Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrma
229
fiibagge
fyrma, v. L. 2) avhålla sig från. the . . . som
syuom maltiidhom radha syälffue ath redha som the
syälffwe Tilia, ok ey tess hellir vil fyrma äntiggia myölk
ällir smör j thenna langa fastunne MP 5: 175.
*fyrinedaglier, m. [Filan, formedag] dag dä man
håller lindrigare fasta, the som aldrigh Tilia lydha
fastodagh ällir fyrmedagh MP 5: 186.
•fyruier (förramer), adj. komp. [Fdan. [-før-mere]-] {+før-
mere]+} » tiden föregående, förre, alle gudz wini ok
tiänare koma snarlika til hyinmorikis swa som ath
eiiom ginstigh fram foro the soui j förramer
aldre-uom waro MP 4: 8. — Jfr fyrilier, adv. L.
*fyrmilse, n. pl.t Se Sdw 2: 1223.
*fyrnillillgr, /. Se Sdw 2: 1223. — Jfr
misfyrm-lliug.
fyrranälllder (förra-), p. adj. förutnämnd,
ovannämnd. þoeni förra nemdo goþom mannom Gadolin
Pants Bil 275 (1372). — Jfr foriliillldei’.
*fyrrarördher (förre-, förri-), p. adj. förut
el. tidigare el. ovan berörd, förutnämnd, ovannämnd.
thy aktade jach thenne forscriffne sämia flere synne
ryggia och oterkalla for förre rörde sake skuld Svartb
482 (1464). thy affhender jak mik oc mine ärffuingä
förrirörde min andel j forsaaby FMU B: 132 (i486).
fyrre (förre, förra, förro Svartb 423 (1447).
förre STb 1: 6 (1475). förra JMÖ 21), adj. komp.
motsvarande superi, fyrster» L. X) främre, ante
aduerbium loci et temporis i förra rume ok förra
tyma GU C 20 t. 26. 2) i tiden föregående, förre.
GU C 20 s. 26. — ». fyrra, adv. och konj. L. A)
adv. 1) förut, tidigare, hulkin Titne Tpnämpnas j
thöm dömbreffuom ther rpa ärä förro giffne vpa
landz-rätten j abo Svartb 423 (1447). ÅK 60. JMÖ 21. B)
konj. förr än. huarken förre eller siden han bådo
kiöpt huseth aff hanis kröpelins arffua STb 1: 6 (1475).
ib B: 232 (1519). — fyrra äll, konj. förr än. the
bondhren skullo egli fara aff by, förra en the haffdho
fulladh bonnom op thet som honom brast i the xii
spon rogli ATb 1: 14 (1453).
♦fyrredagher (förra-), tn. [Ny i si. fyrradagur.
Jfr Å. Ban. før(re)dags] — i fyrredags, häromdagen.
wiste thu hwat iak i förradagx tholde oc rönte hel
Män 188. ib 190, 193.
*fyrspegllil, m. [Mnt. Türspegel. Ä. Dan. fyrspejl]
brännspegel, effestites är en sten ... aff honom kan
tändas eld moth solenne hallen när han är thär til
giordher som fyr speghla PMSkr 473.
fyrst (förstz FMU 4: 92 (omkr. 1455). forsth
BLG 2: 82 (1516)), adv. och konj. L. A) adv. 2)
först, till en början. — vid första påseendet. Se Sdw
2: 1223. 4) först, för det första. FMU 4: 92 (omkr.
1455). item forgth vij pwndh smör for xj ortugh
pwndhe HLG 2: 82 (1516).
fyrster (förster. forster), adj. superi, och (i
bem. 3) räkn. L. 1) först, främst (i rummet).
achilles förster j bland grocana drog mz syn spetzs
oppa banen Troj 159. 2) först (i tid), förste tiidh
kallas otosangher SkrtUppb 215. tha giorde pedher
olssön, som tha war kemmener, första reeso rekinskap
STb 1: 32 (1475). HLG 2: 57 (1517). 3) för att
beteckna en ordningsföljd i allmänhet: först, then
sista pouing meth then första SJ 2: 2 (1474). 4)
föi-st, förnämst. iach kännis . .. mik giorth hafua
eth lagleghit iordhaskipte . . . moth ärlegliom oc
förstum kanokonum i Tpsalum SD NS 3 : 546 (l420).
