- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
199

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forsyn

199

fortretlika

förneka (innehav av ngt), hans moders morghon gaffua
breff som ban liadhe til foron forsworit Arfstv 47
(1461).

forsyn (för-, fore-, före-), f. L. 1)
förutseende, förutbestämmelse. ilii hwi wildo han at war
yther-ste daghir skuldo wara os owissir mz hans fructz
foresyn ware ey lithin Sp V 393. 2) förtänksamhet,
omtänksamhet. thz är fijresynona (prudentia), hwilka
alt thz skämmer ok bedröffwer som genwardogth är
SpV 370. foresynen (prudentia) hon foreseer alt thz
hända kan ib 15G. 5) furnering, anskaffande av
utrustning. göris försyn til örlögx PMSkr 165.

*for8yn, adj. [lsl. försann] försiktig, sak/färdig.
piguus ua uuui lather ok fforsyn GU C 20 s. 447.
forsynlika, adv. Jfr oforsynlikn.
*forsäglin, f. [lsl. forsögn] föi-ulsägelse, spådom.
precinium ii fforsägn ok forloff GU C 20 s. 476.

försäkra (försekre), v. tillförsäkra, then legde
eder nåde them giffuit haffuer oc forsokret STb B: 314
(1521; Kop).

forsända, se foresända.

*forsät, ra. = forsäti 1 en mark quitadis for et
bord och forsäth IILG 3: 44 (1518).

*forsiiti, ra. L. [hl. forsæti] lös bänk som står
framför bordet, bonden ... badh banorn sitia vppa
forsätet STb 2: 249 (l488). — »försätis ällde, ni.
ända av försäte. kom marten . . . moth höghsätet,
ther jöns hadet sitit ner bonden gen mot forsätes
ändhaii STb 2: 249 (1488).

forsiitia (för-), v. 2) försätta, förflytta, föra.
män wiiderid fordy forsnttho mog saa ath jac kom
oppa en stad j haffwet Troj 295. skal tonius skak
betale kort ruth then besten kortz gest soldo . . . och
tonius tale siden framdelis til then skiperen, besten
försatte til balte STb 6: ioi (1516). 3) överlåta,
föryttra, försälja, pantsätta, item ath el]gen forsäthi
bondans gryta Arnell Brask Bi1 35. thet wapn thet
han försatt haffde ... när en borgare för nogra pennings
HSH 14: 80 (1525 ?; Brask). S) icke bry sig om.
achilles . . . forsatte tha j the jlbräsko polixeue
älskog Troj 220

försökta, v. 3) undersöka, rannsaka, ok
for-sökiath, huilke som molka siler ey STb 1: 249 (1480).
•— part. pret. prövad, övad. the . . . dirffdos gaa i
kamp mz fiandenom, h wil kin fiirsöktir (exercitatus) war
aff sinom första skapnadh, til at stridha SpV 404. —
Jfr välforsökter.

»forsökilse, n. pl. 1) prövning, prov. sltodha
ok the enkannelikn stridheiia som job ok abraham
lidhw, aff hwilkom annar thera warth wtröntir aff
gudz enkannelikom forsökilsom (divina probatione) SpV
574. 2) bevis, vittnesbörd, aff thässom dödhenom
stort ok mykit ok aff liffsins atskilnadh maa j the
hälga scrifft samaiansankas til withnisbyrdh ok
forsökilse (colligi possunt ex scripturis divinis
proba-menta) SpV 569.

forsökning-, f. 2) angrepp, anfall, ath tw
oberildliga oc forhastoliga öffwar tiig j strydena mz
glwpande forsökuing Troj H8.

fortaka, v. L. fråntaga, beröva, med dat. och ack.
nar swa gar til tha ma biscopeu ellir confessor
for-tagha them thera röster Abbedval i Vkl 101. skilz

thz ena fran thy andro, tha fortakir thz mykit
ful-kompnilsinne (multum detrahat perfectioni) j the
män-niskionne, som hälagli skal wara Sp V 545. —
förmena, förhindra, med dat. och inf. honum (o:
djävulen) war fortakit mädh sancti ieronimj beläte at han
hk ekke fram komit til nunnona celia Hel män 215.

