- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
134

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

elder

söthme ok röstinne söthleker wthgaar Mecht 293. nar
hon läs äller siwnger thänke altidh swa eya (eia)
hwat sigher tliin käriste j thänna versenom ib. eya
(eia) min älskeligh, thu ska|t ekke dröffwas ib 310.

eigli (eig Arfstv 103 (H73). eg ib lo (u7o). ey.
i STb 1: 399 (1482)), adv. L. 1) ej, icke. engin
taki sich thät til at troo, at än tho ieronimus liknas
iohanni baptiste oc apostlomon petro oc paulo, at
them görs thär mädh nakar orättir ney ey mädh
allo Hel min 178. aldrigh fauz swa troen wen. nokot
sin, at ban ey jw nokot lithit swik giordho Mecht
244. mädhan swa är, at blomstranna natur giffwer
aff sik godha Iwkt, haa thwäkar thär om, at ey gör
ok saa lillan SpF 26. hwa twäkar thär om, at nw j
warom tima badhe j blandh män ok qwinnor, iir ey
kristna mäuniskio lyfte ok thro mykit waffrandhe ib 88.
— eigli for thy, icke för ty, dock. mik fätes än nw j
(’/,) pund; meen i förty jak lather wäl tik qwith STb
1: 399 (1482). hade jach funnet tik vtan porten och jaeh
hade warith viidh myn best, jach skulle hwggit tik
styckie fran styckie. än ey for thy, thet staar tik än
fullelica j fatidh ib 2: 250 (1488). 2) (i kond.
bisats, motsvarande ett nysv. inuti satsen stående) aldrig,
än. hwat iir thät nieer wptänder til kärlekin än
älskas for thy thät gör hwar människia, ey är hon
swa grym thy at hon älskar sina älskara (hoc enim
faciunt quantumcumque crudeles homines) SkrtUppb 70.
ey skulum wi war astwndilse ofmykith til nokors
läg-gia aldrigh är han swa godher vthan til ensampnan
gudh ok ey giffwa the swa storo gaffwo ib 91.

ek (eek. äyk: -äne FMU 3: 275 (1442)), f. L.
1) ek, ekträd, thär kalth är llytyes eken tw aara
gammwl PMSkr 345. — koll. thär ligger wndher
godher skogher badhe ek oc gran VKJ 34 (1447). 2)
ek, ekträ, ekvirke, eke. botnabrädo utaff for eller eek
IISH 16: 69 (1527).

*ekebalker (ekke- HLG 2: 137 (1526)), m.
ek-bjälke. vi (6) liöre för en ekkebalk, som kom til
bastwna HLG 2: 137 (1526).

*ekebiälke (-belke Skotteb 43 (l460-6l)), m.
ek-bjälke. xiiij (l4) öre, som ban ladhe vth for nagell,
tunno oc ekebelke Skotteb 43 (1460-61). stora ekobiälka
mallen wäggiana PMSkr 163.

ekebladll, n. ekblad, wy wiliom naar han sofuer
läggia wnder sängastolpana eth enasta eke bladh
Prosadikter (Sju vise mäst C) 224.

*ekefat (ekie- Skotteb 472 (1473, Kämn)), n.
ekfat. iij öre ffor eth tompt ekiefath, som maltidh
stöttes v ty Skotteb 472 (1473, Kämn).

»ekestokker (ekche- HLG 2: 55 (isle),
eka-Skotteb 289 (1467-68). ekie- STb 2: 44 (1484)), ro.
[Isl. eikistokkr] ekstock, x penninge for oka stokke
Skotteb 289 (1467-68). iiij (4) solidi for en ekiestock
til stadzsins skip STb 2: 44 (1484). iiij (4) ortiigh til
en ekchestok til same klokcha HLG 2: 55 (1516).

eketrii, ti. 1) ekträd, eke trä som bära akarn
PMSkr 345 . 2) ekträ, eke. eke trä lägs thet j
big-ningh nidhcr j jordeua thär som altidh är wäska tha
warar thet swa som stena lenge PMSkr 349.

*ekevirke, n. ekvirke, samma dach fornügdes frw
niettha... xxv mark foro ekewirkit liögx i hennes skogh
til stadzsins beboff SSkb 38 (1501-02) Jfr ekevärke.