— Särskilda kasus dels ensamt dels i förening med
annat ord nyttjas ss adv. el. konj. — ack. sing. n.
fyrst, se detta ord. — svag ack. sing. n. fyrsta
(förste, förstä.), L. A) adv. 2) första gången.
jtem skal han (0: klockaren) ringa . . . förste tha
iij slaar äpter middaghen oc til hopa tha ha|ff
stunden forlidhen är AK 61. ib. — substantiverat. at
thet war icke mongses förstä at förswme sino wäkt
STb B: 178 (1517). — tliät fyrsta (-första), konj.
L. det första som, så snart som. tha lofwm wi . . .
at widherläggia honom . . . swa got jordhagodz vpa
annan stadh thet första wi ... thet ända kuniiom
SD NS 3: 374 (1418). — *fran fyrstonne
(-för-stonne), konj. från det första, Jrän den tid. fran
förstonne thär siälin ingöthz thik ok alt til nw
SkrtUppb 49. — *fran tliiit fyrsta (-första), konj.
= fran fyrstonne. item i dragarelöu for sama öl
V öro fran thet första jach loth arbeta HLG 2: 74
(1517). — *i fyrsta (-första), adv. först, aff 1-enoin
oc enfallom röstom och samthyktom giordhom i första
cum scrutin[i]o oc j tilgangonom tha skal walit göras
Abbedral i Vkl 78. — i fyrstonne ((j] förstane
SvB 179 (senare hälften av UOO-talet). j förstena
Troj 42. j förstinne Hel män 205. Se Sdw 2: 1223),
adv. L. i förstone, i början, till en början, först, j
förstinne syntis them at the waro twe ensamne män
Hel män 205. anthenor gik tiill peleum konung oc
bleff wäl fängnad j förstena Troj 42. — mädh tllät
fyrsta (-första), adv. 2) med det första, strax.
ok for then troschap oc kerlek, som riket ok vi
ärom thöm nu meth thet första pliktughe UrkShist
1: 3 (1436). — *fyrsta band (förste-, -bant),
n. första förband. StÄmb 80 (1465), 82 (1466).
inester mattis til försteband ib 84 (|467). ib 85 (1468),
87 (146»), 88 (1470), 90 (l47l), 91 (1472), 93 (1473), 120
(1490). statzsens arst til första bandit mester claues
ti 123 (1491). ib 127 (1493), 138 (1498), 141 (1499), 144
(1500), 147 (1501), 152 (l503). thil förste bandit alf
lekierana mester hinrik ib 154 (1504). — *fyrsta
födslinger, m. förstföding, förstfött barn. tw myn
aldra käraste son hector som första födzsling är
offwer allom tynom brödrom Troj 49. — *fyrsta
mässa (förste-, första-, förste-), f. den första
mässan på dagen, matutin. STb 1: 307 (1481). nogra
ewiga gwdz tienist och första messor ib. B: 304 (i5l3,
Bil), jtem mondagen . . . anamade her mongx persson
per mongsson j hwalffuit, fförstemessone j helge lechame
koor etc. HLG 3: 154 (1520). ib. STb B: 266 (1520).
*fyrviirande, p. adj. l.
fys(s)en, se flssen.
fä, n. L. 3) egendom, gods, penningar. Se Sdw
2: 1223. for fä ok fulla öra RP 1: 259 (1368). om
hor t[ure] t[uresson] vill ey aname fä äller förgänglig
värdöre Arfstv 50 (1461).–Jfr fiistllinga-, gödhe-,
qvik-, skatta-, val-, vädh-fä. — fäar mark,
/. L. betesmark. Se Sdw 2: 1224.
*fiibagge (ffää- StÄmb i69 (1509). ffee- ib 166
(1508)), m. vallhjon, fäherde, ffäbagge hans clawessou
oc niels hinrecsson StÄmb 84 (1467).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
