Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanga
149
fara
2: 1214). — fanga man (STb 1: 250 (i48o), ib 3: 17
(1492). fänge- JTb 106 (isis), fango- ib.
fonga-ib 29 (1460). fonge- STb 5: 281 (l520), IISI! 16: 88
(1527)), m. L. fångesman. Sdw 2: 1214. JTb 29 (1460).
STb 1: 250 (1480). ib 3: 17 (1492). JTb 106 (1518). STb
5: 281 (1520). HSH 16: 88 (1527).
failga, v. L. 1) eg. fånga; bemäktiga sig,
intaga, erövra, swa justigha (de) paa mwren wäl
wäk-nadho oc fanga staden PMSkr 168. 2) få. lat
kiärloek innan tliit hiärta gro til gudh tha fanga
thu lisa Vis sten 7. — vara i stånd, förmå, kunna,
få. med part. pret. ack. sing. n. niänniskiän faugar
sik ekke rö[r]t för än (hon) faar sin siäl, sin anda Vis
sten 5. — Jfr Untfanga, ävensom fa.
*faugare, m. fångare, person som tillfångatager
ngn. hosticapa ... et hosticinda et hosticida ouena
faangaro huggare ok dräpare GU C 20 s. 311. — Jfr
flnkafäugare.
fänge, m. L. — (the ffladdho oc söuderslitho
ffanga (för mauga,) människor här j jorderike, som
propheten ezechiel withnnr JMPs 258). — »failga
iiirn (fänge-), n. "fångjärn", järnbojor varmed
fångar hållas fängslade, j ort. jon hakenssnns dreng
thet han har fänge järn i bödelshus Skotteb 431 (1470,
Kämn). — »fanga stokker (fänge-), m.
fångstock. cippus . . . iordhöger liksten ok faanga
stokker GU C 20 s. no. neruus . . . sena ok fangestok
ib s, 351.
faiigin, se fa och jfr illa-, lagli-, o-fangiii.
*fnnoter (fånother: -a PMSkr 659 (senare
avskr.)), adj. dåraktig, ey antwardandes them (o:
barnen) i lössa finotha diekners styrs]ö, huilke snarlige
läre thorn arghet, ähn dygdh och wijssdom PMSkr 659
(senare avskr.).
»failSUIl, m.f [Mnt. vansun. Fr. fa<;on] skapnad,
gestalt. daros phrigius beskriffwer the ypersta
hbff-wismitns fanswn aff grecaland och troya Troj 74.
deiphobus . . . oc helenus . . . tho waro bada lyka j
syn fanswn ib 77. drotning heccuba war lang mera
böyando tiill manna fanswn än tiill qwinna fanswn
ib 78.
fanter, m. L. Jfr diska-, härra-fanter.
»fanytta (faa-), adj. till föga nyttig, onyttig,
värdelös, fåfäng, arheda j ofrwktsammo jord är
faa-nytta PMSkr 195.
far, f. färd. nw mädhan thu ey faar saa langhan
tima til fars j iordhrike som thu astwndar, tho at
minzsta swa länge thu liffwer, haff wilian rättelika
lifTwa Sp V 382.
»far, /. [Mnt. vår] fruktan, farhåga, pädher
wlff-son there höffuitzman war (ändrat till ware) fogden
bar för hanom store far (ändrat till bar för hanom
fare) RK 2: 1343. Se Neuman, Saml. N. F. 12: 149/.
— Jfr lifs far, ävensom fara och fare.
far, n. L. får, särsk. honfår. faarith (0: honfåret)
skal haffwa widhan bwk, mykna wll oc blötha, oc
lon ga wm halsen PMSkr 215. Jfr fötlslo far. —
fara liirdlie (faara hördhe GU C 20 s. 382),
m. fåraherde. GU C 20 s. 382. — fara llUS, n.
fårhus. caula . . . faara hws GU C 20 s. 88. PMSkr
239. — »fara rygger, m. fårrygg. j pund köth,
ii fararyggha, ii stikke fersk köth til aftonen i sath
HLG 3: 125. — »fara släkte, n. fårsläkte, faara
släkthe göth kennes swa PMSkr 215. — »fara
tliarm-ber, m. fårtarm. the rensadha faara tarmana PM
Skr 398.
far (faa. n. fat. pl. nom. faae Sv Kyrkobr 197),
adj. L. 1) paucus, ringa till antal; pl. få.
pau-cus . . , faa vt pauci liomines ffa människior GU C
20 s. 418. trangor är väghen som ledher til lifuet
ok faae äro the som ban fy ni) a Sv Kyrkobr 197.