*ekevärke (eeke-. -wercke), n. = ekeyirke.

än fornögdes vj arbetesmen for eeke verkit högs til
pramon ij mark SSkb 275 (1507-08). per swensson
gaffz xx öre for ekowercke ib 314 (1508-09).

ekeiiple, ». = ekiiple. — *ekeäpla våln
(eke äple wathn), n. dekokt på galläpplen,
täm-pcrera mädh eke äple wathn oc iitith gwmj PM
Skr 555.

ekia (PMSkr 139. Ökia GU C 20 s. 324. Arnell
Brask Bil 26, 28 (bis), pl. ÖkiÖr Brasks Cal 273),
f. L. eka, ekstock, gulus Ii genus nauigii pede (för
pene) rotundum ad inodum gutturis potest dici ökia
GU C 20 s. 324. okior fördlios j härenom månge til
ath fara öffwer älffwer oc wathn PMSkr 139.
mölna-ren skal haffua sin eghen ökia widh quernena Arnell
Brask Bi1 26. ib 28. laat opdraga batha ock ökiör
Brasks Cal 273.

ekke, se iikke.

*ekiiple (eek-), ». (ek-)galläpple. galla . . .
skaff-iäm ok eekäple GU C 20 s. 305.

elda (eelda STb 1: 90 (1477). ella ib 92 (1477);
rMBref 325. elle Arnell Brask BO 32. impf. -adhe:
-ades STb 3: 24 (1492)), v. L. 1) antända, tända.
syntes en hwit duffua röra hwars persone hiärta mz
sith näff oc wptände j thy brinnande eldzsins lugha,
... oc j somlikom eldliadis oc wäxste aff eth stort
baal Mecht 110. 2) elda, göra upp (och underhålla)
eld i, uppvärma, kiemmenärane skulo forbiwda
malmbona effter thenne tiidh ath eelda badzstuffwner STb
1: 90 (l477). joan styngi husquinna pa norremalm
zak vj (6) marek fore olydna, som bon giorde, ok
ellade badzstuffwne ib 92 (1477). twå män som ella
badzstwffwona oc conwenth stwffwona PMBref 325.
smaswene . . . bör elle os bastoffue, naar wi bade
Arnell Brask Bi1 32.

*eldeliker, adj. igneus, av eld, eld-, solena thär
thränne natwr haffwir. eldelik natura, oc liws oc
warma SvKyrkobr 95.

elder (eller GU C 20 s. 282. älder: äldhin
MP 5: 133. äller: allin ib 7. el: -yn HLG 2: 49
(1516), -in ib. eelder: eeldin STb l: 117 (1477).
ack. eel Vis s/en 4. eledh GO 52. ild STb 4: 221
(1511), 295 (1513): -en ib 5: 44 (1515)), m. L. 1)
eld. garden . . . som her sten sture lot sancte örien
aff brenna och eldh vtj satte, tha fiendenne kome
fran stekith jn foro stadin STb 3: 339 (1497). — eld;
bål. ty dömpdes hon till eeldin STb 1: 117 (1477).
2) sacer ignis, ett slags sjukdom. Jfr Grön, Altnord.
Heilkunde s. 99 /. — himilsker elder, en
utslagssjukdom hos får. faaren faa hemmelskau eldh thon
eldhon säges wara obotelikon PMSkr 241. Jfr llälvi-

tis-, kol-, liuglin-, skärsl-, skärslo-, skörliets-,
skörlifiiads-, yärme-, yärmis-, älskogs-elder.
— *elda kar (eldhe-), n. = eldkar. FM345 (1507).
(Sdw 2: 1343). — *elds flodll (-flödh: -in Hel män
267), f. tidflod. tessen eldz flödhin her wm kringh
gangir thät är skärseldbir Hel män 267. — *elds lius
(-liUSS PMSkr 602 (senare avskr.)), ti. eldsljus, the
(ädelstenar) natwrlike ärw, skina widher eldz lywsith
PMSkr 494. bcrgon ähro så lough in vnder graffwen,
att the ther jnue äre och graffwe see ingen dagh
eller dagzliuss i månge månader, vten arbete widh lych-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free