Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givare
251
giäld
förära . . . tko gotzen j geen som bo joussou a ff
honom took Reuterdahl Kyrkohist III 2: 530 (1398).
gaffs mati8 puluermakere igen vj öre Stock Skb 79
(1518). 2) återgiva, giva ss ersättning el. i utbyte.
ban gaff mik igeen enne ha]fwe ortok minne en v
oreslanüh iordh i aasby SD NS 3: 194 (1416). the
magliin . . . gifna bönderna annarstadz frelsisjordh igen
til skat i sanin häradhe ib 262 (l417). ib 263 (1417). —
ersätta, eue faal giffs nw i gän, i maria JMO 198. —
Jfr gen-, i gen-giva. — giva in, 2) giva, lämna
(åt ett kloster vid någons inträde i detta). VKJ 27
(l447). — Jfr ingiva. — giva sik ill, överlämna
sig. nar the waro samman komne til stridz, wordho
kättarana mästh alle slaghne til dödz än theras
liöff-wis man gaff sigli in til riddaren, oc beddhis nadh
aff honom JMPs 371. — överlämna sig till underhåll
och vård. änglika pädherson ... ok hans liustrr ...
linfua gifuit sik in i hälglia likarna gille medh eenoin
niantle HLG 1: 66 (1455). bon hade giffuit sik in till
sin maag Biwrd kötmangara STb 1: 82 (1476). SJ
2: 152, 155 (1489). STb 2: 386 (1489). — giva ivil’,
1) övergiva, lämna, ban skal giffwa pikone öfTnir och
haffwa kärlegh til thin ATb 1: 360 (1471). STb 3: 332
(1497). fore joan jönssons kerligha bön gaffs tet alth
offuer ok vort medh wilie och kerligh offuergiffuit til
en fulkomen afftalit zach STb 4: 173 (1507). 2)
övergiva, upphöra att rätta sig efter. Se Sdw 2: 1227. —
Jfr ivirgiva. — giva sik ivir, 2) tappa modet,
bliva förtvivlad, han gaf sik wmatons illa oc gaf sik
alzstingis owir Hel män 250. — *giva miidll, giva
(ngn ngt) att taga med sig; föreskriva, ty halTuom
wii giffuit wor sendebuth saa medh, at the skule
inge-luuda stadfeste the gamble breff Rydberg Tr 3: 423
(1493, avskr.). — Jfr miidllgiva. — *giva llliilloill,
giva el. betala emellan. Svartb 336 (1432). skall mortin
wlffsson omellom geffua xl (40) mark stocho]inska SJ 2:
228 (1493). — giva til, 1) giva ss mellanavgift vid
byte, giva till, lägga till. fförst hwad oc hurw mykit
niels j orinpa gaff til millnn then fiärdungen . . . oc
then tridiungen Svartb 336 (1432). 2) efterskänka.
ther fore vart lauris olfson sakir Ix mark och
mnlz-äganden gaf til sina sak ATb 1: 207 (1465). — med
dat. och ack. at en härra enoni sinom swen gaf til
x thusand pund som han war bonum skylloghir Ilel
män 128. — pass. raguald laurensson gaffs til bade
vordh och wakn fore hans olderdom STb 1: 66 (1476).
pruske skypperen zacer til xij mark. gaffs til fore
herrene bön ib 4: 127 (1506). — uppgiva (ngt) till ngns
förmån, ath per fywmbo gaff hustrv elzabe til all
mystancka j sin ytersta sötta sängh STb i: 14 (1504).
— tillgiva, förlåta, med dat. och ack. pass. hon
(b: Helena) kom till nåde oc henne gaffzs all mystykke
till Troj 252. — Jfr tilgiva. — *givas 11111,
övergivas, lämnas i sticket, aporiamur sed nön
dcstrva-mur (fel för destituimur) wi göroms fateghe ok
giffwoms ey om GU C 20 s. 30. — *giva undir,
underkasta (ngn ngt), utsätta (ngn för ngt), thu bär
såren ok ekke iak ... jak skulle thän wara som
wnde skulle giffwas sarommen SkrtUppb 101. — Jfr
undirgiva. — giva up, 1) uppgiva, lämna från
sig. some thär the skiillo niwsa tha gaffwo the op
andan SvKyrkobr 19. STb 3 : 360 (l49s). — överlämna,
tlicr medh gaffue t ho bådo vp thera fritskj llingk SJ
2: 186 (l49l). 2) uppgiva, efterskänka, med dat.
och ack. tha fäste inatis j boo edh sä|f sätte for
ingewal smidli for oqwädhe ok han gaff hanom edin op
ATb 1: 31 (1455). ib 98 (1459), 284, 288 (1468). 6)
kasta upp, kräkas? Se Sdw 2: 1227. — giva sik Up,
1) giva sig, erkänna sig besegrad. Se Sdw 2: 1227.