2) n. bristande, som fattas. Sdw 2: 1214. ban
lof-wadhe honom xx öro for eth halfft aar, viii dagha
fat (o: på åtta dagar när) JTb 18 (1459). för liulket
huss niclis scriffuere opburit haffuer iij° (300) marc,
offuor oc icke ffaat STb B: 241 (i5l9). Jfr afat.
fara (obl. fara SD NS 3: 373 (1418, ä. avskr.)), f.
1) fruktan, farhåga, thät är fara, det är fara värt
(att), det är att frukta (att), thet är fara och jak
rädes, thet jak faar göra ena onda gerningh pa joan
swensson STb 2: 85 (1485). 2) fara, risk. standa
alla faro, laga följderna (av), med prep. um. iak oc
mine arffua skuliim sta alla fara om alla the
kla-ghan ok akäro, som noghor aff minne äller thera
släkt gör äller framdolis göra kan vpa for:da brotorp
SDNS 3: 373 (1418, äldre avskr.). — Jfr siäl-,
Siäla-fara, ävensom far och fare.
fara (part. pres. ferende SJ 2: 238 (1493) för
tärendö, så motsvarande ställe STb 3: 88), ti. L. 1) fara,
färdas, gå, begiva sig. the som till pedersmesso
fara köpslaga STb 1: 111 (1477). — fara (in i), taga
i besittning, nw om poska neskomende fardaga tyder
faro siolff in wti hussit SJ 2: 318 (1498). — bildl.:
ikläda sig, antaga, hwar war dödholike kroppir faar
j odödhelikhotina (cum mortale nostrum induerit
im-mortalitatem), thz nw är rötelikit j thz som orötelikit
är, tha fulkomnas thz som scrifwat standhir dödliin
är opsupiu mz sigher SpV 51. 4) med prep. äptir.
fara efter, eftertrakta, stå efter, vil han faro eptor
ini th 11 ff STb 3: 12 (1492). S) fara, gå till väga.
Sdw 2: 1214. wiliom wi ... vttrykkia hurw ther
medh farit är i waro nilrwarw SD NS 3: 492 (1419).
först wii oc förfinna ati wele fara mod alffwarnno i
fridz wise Reuterdahl Kyrkohist III 2: 546 (l47l). —
förfara (med), kan thät swa warda, at the sama
messur eigh vppe hallaz . . . tha ma han äller hans
arwa thät fornänipda mullughagiall oc tompt oc
kaal-gaard aater at kalla ok ther mz fara ok skipa eptir
sinum egnum wilia Vg Fornmt III 7-8: 157 (1384).
6) fara, få ett visst öde. fara illa, råka illa ut,
komma i olycka. Sdw 2: 1214. mattis . . . finne
fo-dermarsk forlike syck medh her benet smalenningk
och hans tienera, swa frampt ath han medh sit
sel-schapp wil oy fara ther ytermera illa om STb 3: 182
(1494). 7) förekomma (vara, finnas), at wi alle
sculdom thera bäggiäs osämio til en gandzkan
win-scap dragha vm alt thet tliöm i mellom här till
haf-uor farit vm thettä sama godz FMU l: 382 (1381).
lathit lyduga oc lössa foro os oc wara arffua om all
stykke oc. arff ther birgetho bröniolffsdotter oc os
ijmil-lan for epter lassa swensson SDNS 3: 260 (1417). äller
owilie oc skade them haffde farit eniellom till then
dag HSH 16: 85 (Brask). 9) lata fara, lämna,
övergiva, o härra ihesu christe ... lät mik ey ffara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
