyrithighi dhngana hon thär war mädh tik (o:
Jesus), oc vtan kirkio stod SvB 50. — Jfr
lang-dvala.

dvalan, fi. uppehåll på ett ställe, vistande, vistelse.
the enlika waran oc dualan som jomfru maria haffdhe
i stalleuo i the xl dagha lioon vtan kyrkio stodh
Skri Uppb 277.

dvali (dwäli GU C 20 s. 245), m. 1) extas,
hänryckning, extasis . . . dwäli scilicet elim ponitur
homo extra statum sue mentis GU C 20 s. 245. 2)
dröjsmålt cuncta te dwali wersus jn parua cuncta
transibunt tempora cuncta GU C 20 s. 159. 3)
uppehåll, paus. skal han (0: klockaren) ringa ... iij
resor mädh dagh messo klokkan oc hafua litzlan
dwala thär j mollen AK 62. 4) kvarblivande,
dwa-len i syndenne gör henne tyngre, oc gör siälena
obe-quema til dygdhelika frukt . . . swadana dwali är
ey at enast syndb i sik, wtan iämwäl saak oc ämpne
til andhra syndh JMÖ 23. —■ Jfr synda dvali.

dvälia (part. pret. n. refl. dwals PMSkr 70. Sv
Kyrkobr 35l), ». L. dröja, draga ut på tiden,
ko-nungin lot ey dwälia vtan foor ginstan aff stadh
Prosadikter (Barl) 106. — refl. dviiliaS, 1) dröja,
dröja kvar; dväljas, om hon haffuir dwals lustandis j
skörom thankom SvKyrkobr 351. i thessom puncte scal
mänuiskian swa länge dwälias nt hon matte faa thaar
ällir liiärtans nyk fore sina synder SkrtUppb 422.
gudz godlia gärningga ... i them scal människian

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free