Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylle
228
fyrk
till murarna. Se E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 45:
188 ff. xiiij öre kalkrörara ok fyllara til skola
stuf-wona Skotteb 337 (början av UZO-talet. Borgm). ib. ib
340 (d.o). SSkb 358 (l510). IILG 2: 52 (l51G), 72 (l517).
Stock Skb 83, 84, ib (isis). — Jfr mnrfyllare.
fylle, f. 1) fullhet, fylle, tha manen är j fylle
PMSkr 291. ib 375. 2) överlastande. — fylla, rus,
fylleri, marghe försmå hans budhordh fore sina fylle
skuld, oc sighia swa . . . hwi ma iak ey drikka äpter
minom lösta SvKyrkobr 7. kötzsius fylle, oc qwidhsins
lösta ib 8. ib. — Jfr buks-, buk-fylle.
*fyllekalker, >». [Ä. Dan. fyldekalk] blandning
av småsten och kalk, avsedd att användas som fyllning
i (tegel)murar. rudu6 di fyllekalker GU C 20 s. 531.
fyllest (fyllist. fyllest, föllist. Se Sdw 2:1223),
f. t och n. 1) ersättning, oc tilsee at the fyllest
igen faa aff hwad the införa, oc siden strax igen
wt-föra Rydberg Tr 3: 308 (l47l). efftlier at the ecke
vyste om han hade vpborit fyllist, tha vpsattes thet
ärendit SJ 2 : 207 (i4Sl). clx (160) märcker . . . huilke
the kendos fulleligan vpboret haffue ok forscrifne
erich sin föllist i en annar gardh viidh stranden SJ
2: 126 (1488). — 2) motsvarighet i värde, göra fyllest,
(fullt) motsvara. Se Sdw i: 1223. 3) hjälp,
understöd, gagn. herbergeror til fremede folk til stadhen
komma ok tessz behöffua fore theris peninga ok fullest
StÄmb 173 (l51l). ib 176 (1612). — Jfr npfyllest.
fyllilse, n. pl. el. f. fullhet. hwilkin är thänna
akirs fyllilse (plenitudo), wthan maria ful mz nadh
SpV i3. — Jfr ater-, up-fyllilse.
fylliug, /. [Mnt. o. Mnl. vullingo] fyllning,
fyllnad. — Jfr tunno fylling.
*fylling (fylleng), /. = fylkniug. hafwer
then hedne magnus. k. tio fyllengia ok andra tio
fyl-lengia sende han til bardaga Prosadikter (Karl M)
315. ib 317.
»fyllirska, f. Jfr upfyllirska.
fylning (fulningh SkrtUppb 216),/. [-I]fyllning.-] {+I]fyll-
ning.+} siden lata vpmwra fra sama balka låghet
tweg-gia stena tiogt wthen fylning STb 1: 266 (1460). 2)
fullhet, matthet, överlastande, the akta mera bwksins
fylningh en gudhz thiänist SkrtUppb 222. JBuddes b
148. — fylla, rus, fylleri, swa skulu drynkara the
som syndha medh fulom ordhom ok fylkingh [B: [-fylningh]-] {+fyl-
ningh]+} fa betan eldh ij sinom tungom SkrtUppb 221—
222. ib 222. — Jfr tliariiia fylning.
fylska (fulska), v. — refl. *fylskas, bliva oren
el. smutsig, mina siäl söm ondhnas oc fulskas j lastanna
diwpe SvB 370 (början av 1500-talet).
fylska (fulska), /. [Ä. Dan. fulske] 1)
oren-lighet, smuts, likamligha orena fylskan (carnalis
ille-cebra) SpV 158. — bildl. ihesus christus . . . haffwir
jdhir frälst fraan äwärdelica syndenna fulsko SkrtUppb
178. o maria höffuiskasta ffägrind stryk aff mina
ffyl-sko SvB 224 (omkr. 1500).
»fyltiond, f. L.
*fynbo (fym-, fywm-), m. [Fdan. fynbo] person
från ön Fyn. ss tillnamn. STb 2: 345 (1489). ib.
fyr (för. for Mecht 319. STb 3: 320 (i496). föra
Troj 48. förrer HSII 14: 52 (1525). Se Sdw 2: 1223),
adv. komp. och konj. L. A) adv. 4) antea, förut,
tillförene, thz smakar henne sötheligare, än for Mecht
319. B) konj. förr än. hinrik olsson . . . wyderkendes
sich haffua giort dörabrotit, som hanom appenbarlica
pa vitnades, for han tet widerkendes STb 3: 320 (1496).
