- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
150

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

farare

150

farstova

wtan wpres mina siäl aff syndinna dödh SvB 163.
10) bruka, kan thät ok swa wara, at nokor bonde
hawir thriggia thyni sädhe j mangom byom swa
swn-dirligha liggiande, at ban gitir thöm äy farit SD 6:
345 (1352, gam. avskr.). änders anderson . . . körde
wpa swno klippingh oc erik i torpom, ad the foro
thera fisskewaten met oretto SDiVS 3: 254 (1417). om
the Hero booll än tw fara Gummerus Syn-stat 36 (1425,
avskr.). dömde jak foraie fierding skath march skogh
for:ne mensse söner och hans eptlier komande frii
brwko och faro som theris föräldre aff ålder giorth
haffde FMU 4: 362 (1471 ?). Uppl lagmansdomb 23
(1490). ffrwktsammaren är ön lithon akor wäl farin
oc reddhor än en stor illa oc glömskelika farin PM
Slcr 211. 11) överlåta, giwer jak [-haerazhöfdhin[ga-nom]-] {+haerazhöfdhin[ga-
nom]+} fnlla makt hanum thät gooz ath fara epter thy
wesgözk lagh til sighia Vg Fornmt III 7-8: 150 (1372).
ib. hawer jak hanum thät gooz fraau mik oc minum
arwom til hans oc hans arwa mz skapth oc skiäl>
sum waar lagh til sighia, lagligha farith ib 151 (1373),
— part.pres. farande, 2) resande, kringfarande.
viliom wj at farande folk, som aff androm landom
koniber oc sic for hionalagh halla, ey sculu redhskap
om pascha faa Gummerus Syn-stat 44 (1425, vidim.
fr-1440). 4) rörlig, flyttbar. Sdw 2: 1214. 6) vara
pa sina farande reso, vara på resa, vara på väg (till) i
äv.: stå i begrepp att resa f at the tilkallado wore
aff lasse larensson botnekarl . . . ath tygho tet han
gaff sine hustru huan tridie pening bade i löst och
ffast . . . hulket ban war pa sino ferende reso tiil
norrebotn och hon lagh sengledes siuk SJ 2: 238 (1493)
ban war pa sine farende resa til norrebotn och
hon lagh senghlegis siwck. thy wortho wij tilkallade
ok ij helga daga fore bender til ath retto dach kunne
worde. ther medh for han wol sine rese jnnen tess
STb 3: 88 (1493). — fara fraill, fara hädan, avlida.
mich och myna foräldra siela, som fram äro farne
... til roo och nadhor BLG 1: 124 (1481). görer
swa för theris sieler som fram äre farne at thet
bliffuor eder sielff til gode förskyllelse HSH 17: 177
(1523, Brask). Jfr framfara. — Jfr af-, bort-, fast-,
for-, i-, in-, kringuiu-, nidher-, skapt-, nm-,
umkring-, uiit-, ut-, utur-, vidlier-fara,
ävensom af viigh-, vilder-farande samt siofarin.
farare, m. Jfr liallandsfarare.
flirdagher, m. L. fardag. jnnan nesta fardag
Uppl lagmansdomb 8 (1490). — pl. innen nest
ko-manda fardaga SJ 2: 232 (1493). — fardagha tidh,
f. fardagstid. aff hulket huss alexander medh sina
arffua ewige och ärlige wtgifFue skal söndax almosen
fförstondarene vi (6) mark wppa twenna tiidh tre
mark om nästh komande poska och tre mark om alla
michelmesso ffardaga tiidher SJ 2 : 245 (1493). STb 3:
242 (1495). nw om poska neskomende fardaga tyder
faro sielff in wti hussit SJ 2: 318 (1498). STb 3: 350
(1498). — Jfr paska fardaglier.

fare, m. 1) svek. wij wele nest gudz hielp
beskicke oc forware ider nådes stad stocholm eder
nådes högmektighet (o: Kristian 11) til hondo wtan
all fara STb 5: 330 (1521, Kop.). wii ville föruare
thenne jder nådes stadt, swa at her skall jnghen fare
ware pa ferdom j nogen motthe ib 335 (1521, Kop.).

