- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
246

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genskräp

246

get

»genskräp, n. [Fdan. genskræp. Jfr Sv. dial.
(Skåne) skräpp, häftig knall] gengäld, återgäldande.
lydom ey sadana bligd länger wthan genskräp oc
ater-gäld Troj 56.

genslagll, n. motslag. bätra är altidh liälghe
sidliin, mz tbulumodheno, än ondzskonna wärstha
mo-thekiffwit ällir genslagith SpV 461.
gensta, adv. L. Se Sdw 2: 1227.
genstan (gestan Saml 34: 280 (omkr. 1360— 70).
ginsthan. gänstan), eg. ack. sing. m. superi, av
adj. gen. L. A) adv. 2) om tid: genast, strax.
gänstan war jak skyldlt fran dyälTlomen, ok til
skärz-eldliz dömbdh MP 5: 12. jllico aducr temporis ginsthan
GU C 20 (hand 2) s. 11.

»genstand, n. gengäld, vil hiistmi haffua skeden,
swa sia swa mykit aff j the Tj marek, som mölneren
schal giffne hustrvne j gonstande eller skeden wärdh
är STb 3: 272 (1496).

genstigher (gin-), m. genstig, genväg. GU C 20
(hand 2) s. 139. alle gudz wini ok tiänare koma snarlika
til hymmerikis swa som ath enom ginstigh MP 4: 8.

genstridh (geen-), /. motstånd. the hälgha
scriffth oc kyrkiona sacramäntha haffwa än til thenna
dagh lidith genstridh aff jwdom oe kättarom JMPs
510. — motsträvighet. tiande (o: högfärdens trappa)
är geenstridh som är j thrätto oc j hwassom ordhom
SvKyrkobr 353.

genstridha, v. strida elliot, ey ytermere
formaandes genstridha theres triitteliga ok gudliga åstundan
bidher jak . . . SvKyrkobr 121.

»genstridhare, m. o. f. bekämpare, motkämpe,
judith . . . (som) drap omilla hölfdhingan ... mz
sinom ällir hans eghnoni kni|f, ronleksins fionde,
gud-domsins genstridara (divinitatis rebellam) SpV 237.
JMPs 514.

genstridhogher, adj. 1) stridig, motsträvig;
motsägande, thänna thu synas nogh slättelika wara
genwardogh, ok j ordhom ällir sinneno j n&kra måtto
sik siälffwom genstridogh (sibi repugnantia) SpV 505.
alf manghom ffalskom ffwndhoin oc genstridoghom som
göras moth thenna psaltaren JMPs 509.

»genstridhoghet,/. [i. Dan. genstridighed]
motsträvighet. (Den unga oxen, som skall tämjas, bör
spännas för årdret mellan två äldre oxar,) thy hans
genstridogheth hyälper honom jnto tliaa PMSkr 225.

genstörtogker, adj. motig, besvärlig. Se Sdw
2: 1227.

*genstörtoghet (gönstörtughet), /.
genstor-tighet, halsstarrighet. Rydberg Tr 3: 576 (l5i2, avskr.).

»gensyn, f. syn som träder ngn till mötes, om
spegelbild, i speghlenom syuis ok thäns biläte, som
ser j honom, ok än tho at tilsynen ok gensynen
(respeclus) almenneligha är omskiptelighin, thog
liko-wäl fästir thän som seer j spegillin, sina syn oppa
thz han astwndar SpV 5.

gensäghn (-segn. -segen. -seng SJ 2: 36
(1478). -sign STb 1: 85 (1477). -sängn), /. 1)
motsägelse, invändning, gensaga, tha skall ok maa
min son for:de lårens mattisson . . . for:na godz till
sik lösa . . . wthen alle gensegen SD NS 3: 214
(1417). STb 3: 457 (1499), 4: 229 (1511). samaledes
oc troyaner oppa syna syda mz oppeubara gonsängu

ther j mot stodo Troj 167. 2) motsägelse,
inkonsekvens. mik synis j thänna wthgangenom nakor
gensängn ällir motsängn SpV 69.