— Jfr for. — fyr än, konj. förr än. SJ 2: 170
(1490). ytterinere scriffue i om mester oloffs gipthemol
veth gud at vi aff thot gipthemol ocke wiste förrer
än thet skett var HSH 14: 52 (1525). flendar som
sökte jn j thoras land mz fienskap föra än the wetha
ther eth ord wtaff Troj 48.
fyra, se flurir.
fyra (impf. fyrde STb 2: 222 (1487)), v. — *fyra
(u)pa, fyra på, börja skjuta, j thet samma som the
swa sa to fyrde han pa STb 2: 222 (1487).
*fyradobel, adj. fyrdubb el. Se Sdw 2: 1223.
fyrafalder (ffyra ffaaldher GU C 20 s. 506.
fyra fal Saml 6: 176 (1495). ffyra faller GU C 20
s. 506. ack. sing. m. -fallan ATb 1: 92 (1458)), adj.
1) fyrdubbel. henrik skrädare wetnade at han bandade
sama kiortelin medh iiij fallan trad ATb 1: 92 (1458).
GU C 20 s. 506. ib. här er fyra fal mera gestning i
östergötland en er anners stadz Saml 6: 176 (1495).
fyraliyrnotter (firahörnotter), adj.fyrhömad,
fyrkantig, skärmana byggias stwndom trehöruotta,
8twndom fira hörnotta PMSkr 131. ib 132, 163.
*fyrahyrnter (-hörnter), adj. [Ä. Dan. [-fire-hjørnet]-] {+fire-
hjørnet]+} = fyraliyrnotter. quadrangulus fyra
hörn-ther GU C 20 s. 506.
*fyrakanter (-fira), m. [Mnl. viercante, adj. och
subst.] fyrkant, kvadrat, skärandis firakanth wm kringh
thär nokor knoppa si ther pa träno PMSkr 325.
♦fyrakauter (fira-, fire- PMSkr lei), adj. [Fdan.
firekant. Mnt. vérkant. Mnl. viercante] fyrkantig,
kvadratisk, PMSkr 161. göris oc haas thär the skwla
liggia oc wärpa mwrath firakanth »6 263. graff ena
fira kanta hwlw j jordena ib 444. ib 477. then
axul-I011 . . . haffwandis ändalangs gönom sigh eth fira
kanth ho) ib 508. ib 621.
»fyraknöpadher, adj. som har fyra knutar,
quad-rinodis dis de p producta fyra knöpader GU C 20 s. 506.
fyrasins, adv. fyra gånger. — fyrasins tinghu,
åttio, fyrasins tiuga march reda päninga Brasks
Kopieb 3 (1517).
fyrasllndadher, adj. [Fdan. fireslindet]
fyrkantig, kvadratisk. JMPs 413.
*fyraslindogher, (fyre-), adj. =
fyraslinda-dher. somlige stena vare fyreslindoghe ok annars
väl gniddo ok slätädhe SvKyrkobr 241.
*fyra stads (iiij stades), adv. på fyra ställen.
STb 2: 240 (1487).
*fyrbotare, m. [Mnt. vürboter. Ä. Dan. fyrbødere]
eldare, fyrbötare. medh sina cappellana och andre [-em-bit[z]mon,-] {+em-
bit[z]mon,+} kocka, lechiara, stegara, fyrbotara,
stal-mestara och andre tolko embitzmen Rydberg Tr 8: 490
(1502).
fyresklltin, (fir-), adj. [Jfr Isl. ferskeyttr. Mnl.
vierschoot] eg. fyrkantig; undersätsig. the hwndana
skw-lw wara firskwthne ey longe äller stäkkotte PMSkr 247.
fyri, se for.
fyrk (plur. fyrokor HLG 2: 91 (isis), firoohor
ib 3: 11 (1520)), m. [Mnt. véreken] eg. fjärdedel; fyrk,
ett slags småmynt. Jfr Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 853.
HLG 2: 91 (1518). ib.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