(portal, ii. — *fortala man, m. = forskiiila
man. tesso ärw förtala men fforo thetta skipthe
Svartb 118 (l363).

*fortala,/. — *fortaln man, m. = forskiiila
man. fortaluman 1!P 1: 303 (l37l).
förtala, v. Jfr ofortaladher.
fortalan, /. 2) förtal, illvilligt tal. jak
haffwer . . . forsmath myn iämcristnan oc dömtli lian i
mino härtha mz ordom ok forthalau SvKyrkobr 307.
3) yrkande, käran. wastona inbyggiara . . . göre
for:da wastona klostre for:da tomptöre . . . wtan
als-cona fortalan oc k laghan oc gonkäran Priv f Sv st
121 (1451?). — Jfr foretalan.

fortalare, m. 1) förespråkare, förebedjare.
Iiär-ran wilde wara liänne fortalare (prolocutor) Mecht

195. — Jfr foretalare.

fortapa (for-, part. pret. pl. -tappith Thomas
Var-ningsbref 4 (1436)), v. L. 1) förlora. — part. pret. evigt
förlorad, fördömd, alle the thet haua fore tagith the
äre alle fortappith Thomas Varningsbref 4 (1436). —
refl. fortapas, 1) förloras, gå förlorad, gotzeth
som förtapadis i syönom PMSkr 28. 3) vara
förgäves, vara utan nytta, läth ey thina (O: Kristus’)
bitherligha pino oc liardha dödh fförtappas oppa them
SvB 448 (början av 1500-talet), mädh tässom
äptir-scriffna ordom skulin j böria alla idhra gärninga oc
mädh gudz hiälp skulu the ey fförtappas ib 497 (början
av lm-talet).

fortapilse (för-), n.pl. 1) förlust, skulw the
göra högxsta kouuiigenom ihesu christo räkenskap alf
the siäla fförtappilsom som them ärw anthwardadhn JM
Ps 451. 2) fördömelse, som swa när war koinin til
sin fortappilse oc kom tho än atir til gudz Hel män

228. — Jfr siälafortapilse.
fortekna, se foretekna.

fortidll (foor-), f. föregående tid. — i fortidh,
fordom, the kopparsmidhione som joan skalme radman
her j foortiidh . . . hade giffuet SJ 2: 37 (1478).

*fortinun (impf. -tenadia HLG 2: 61 (i5i7)), v.
[Mnt. vorten(n)en] förtenna, iiij ortugli for
porthryng-en fortenadis HLG 2: 61 (1517).

(*^ortolla (för-, impf. -ade. part. pret. ti.
-tul-let STb b: 290 (l520)), v. [Mnt. yortolnen, vortollen]
betala tull för, förtulla. Skotteb 367 (1461; Kämn).
tet löse salt . . . schal fortollos STb 3: 457 (1499).
bauer jak . . . opburit aff matis wiso som han icka
for tollede: . . . Skotteb 365 (1461 ; Kämn). ib 365. —
betala i tull. hwar tretijonde penningh lfortollasz Priv
f Sv st 171 (1473; avskr.). — Jfr ofortolladher.

förtret, n. 1) förtrytelse, vrede, fiendskap, ath
ban ecke medh nogat fortreth gik i hans liws STb 1:
203 (1479). 3) trots, ban will haffua lasso
laurens-sons hws medh fortreeth STb 1: 355 (1482).

fortretlika (fortredheligha Mecht 308.
for-treetzliga SvKyrkobr 130. fortreklika STb 1:
441 (1461; Burspr)), adv. trotsigt, uppstudsigt, ath

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free