- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
145

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fagher

145

fala

fagher (faghor JMÖ 64. superi, fägherster.
fäghirater: -irst SvB 329. fägharster: -arste
ib 128. fäggherster: -erste ib 2i6), adj. L.
/«-ger, skön, vacker, tha fagherth wädlier waare PM
Skr 60. i thot särna fioll jenis kaaro pa eth faghert
tal medh botuid STb 1: 400 (1482). en faghor liten
bön til iomffru maria JMÖ 64. — fagher ordh, se R.
Pipping, Kom. till Erikskr. s. 23. — Jfr alfagllOr.

fagherhet, /. fägring, hörer försten sigh prissas
aff fagerheett, tå täucke att qwinnor pläge ther aff
prissas PMSkr 6S4 (senare avskr.).

faglierlika (faghirliglia Sp V 51), adv. väl,
förträffligt, thu haffwer faghirliglia swarat til thätta
ärandhe SpV 51.
faglin, se famn.

faghna, v. 1) glädja sig över (något), med
dat. el. ack. Se Sdw 2: 1213. 2) hälsa välkommen,
hälsa, mottaga, med dat. (el. i dess ställe ack.). Sdw
2: 1213. — om djur: visa glädje över någons ankomst.
tha lop hunden mote oc faghnadhe houum
IVosadik-ter (Sju vise mäst) 121.

*failse, n.pl.el.f. undfående, förvärvande,
thäs-sons korsins festilse i hiärtano . . . doghor til alla
godha thinga failse, ok alla onda bortkörilse Sv
Kyrkobr 251.

"faill (pl. faane PMSkr 12s), adj. [iV. faaen]
bortkommen, tafatt, waren ey faane j tesse konstenno
(o: att strida i harnesk etc.) wtan öffwen konstena
PMSkr 128.

*fakotter (fåkoter: -a PMSkr 668 (senare
avskr.)’, -Om ib 683. fåkåter: -a ib 670), adj.
bråkig, bångstyrig? almogen är naturliga oroligen, och
fåkåta (populus suapte natura tumultuatur) PMSkr 670
(senare avskr.). — våldsam, brutal, hänsynslösi han
(d: konungen) tilsätor ondha och fåkota ämbetzmänn
(corruptos instituit magistratus) huilke allmogen twinge
PMSkr 668 (senare avskr.). almogen . . . oförrättes
aff horredzdomorom, ondom fåkotom, lagmännom, och
häredzhöffdingom. och hwar gör ssom honuin täckis
(opprimuntur ab iniquis proceribus tenues: corrupti
magistratus, non quod ius est, sed quod libet faciunt)
ib 683.

"faktor, m. [Ban. faktor. Mnt. factor. Lat. [-factor]-] {+fac-
tor]+} person som förestår ett handelssällskaps filial
(faktori) på en plats och där för dettas räkning
ombesörjer uppköp och försäljning av varor, skulle wij
wdj samme selskaps hän[dels förbund] haffue fyro
[nederlagh], som fa]|les wores inlagde selskaps godz
sk[all forwaris wdi] oc [en selskaps factor pa hwart
ne]derlag at förktre [allis] wore selsk[aps profith oc
gagn gud forlene] . . . [swa] ath en factor skal wara
wdj köpenhaffn, then andre westfart, tridie j
stoc-holm, [fie]rde j Anländt pa ryske grenssen STb 5: 311
(i52o, Kop.). — Jfr siilskaps faktor.