3) begiva sig upp. sidhcii mik ey war mögligit för
mijn longlige krankdom . . . gifftio mik op til edra
högmektighot HS1I 13: 20 (1524 ?, Brask). — giva ut,
1) giva från sig. käldan gaff wt olio aff sik SvKyrkobr
102. PMSkr 464. — utveckla, vm warena tha som
äpleträ äller päraträ giffua wt knuppen Sex ekon tr
266. fikonaträ giffwa aldrigh blomster aff sigli, wthan
strax börya giffwa först wth frwktena PMSkr 331.
ib 350. 2) utgiva, utgöra, utbetala. HLG 1: 54
(1449). her vppa ga|f forscrifne pedher jensson vth
sin fridskilliugh som lagin giffua SJ 2: 30 (1477).
Stock Skb 34 (1517). — överlämna, utlämna. Se Sdw
2: 1227. ban gaff wt sonen, til tliäs at tiänaren skulle
j gän lösas oc wardha qwitter SvKyrkobr 317. —
Jfr utgiva. — giva sik Ut, 1) giva sig ut,
offra sig. Se Sdw 2: 1227. 3) begiva sig ut. SpV
242. en gudelikin ärmetlie . . . som sik syälffwiliandis
haffde wt fran wärldhinne giffuit MP 5: 176. —
giva ut ivir, övergiva, konung priamus gaff honom
sedan wtaffwer oc sökte j grecana liäär Troj 193. —
Jfr af-, ater-, be-, for-, genom-, i niällom-,
kring-, kringum-, lif-, makt-, qvit-, saman-,
nndan-, vald-giva, ävensom anger-, kloster-,
reglilo-, tro-, undir-givin.
givare (geware GU C 20 s. 197), m. givare.
SpV 274. Jfr for-, giist-, lagh-, nadlia-,
radli-givare.
givilse, n. pl. el. f. 1) givande, sigher sanimi
sanctus paulus, hwariom enom wara är giffwin nadh,
äptir christi giffwilse (donationis) måtto Sp V 524.
ib 535. 2) medgivande, tillåtelse, eugin nienniskio
niagli her i rno the sigia ellor thenna wor wnnilsse och
stadelika giffuilsse ellir mothe gaa SD NS 3: 517
(slutet av 1400 t.). — Jfr ater-, ivir-,
kringuin-givilse.
giiif (gaf), f. L. gåva. tha dömpde jac the
gäffuin staduga oc fasta föruämpda jöns til
euärde-liga äge Uppl Lagmansdomb 28 (1490).
giiiflllilder (gäff-), adj. givmild. Mecht 243, 323.
■Jfr gifmilder.
giiild (gielldh SJ 2: 122 (i488). galdh Svartb
360 (1437). geldh ATb 3: 370 (i52s). gelld SJ 2:
201) (1491). gäld SD NS 3: 67 (l415) o. s. v. giäl
Prosadikter (Sju vise m) 127. giäll SvKyrkobr 350.
dat. pl. -om ib 63. giel STb 4: 22 (1504). best.
giellit STb 3: 119 (1493). gen. pl. giella SD NS
3: 612 (1420). gell SJ 2: 200 (149l). gal PMBref
314. gäll VKJ 282 (14661. gääl JTb 38 (1473)), n.
ofta pl. L. 1) betalning, ersättning, ther war en
riddare ban haffde eth landh til gäldz at han sculde
göma alla the ilgerningis män som swa forderuadhcs
Prosadikter (Sju vise m B) 204. 3) det varmed
betalning erlägges, penningbelopp, penningar, ban sände
sin son ... at kriiffwia sit giäld aff gabelo som ban
haffdhe honom länt i hans nödh SvKyrkobr 65. 4)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
