- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
198

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forstöta

198

forsTäria

forstöta, v. [Mnt. vorstoten] 8) stöta bort;
bildl.: avvända, avstyra? thetha (övervåldet) hawir
jac forstöth oppo triddje aar FMU 8: 69 (1434).

forsuma (forsommä JTb 97 (1313). part. pret.
n. försimeth Lindblom Äbval 7 fi432). forsömet
Svartb 368 (1439)), v. L. 1) försumma, uraktlåta,
åsidosätta, med dat. och ack, tba kwnne wii ecky
forsommä honom retthen effter swadana bekennilse
JTb 97 (1513). — med inf. tha är thot breff
for-glömpth oc forsumat at sunderriffuas SDNS 3: 77
(1415). — icke bry tig om, förakta, vndhirlikit är
högfärdoghe mäuniskio liffuerne, for thy han »il ey
enfallilika liffua, vtan forsumar medh synom
iam-crisnom j wärldhinna vmgango MP 5: 26. —
försumma att betala, feste berend wisse xij (12) manna
lagh, ath ban engte bar mcth säckin wtaff skippet
om nattene ellir j the mottona forswmade tollen STb
2 : 52 (1484). — underlåta att medtaga, oleff tawast
hustrv sschal haffua sit salt j gen aff änders
staffansson, epter han tet forswmet hade vtan sit skyp,
tha tet lacb foro hans stech STb 3 : 409 (l498). —
tillfoga skada, kränka (i fråga om ngns rätt), her
e[rie] e[ricson] bör ey at bliffua forsymat thär vdi
Arfstv 35 (1461). ib 95. 2) icke passa på, försitta.
iak haffuer försumet min rät Arfstv 48 (1461). —
försnilla sik, 1) fö rsutnma sig, underlåta att göra
sin plikt, huar som forsömar sik her vtinnan, ban
scall staa sin rot som tilbör STb 1: 429 (1459;
Bur-spr). — underlåta att sköta el, vårda sig. hade han
ecke sielff forswmath sik, tha hade meister berends
tieuare wel lekth honom STb 2: 11 (1483). 2) förgå
sig, göra överträdelse el. kränkning, beke[nno]mps
wi ... aff wore stora daarescap oss högliga forsömet
haffua moodh wort herescap Svartb 368 (1439). j thenne
mathe haffuen j idher marfaallelica a moth oss
vfor-sculdet och mot cronen försimeth Lindbl Äbval 7
(l432). — förgå sig, begå synd. the . .. som sik nakot
här wthinnan haffua forsumat, antigia mz wilia ällir
åstundan Mecht 229. — Jfr oforsumadher,
ofor-sumaude.

forsmnail (forsyman Svartb 217 (1400)), f.
försummande, försumlighet. Svartb 217 (l400).

*forSUllielika, adv. försumligt, pliktförgätet. huru
forswnielika (negligenter) hou hafdhe liffwat Mecht 304.

— Jfr oforsumelika.
forsnmeliker, adj. Jfr oforsnmeliker.

forsumilse (-summilse Mecht 255. -symelse
SDNS 3: 199 (1416): -om GU C 20 s. 173. pl. dat.
-sommilsom SvB 159 (c. 1500;), n. pl. el. f. L.
1) försummelse, underlåtenhet, kiere wener, tager her
ingen forswmelsse före STb 5: 317 (1520; Kop).
den-linquo . . . delinquere synda i forsymilsom GU C
20 s. 173. — *forsumilga synd (forsymilse-), /.
underlåtenhetssynd. delictum ti forsyinilsesynd GU C
20 s. 172.

forsuiuol (-sumul), adj. försumlig, trög, lat.
wardhir hon nw ... forsumwl som förra war triffwen
til sit ok annars gangn SpFlOS. om hon haffuir warith
försumwl at lära sinom andelikom barnom SkrtUppb
196. SpV 259. forsumul til gudz tidher oc tiänist
SvB 139 (c. 1500).

