Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ciietri!
138
eiikaniielika
enetrii, n. enträ. säthies en nagle tliär j aff ene
trä äller pila trä PMSkr 349.
enfaldelika (enfalle-. enfalli-. -ligha), adv.
1) enkelt (motsats: dubbelt etc), skal stridzfolkith . . .
läras liwar j sitli lidh . . . sätiandis them först
en-fallelika gangandis räth fram (ita ut primo simplex
extensa sit acies) . . . sidan bywdis them snarlika
göra ||warth lidh twädoblath PMSkr 132. — enkelt,
okonstlat, utan st^ra anstalter, för en biscopen mädh
confessore liaffua fulkomligha hört oc ranesacliat,
oen-falleliglia oc vtan oro Abbedval i Vkl 90. — enkelt,
utan omständigheter, utan förbehåll, klart och bestämt.
the sk ii la granneligha nierchia oc sainaiiscriffiia hulka
systor och brödhir som sina röster wthtrykkia
en-falb ligha oc franisighia oc hulka som mädh naghro
wilkur ellir oc owisseligha ellir omskiffteligha giffua
sina röster Abbedval i Vkl 78. 4) fullständigt, helt
och hålletf o söte härra o liofwe liiirra koin ok sonka
ekke meer at iak ey aff afniykle astwndan skuli
war-dha enfallelica (simpliciter) wthan skäl SkrtUppb 103.
— (eiifnllolika MP 4: 141 för enkannolika enl.
Hjelmqvist, Stud. i A ’ord. Fil. IV, 3, s. 29.)
eilfalder (enfaller), adj. L. enkel, förbehållslös,
klar och bestämd, aff ronoin oc enfallom röstom och
snmthyktoin giordhoin i första ciim scrutin[i]o oc
j tilgangeiiom tha skal walit göras Abbedval i Vkl 78.
enfaldogher (enfallogher. -ugher.
enfollo-gher GU C 20 582. enfolluger: -asta SkrtUppb
154), adj. 1) enkel (i motsats till tvåfaldig o. s. v);
en, en, enda (i motsats till flere), vi dyrkom
enfal-dogan gud fader ok son ok then liolga [anda] j tröm
personis SvKyrkobr 291. — enkel, osammansatt,
siä-lin är . . . en eiifallog (simplex) nathur, mz enghom
kreaturum blandatli ällir takin, ey mz eldenom, ey
mz wädhreno, ey mz jordliinne, ey mz wathneno SpV
408. — enkel (i motsats till kvalificerad), caucio . . .
forwnrlngh r&kinskaps book . . . jtom caucio 2nl
iu-ristas enfallogh loffwan är tha ey körner panter eller
edher til GU C 20 s. 90. 2) enkel, konstlös,
simpel. thetta lisla offridh, tessen enfollugasta ordh, som
här förscriffwen äro, hwilken iak owärdugher offra
edher aff storom kärlek oc godliom vilia SkrtUppb
144. 4) okunnig, olärd. at j then landzändaii
uo-glior the gudzthionist byriadhes, som thöin
eenfaldu-gha almoghanom inaatte koma til siälä gagn och
huiigli-nadh FMU 3: 149 (1438). 6) enformig, ensartad.
for thy at omskiptelikin läsningli lustar liogbin,
en-falloghir ok iäinsatthir (uniformis et concinnus)
trac-tatus, thz är lärdombir, tynghir hans akt, som lits
Sp V 6.
eiifnldoghet (enfaldochet MP 4: 38.
enfal-lugheet. enfallig(h)het),/. 2) enfald, oskuld,
uppriktighet; fromhet. tha sagdho hans fa: Jobs)
husfru til honom: än äst thu i tliinue enfallighet (JJr
Vulg.: adhuc tu permanes in simplicitate luat liib.