genvärdha (gin-, -vardha), /. 1) motgång,
vedermöda, lidande, skada, thw saat oc jwdhanna
hardasta oc grymmasta vnigango oc ginwardho falslighin
änlite SkrtUppb 172. värn mot alla viirldinna vandha
oc genuardho SvB 146 (1400-/.). Nunneinv 352. 2)
strid; uppror, rcbo]liö onis et rebellium ii genwardha
GU C 20 s. 517. — Jfr väralds genviirdha.

genvärdliogher (geen-. -vardogher.
gyn-GU C 20 s. 9. gån- SkrtUppb 223.
gyndh-wordugher GU C 20 s. lOl), adj. eg. vänd emot,
riktad emot. 2) motig, vidrig, svår, besvärlig;
skadlig, med dat. el. i dess ställe ack. hnn motestar,
oc liihertrykker alt thz gonwärdogh, oc skadhelikit
kan wara trona siäl Mecht 338. — abs. thär är ey
siukdonibir älla nokor gänuärdogh thingh SkrtUppb
223. aduersus a uin gyn wardoger onder ok ysal
GU C 20 s. 9. ena Omilla människio, j ondhom
sidliom ok genwardoghom willefarande SpVl35. ib 446.
3) motsatt. — abs. SpV 132. thänna thu synas nogh
slättelika wara genwardogh (contraria), ok j ord||om
ällir sinneno j nakra niatto sik siälffwom genstridogh
Sp V 505. 4) stridande (mot), hinderlig (för), med
dat. lnvat andanom är genwardogth (contrarium) ok
liwat kropponom är wäl bekommande Sp V 354. 5)
fientlig, upprorisk, motsträvig, med ack. SpV 442. —
abs. GU C 20 s. 101. rebellis lis le geenwardoger
ib s. 517. ib (hand 2) s. 26. Sp V 487, thin
fakwn-noghet opuäkkir tik til genwardogh swnr (ad
stro-plias), at thu sknlt wäria tik ib 560.

»gerarcia, jfr ängla gerarcia.
gere (obl. gela HLG 3: 3 (1516)), m. kil,
kilformigt stycke, trekant, av tyg; kjortelfiik. segmontum ti
vestis mulio|b]ris et longa cuius necesse est partem
secare ea solent vti nubentes segmeiitum kiortilffoller
gere oc snippa GU C 20 s. 562. — av jord. item opiater
iak oc for:da herra johanni danielis sua mykit aff
geranom, som ligger nordhan niedh hans treagardh
SD AS 3: 341 (1418). en gardh liggiendes i grabrödra
gere pa norra sydonne i gcren SJ 2: 100 (1487). STb
2: 374 (1489), 3: 220 (1495), 419 (1499). HLG 3: 3 (1516).

»gespan (geespan), fi. gäspning, oscitatus tus
tui et ossitamen geespan GU C 20 s. 394.

*gesper (gyspir), m. [1. Dan. gisp] gäspning,
gäsp. moralitas gyspir MP 6: 90.

get,/. L. get. Jfr ra-, sten-get. — »geta dyngia,
/. getträck. PMSkr 336. — »geta liirdhe (-hörde),
m. getherde, bärias mz kiippom som audro geta hirdha
Prosadikter (Karl M) 273. GU C 20 s. 77. PMSkr
244. — »geta hus, n. getstall. GU C 20 s. 77.
PMSkr 217. — »geta kiöt, n. getkött. Se Sdw 2:
1227. PMSkr 2T2. — »geta inater, m. getkött. Se
Sdw 2: 1227. —»geta pika (-piga),/, getvakterska.
VKU 66 (1552). — geta rag, fi. getragg. Se Sdw
2: 1227. — »geta skin, n. getskinn. PMSkr 429. —
geta skäg, n. bockskägg, genorbadum di p c quod
w]go dicitur getaskägh GU C 20 s. 311. — »geta
släkt, fi. getslag. getha släkth godh skal haffwa
storan widhan bwk PMSkr 214. — »geta thriikker,
m. getträck. PMSkr 283.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free