forsvaka, v. — refl. forsvakas, 2) försäm-

ras, sjunka i värde, thy ath mynthz altid forswakis
Arnell Brask Bi1 17.

forsvar, n. 2) försvar, (lagligt) skydd,
wt-lenska borgara taga sik breff och forswar och
be-driffwa landzkiöp STb 2: 103 (l4S5).

forsvara (for-), t’. 1) ansvara för, svara för,
stå för (utgifter, hyra) t hwssot vetli slotthet IX mark,
thet för swarit fogden HLG 3: 90 (1527). 2) taga
i sitt hägn. wy wiliom met gudz hielp thet swa
förswara, at ther sculu ey swadana forfal vthy
koma Svartb 383 (l440). ath han ecke forswarar . . .
gesta götz STb 1: 267 (l48o). Staffan vestgöte vort
zacer til xl marek, fore at han widerkendes haffua
forsvaret sin viderlax j swa manga aar vtan wardh,
skot och daxverchke STb 3: 139 (1493). 3) försvara,
taga i försvar, engelbrecht van mönster ok johan
van kleffue skole bade til hopa bethale fleskith, epter
then ene solde och then andra mechlade och tet
for-swarade vnden kemmenerana, tha the tet boslogo til
retta STb 3: 436 (1499). (— pa[u]lus forswaradhe
(troligen skrivfel för forwaradhe; jfr Lat. præmonuerat)
idher sighiandis, j ärin kalladho j frihetena, wardhin
thy ekke mäuniskio träla SpV 273). — forsvara
sik, 1) taga sig till vara (för), mz liwat
war-likhet han gömdhe thz han offwan aatli fik, ok j alla
måtto forswaradhe sik fore syndhinne SpV 221. 2)
försvara sig, rättfärdiga sig. en rätfärdugh jomfru
... är klen ok ... vtan dyrffwe til ath förswara sik
fore awite ok mistanka MP 5: 73.

♦forsvaran, J. försvar, skydd, thy bidher iak
thik, at thu tak mik i thina förswara|] SvB 354 (c.
1500).

»försvarande, m. = försvarare, hans siol kom
for gudz dom oc hafdhe manga akäranda i förstonno
oc engin forsvaranda Bel män 232.

försvarare, m. försvarare, beskyddare, jhesus
christus war thera wäriare ok forswarare MP 4: 29.
ib 254.

forsvarbref, n. skyddsbrev. Se Sdw 2: 1220.
forsyarilse (för-), n. pl. försvarande, försvar.
the hälga tros mi|la oc räthwisa fförswarilse JMPs 540.

forsvarirska (för-), /. beskyddarinna, waar
för-swarirska (o: Jungfru Maria) SkrtUppb 184.

forsvika, v. bedraga, svekfullt behandla, äre the
aff the skalke oc förredere grepne oc förswikno mot
all ere oc redelighet STb 5 : 326 (1521; Kop).

forsvinda, v. — forsvinda bort, försvinna, gå
bort. sloltnade han (o: elden) oc forswan bordt j röök
Troj 258.

»forsvälta, v. [Ä. Dan. forsvelte] förgås av svält,
förhungra, folkit wart alth wanmaktogt ok forswalt
MP 4: 164.

forsviiria (-swera STb 1: 3 (1474). part. pret.
n. -awurlt Gummerus Syn-stat 44 (1425; vidim. fr.
i44o). -sworit ATb 199 (1464)), v. L. 1) genom
ed förbinda sig att övergiva, tha scal honom om
pascha ey gudzlikame giffuas för än han hona (o:
frilian) til äktha taghit hauor äller oc bona alstinges
forswurit Gummerus Syn-stat 44 (i440; vidim.fr. 1440).
feste gudmundh skomare iiij mark vth för ena kono
han forsworit hafuir ATb 199 (l464). skal hon . . .
siden forswera stadhin STb 1: 3 (1474). — med ed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free