Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
girniska
249
lustar, lusta, wentris ingrlu[n]ies är een omatteligen
gyrnilsenua (concupiscentiæ) nöian j allahanda iuaath
SpV 139. at gyrnilse war nakor syndh SvKyrkobr 335.
Jfr synda girnilse.
*girniska, /. (häftigt) begär; glupskhet. cupedia
die math ok dryks girniska commvniter sliska GU
C 20 s. 159.
*girs, m. gärs, acerina certiua L. Se Sdw 2: 1227.
aspergus tyrne ok girss GU C 20 s. 39.
giruglier (-Ogher), adj. L. 1) begärlig, ss adv.
kraftigt, wjnqwistana giffwa aff sigh grena tha the
wäia girogth PMSkr 312. — Jfr for-, hedher-,
iordh-, kamp-, köp-, vaniiro-, viirulds
iiro-gi-ruglier.
girugliet (-Og-), /. 2) (häftigt) begär, viin
ok alzskona drykkir, som gör folk drukkit, är thz
swa at thäns giroghet, som takir (sumentis
concu-piscentia), är owirflödoght SpV 218.
gisl (giizl. pl. -ar), /. L. gissel, sco[r]pio . . .
genus serpentis ... et flagollum wlgariter swepa giizl
oc skoth GU C 20 s. 555. syndhernäs gislar ärw
mänga SvT 43.
gisl, /. Jfr sol-, öghna gisl.
gisla (gitzsla), f. gissel, hon sagli . . härran
staa, oc haffua ena gitzslo aff gul j sinom handom oc
sigh höta mz gitzslonne Mecht 193. dödzsins aubudh
som war studhin risen oc gislor SkrtUppb 172. hwru
opta wi wardhom knosadha aff gudz plaglio, ällir
gi8lo SpV 456. SvB 293 (börj. av 1500-t.). — gislo
sl|ig||, n. gisselslag. SvB 42 (slutet av 1400 t.).
gisla, f. stråle, alf hans liiärta wthgin[go]
thre-falla gislor swa som aff enom räghn bogha Mecht 49.
Jfr solgislft.
gisla (giisla), v. gissla, slå med gissel.
Prosadikter (Barl) 72. Jfr flllgisla.
gislalngll, n. Se R. Pipping, Komme),tar t.
Erikskrönikan s. 424 ff.
gislail (gizslan),/. L. 1) gisslan. SvKyrkobr
157. tha han skulle med lambert til konungens skep
j gislail Stock Skb 79 (1518).
gisle, m. Jfr öghna gisle.
gislo, m. L. gisslan, pres edis riker eiikannelika
iordagoozrikor modlaro loffwonsmaii ok gille (fel för
gislo) GU C 20 s. 480.
*gisper, se gesper.
gissa (gitza), v. gissa, förmoda, coniicere gitza
oc ghätha GU C 20 (hand 2) s. 8. PMSkr 149.
jac gissar tiig for en fåne, nar tw wille taga tolked
ärande twngdt oppa tiig Troj 45. ib 51.
gissan (-en), /. gissning, förmodan, ther aff
taglie alle godhe gissen, thett han är sielffwer godher
PMSkr 690. j sinom v inwärtis si[n]nom, som är
almänneliket sinne: betänkilse: gissan: owerwägilse
oc minne JMPs 552,
gita (gyta. getha GU C 20 s. 350. pres. githr
Sp V 118. impf. 2 pers. gast SkrtUppb 75. 3pers.pl.
konj. gaten Rydberg Tr 2: 269 (1359)), v. L. eg. nå,
få. 1) lyckas, förmå, kunna, noquio quis vi tum
p c quire ey getha äller ey formaa GU C 20 s. 350.
— med part. pret. n. ther . . . som . . . äller the
gaten till komit, som thörten ok wilden ther til
Rydberg Tr 2: 269 (l359). Sp V 118. sigh mik hwat thu
Ordbok.
gast mik mera giort SkrtUppb 75. — med inf. med
at. hon tykte sik ey gyta at liffua Mecht 114. —
med part. pret. och inf. koordinerade, hon swasom
drukken wordhen, gitandis ey läugger lönt, ällir löna
the innerlikasta nadher Mecht 217.