"faktori, f.f [Dan. faktori. Mnt. factorle,/. A.
Fr. factorie] av handelssällskap upprättad filial för
uppköp och försäljning av varor, kopar, elgxhuder,
saltö huder oc talgh, som heden skepas sk[all j genom]
örsundh oc fraindolis til wor factorj westfart STb 5:
311 (1520, Kop.). aff danmarcx warer, som är alborgx
siildh, baie salt, saltade [huder oc] talgh j selskaps
handel, som oy wtrickos föres skall wtan j forne
fac-Ordb ok.

tori bender ib. oc [om] nogre wore hor j selskapet,
som bihandel före wille aff for:de scriffne götz, mötte
tet [s]kepas westfart oc factorj til hoiido efft[er] som
[markgo]ng wore ib.

fakunna, f. fåkunnighet, enfald, ringa insikt el.
förstånd, the berette honom ok vtli tydde epter
thora fakunno thär vth aff thät bäBta tho kunde MP
4: 223.

fak nil 11 el i k a, adv. fåkunnig!, med ringa insikt, med
föga förslånd. matte jak säya santh, then articulum
stadgadho the swa [som] the kwnno, oc ey swa som
the skwllo äller tarfftelikith wor, oc än thes meer
foro the wille takandis paffwans stadhfästilse pa thot
tho fakwiinelika stadgadho PMBref 336.

faklinnogliet, f. oförstånd, stodo fore retton
tesse eptorscriffne . . . alle bediende fore inicliel
har-tembergh . . . fore then schada han giort hade aff sin
faakunnochet, thot eldon löss wart aff hans bodli STb
3: 207 (1495).

fal (fall STb 5: 286 (1520)), adj. L. fal, till salu.
(de skola) lata honom thorros kiällare fal foro
peninga STb 1: 138 (1477). — fa fal, få köpa. kan ban
faa än nw ij ortug land jord fala thär j byyn tha
skal han thät löse etc. Uppl Lagmansdomb 22 (l49o).
— Jfr o fal.

fal (fall. fald: faldsins SpV 139. faal sn 2:

250 (1488), JMÖ 198, SpV 169, 445), n. L. 1) fall,
bildl. jak bidlier tik at thu liigh til än, hwilkin
afflyktin, ok hwilkin tilflyktin är aff häuue, oppa thz
at j the andhro flyis dödzsins faal (ruina mortis), ok
j audhro stadhfästis dygdhinna staath íþl’169.
thän-tidh bwkin foroiykit fyllis ok tynghis aff math ällir
dryk, tha böria skörliffnadhiii ok andra lastir sik
öffwa saa at Offra krafftanna otempran är nidlira
kraptanna faal (ruina) ib 445. Jfr 8. 2) fall,
olycksfall, olycka, i förbannelse el. hotelse. Se
Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 1935. thot i faa eth
m (1000) fall STb 1: 397 (1482). thot thw lichxt
jm (1000) faal ib 2: 250 (1488). ib 267 (l48S). saa flckxt
thu eth M (1000) fall 16250(1488). i skole giffua mik
thot jak bedos eller edert liiff skal faa eth M (1000)
fall STb 1: 397 (1482). ib 398 (1482). tale i her nogat om,
edert liff skal faa oth M (1000) fall ib 399 (1462). ib
400 (1482). faar ecke jak stragx skälighet ther fore, tha
skal hans liiff faa eth m (1000) fall ib. Jfr
fallandö-vel. 8) syndafall, hwj kunno mannen ey sielfuer
aterkoma effter fallet SvKyrkobr 148. oue faal giffs
nw i gäll, i maria (eve lapsus iam restituitur in maria)

JMÖ 198. — Jfr ater-, brut-, drupa-, for-, knii-,
lut-, mis-, iniisso-, nidher-, oxa-, saka-, stäng-,
stiiirno-, styrto-, synda-, til-, vatn-, yatu-,
yiiggia-fal. — "falz eþer, m. L. — "falz mal,

n. ansvar för förseelse, skyldighet att betala böter. Se
Sdw 2: 1213.

fala, fi eg. litet plant fält, enligt Götlind, Namn och
bygd 1933 s. 8 ff. — "faluköpungs skäppa
(falakö-pungs-), fi. L. en skäppa säd som av varje bonde i
vissa härader i Västergötland årligen skulle levereras till
Falköpings kyrka och vilken enl. SDNS 3: 404 (1419)
tillföll ärkediakonen. Jfr Schlyter, Ordb. 575, Beckman,
Vägar och städer’ 79 f. domprowosten i scarum
haf-uir ena wissa ränto aff somlighom häradliom i vestra-

Il.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free