1441.’ ståar tu än nu j tinne fromheetf Bil). 1917;
håller du ännu fast vid din ostrafflighet?) SvKyrkobr
49. 3) enfald, oförstånd. diäflill häfde honom
forradit j hans fawisko ok enfaldochet MP 4: 38. —
Jfr thriienfaldoghet.
enfödde|-, adj. unigenitus, enfödd. te Illium
vnige-nitum thz är oc tik gudz son eenföddau Mecht 225.
enge (SkrtUppb 72. f. enga Troj 9. endga
ib. n. ängha Arfstv 14 (1461). superi, -aster:
-6 Prosadikter 232. -a ib 233, JMÖ 80, SkrtUppb 144,
SpV 591. -ester: -e HSH 16: 81 (1427, brask)),
pron. L. ende. han var sin iiiodhers ängha baru
Arfstv 14 (1461). hon hot medea, enga dotther,
myket wän oc fagor Troj 9. — superi, kesarens
eng-aste son Prosadikter (Sju vise mäst C) 232. o iliesu
war engasta hwgswalilse j likarna ok siäl SpV 591.
vor engesto hoxswalen är at wi wetlie oss för gud
osakan HSH 16: 81 (1527, Brask).
engin, se iiiigin.
*pngipter, adj. som lever i engifte. monaganiiis
. . . engipter bigamus twägipter GU C 20 s. 306.
*eilliet (eenheet), f. 1) enhet, egenskapen att
vara en (motsats: mångfald), är thz thy swa at wi
takom eth r,k skipthoin thz j dela, tha mistir hwars
ens delens atskililse enhetinna nampn ok thingith
SpV 488. at eenlieten j trefaldoghetona sculde
äuer-deliga lofwas äräs ok dyrkäs SvKyrkobr 129. tha
oponbaradhes helga patriarchanom habrae thes
helgaste trefaldoghetzsens eenheet ok trefaldoghet ib 290.
äwärdellkin gudhdombir göme mik, äroful enheet
wi-dhirqwäk mik, omiäthelikin trefallngheet bewari mik
SkrtUppb 169. — (motsats-, dualism), huruledis gudz
son war oppa jordhinne, thy war gudz son oppa
jor-dinne, at han haffdhe takit likanian, ok människionna
son j bimblenom j onne persona, ällir j persononna
enhet SpV 57. — enhet, gemenskap, gudz ordh the
temprera sik äptir thz som wi haffwm nämith til,
swa at the sik äptir warom wanskilsom laghande,
wndhirstwnduni samangripa the modhrena mz sonenom,
nw sina brwdli the liälgho kirkio, wndhirstwndum
linaria ena rStuisa siäl j sacramentis enhet, ällir
ensamlikhet (in unitate sacramenti) Sp V 189. wän härra
ihesum christum tliin son som liffuir oc styrir mädh
tik j thäss hälglia andz enhet SkrtUppb 183. 2)
enhet, talet "ett", ok aff thiissa talsins första del
hwilkin monas sigx, thz är enhet, thz är källan ok
oprinnils» til all tal SpV 501.
*enllör»inge, m. noshörning, rinosceros .. .
een-hörninge GU C 20 s. 527.
»enighet, /. [Mnt. einicheit] enhet, effter gudz
faders belätte eller likuilse ärum vj skapade ok giorde,
thot är til at vndersta ok kennä sonen, ok om hanoni
opstandilse ok til gongh hafua til helga fadren ok j
theres lielgasta enighet nagherledes första ok hugxande
begripa then helga aiidlia J Buddes b 160.
*eningis, adv.f och adj. [Mnt. eininges] —
UU-der enillgig [Mnt. under eininges] alldeles, helt och
hålle/. Se Sdw 2: 1212.
enkannolika (ankanne- Priv o skyddsbr 188,
SvB 86. enkanlika SkrtUppb 195: -ligha Bisk
1Vi/s’ vis st 197 (bis), SkrtUppb 188.
enkanner-Heuterdahl Kyrkohist 111 2: 544 (1471?), STb 2: 478,
480 (1490). -liger Nio handl rör Vkl 225. -ligha.
komp. enkannelikare Mecht 210), adv. L. 1)
enkannerligen, särskilt, i synnerhet, thy forbiudom
wy alla badhe andelica oc wärdzlige swo höghom som
laghom oc änkaniielica alla wora fogotha oc
ämbitz-män . ,. fornämpda watzstene eloster i nokre sinne
priuilegiis oc friihet oc enkanuelica om fornämpda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