»giudher, m. fiskgjuse. Se J. Sahlgren, Ark.
f. Nord. Fil. 44 : 254 ff.
giurdll (giord: pl. -ar),/, gjord, th a (0: karen)
wore ey gärd medh giordom PMSkr 643. j mark for
iiij giordsr vppa the nyia hiwlon HLG 2: 48 (1516).
Jfr iiirngiurdh.
giurdha, v. Jfr npgiardlia.
giiirdher, m. Jfr löv-, svärdli-giurdher.
ginrdhil, m. Jfr fägitirdhil.
*giurdhinger (giordhinger), m. gördel, bälte.
päninga lusthin fyllir ok thynghir pwnghin, ällir
giordhinghin mz glimande malm SpV 149.
*giuta (pl- -or. -er), /. [S». dial. gjuta. Jfr
D. gyde. N. gjota. Nyisl. gjdta] ränna; kvamränna.
mölnareii ägher holla ferdigh quiirna med damma och
giwtor Arnell Brask Bi1 26. FISH 17: 186 (1524,
Brask).
giuta (impf. göt. 2 pers. sing. gotzst SvKyrkobr
76. 3 pers. pl. pass. gwttes IILG 2: 112 (1522).
part. pret. guthin: guthnom SpV 260. Se Sdw
2: 1227), v. 1) fundere, gjuta, stöpa, ffietilia vasa
läckio kar ok guthin kar GU C 20 s. 266. wi haffwom
thätta liggiande fää j guthnom karom (vasis fictilibus)
SpV 260. v ortog, för Iwso gwttes för primmesser
HLG 2: 112 (l522). 2) effundere, utgjuta, thu hiolt
iomfrudom oc gotzst manga [ta]ra SvKyrkobr 76. —
giutn ut, utgjuta. MP 4: 36. annat sin göt han
wt si th blodh ib 6: 86. — Jfr fram-, genom-, in-,
ivir-, kringum-, lniidh-, saman-, um-, ut-giuta.
giutare, m. 1) den som gjuter el. stöper,
gjutare; krukmakare. hon wttandis in eculeo . . .
sarga-dhis aff järnspikom, wäudis hon j them hwassom
wddom som j bland thz giwtare ok smidher hantera
bortkastas SpV 233. än thu härra tu ästh war fadhir,
wi ärum träkkin, thu war giwtare (fictor) ib 479. —
ss tillnamn, pädhar giwtare ATb 1: 69 (l457). ib 261
(1467), 336 (1470), 2: 136 (1479). VKU 49 (1547). —
Jfr gryt-, gryto-, in-, kanno-, klokko-, pot-,
potto-giutare.
giutilse, n. pl. el. f. 1) gjutande; göt. mith
pa honom (0: axeln) skal wara en lithen tridza stöptli
mädh samma giwtilse aff messingenom PMSkr 508.
2) utgjutande, blodzens giwtilse PMSkr 123. — Jfr
be-, blods-, blodh-, ut-giutilse.
*giutliker (n. giwthelegit), adj. möjlig att gjuta
el. forma, gjutbar, formbar, ffietilia lis et hoc fictile
. . . quod facile potest fingi giwthelegit GU C 20 s. 266.
giva (gifva, gifua. giffwa. giffua. giffue
STb 3: 332 (1497). HSH 13: 20 (1524?, Brask), ib
16: 75 (1527, Brask). geffua SJ 2: 228 (1493).
gyffwa Troj 136. pres. giver, gewer GU C 20
s. 257. pass. geffs SD NS 3: 265 (1417). impf. gaf.
gaff. 2 pers. gapt (wndergapt) SkrtUppb 48.
pl. gåvo. gaffua Arfstv 90 (1461). HLG 2: 20 (1510).
gaffue SJ 2: 186 (1491). gofuo FMU 1: 382 (1381).
goffuie STb 5: 163 (1517). göffwe Skotteb 391 (1465,
Kämn). impf. konj. gofflie HSH 13: 106 (1524, Brask).
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