3) fara, våda. standa sin fara, (själv) löpa risken,
taga risken, the (o: borgmästarna) medh theris stadz
jnbyggiera ville stande theris fara fore henne och
henno barn, altli tet the (o: hon och hennes barn)
kunne göre them STb 3: 184 (1494). ingon skal her
cfftor, siden wekten är pa slagen, ga pa gaten wtan
lygto oc liwss eller en eldbrand i bonden, ho
anner-lunde gör, sta sin faro til sit liiff oc welffart ib 5:
291 (l520). — fara för straff, skall han (oi
myntmästaren) göra et mynt, som kallas örtug sa got at en
mark wägon skall holla tio lod sölff om et halfft
qvintin öfwer eller under utan fara Lagerbring, Saml 3:
263 (1449). item skall han göra et mynt fina hela
peninga mark wägen skall holla fem lod et halfft
quintin öfuan eller nedan utan fara ib. Se Sdw 1:
241 b, annorlunda, men felaktigt, SAOB F 274. — Jfr
lials fare, ävensom far och fara. — ’faralös,
adj. — n. adv. 1) utan fara, utan risk. thz är
min win som mik godh tidhende bar thz iak skulle
faralöst lieem fara Prosadikter (Sju vise mäst) 165.
2) [Jfr Mnt. varlös] oförutsett, plötsligt, nar liärran
kombir swa faralöst, at orenlekheten kan ey wtkastas
Mecht 197.

fari, m. Jfr pryssare-, sio-fari.
farkoster, m. L. farkost, bildl. är thät ok swa
illa ath kroppin som siälina skyl ok farkoster är ath
ban är ostaduger j trone som en wankor bater j
storom sio MP 4: 120.

*farlailli (farlame), adj. [Isl. farlami]
oförmögen att färdas eller röra sig. alt siwkt farlame folk
skull tages j huss alf kirkegord och gater STb 5: 288
(1520). Jfr farlania Sdw 1: 241.

»farlati (farlate. forlathe HSH 16: 87 (1527).
forlatha ib), adj. 1) om person: långsam när
det gäller att färdas, som har svårt att färdas, än
docli ath iak är en farlate man aff longlig siukdom
oc ållerdouismissfelle . . . will iak docli geme epter
eder nådes bud oc wilie geffue 111ig till wägs med
thet alle förste iak kan till eders nåde HSH 15: 50
1526, Brask). 2) om sak: som har svårt att gå el.
röra sig; ur lag, försatt ur (sin fulla) funktion,
obrukbar, lårens swarade sig strömmen ey unibäre
kunne med mindre än hans qwern worde ther ower
forlatha HSH 16: 87 (1527). ath ban skulle göro
strömen forlathe ib. Jfr farlater (Sdw 1: 241)
Schlyter Ordb. 151.

farlidh, re. L. Se Sdw 2: 1214, 1343.
farlika, adv. med fara. tha är bätre hwgga oc
rydya sig wägh än farlika fara ther rwmmer wägher
är PMSkr 146.

farliker (-lig. komp. farlikaren PMSkr 171),
adj. farlig, vådlig, j liafuen ekke wtan en son thz
waare farligit om ban bliue döder Prosadikter (Sju vise
mäst C) 224. fran then tidhon jn til xj dagen j
110-uembrj niaanath är owis tid til at segla oc snararen
til waadha, och swa framdelis farlikaren PMSkr 171.
farmber, m. Jf - batfarmber.
*fai’lliiolk (faarmiölk), /. fårmjölk. Brasks
Cal 272.

*farning, f. (med laga formaliteter verkställd)
överlåtelse. Sdw 2: 1343.

farstova (farstoff STb 5: 166 (1517). farstwff

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free