Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grädde
264
grön
grädde? m. — »grädda duker (grede-.
gred-de-), subst, vtgiffth til wisthwsädh . . . item för
grededwk VKU 74 (1553). itom för gredde-duk ib
90 (1557).
»gräl, adj. [Mnt. grel] skrikande av förbittring,
förbittrad, vredgad, andelica görom wi barnit ihesuni
wret oc grält mädh warom syndom SkrtUppb 269.
barnit opta wreth oc grält gör at wi wiliom bärian
mädh ]yma slaghom ib. ib.
»grämse, adj. [i. Nysv. gramse] = gramse,
hon (o: människan) är nw grymmaren än oskälig dywr
grämse jlhersk oc til örlögh wr PMSkr 120.
»grämskas (gremskas. grenskas), v. reß.
vara el. bliva gramse, seuio uis uiui re grenskas
(för gremskas,) . . . conseuire . . . marghaledis
gremskas oc ilskas GU C 20 s. 575.
»grän, se gran.
gränd (grend. grenn: grennan Skotub 233
(1466—67). pl. -Ir), f. L. 2) koll. grannskap,
grannar, ey at enaBt hetina folk, vtan grändin alt vm
kring the komo alle til henna hws Hel män 199. —
grannelag, gränd (i en by), hyällo grändh VKJ 277
(1447). 3) gränd, tvärgata, heyke i grennan Skotteb
233 (1466—67). i hanis jenssons grend STb 1: 138
(1477). en gardh belegin i neste grendh swnnan fore
grabrödra gatw SJ 2: 39 (1478). STb 1: 334 (1482). i
pedar rytters grendh SJ 2: 127 (1488). ib 232 (1493).
bredleken siger sielff tiil twenno ffria grendba mellom
ib 260 (1494). i lasse larenssons offterleffuaiide hustrw
grendh ib 269 (1495). gak nw raskelika j gränder ok
gator i köpstadiu MP 4: 95. — Jfr bak-, SÍO-,
tlivär-gränd. — »grända hvalf (grenda-. grende-),
n. valv över en gränd. STb 3: 215 (1495). ib. SJ 2:
266 (1495).
»grälizland (grentz landt), n. område invid en
gräns. FMU 4: 165 (l460? odaterad vidim.).
gräptan,/. grävningt Se V. Jansson, Namn och
bygd 28 s. 84.
gräs (gräss. gress), n. L. 1) koll. gräs.
deherbare vprykkia riiffua eller slaa gräss GU C20 s. 330.
3) gräsbete, bete. han förde wth pa gräsith swen
liel-singx häst STb 1: 262 (1480). jesper no[r]bys hest . . .
siden han först kom a gräs ib 283 (148l). erich
persson . . . sades ffrij fför then oxan han hade i gress
aff hustrv cicila STb 4: 362 (1514). — Jfr aker-,
by-, bölino- el. bölma-, hafs-, näso- el. näsa-,
o-, orma-, sipuls-, svärds-, vatu-, yrta-,
öghna-gräs.
»gräsal (gressaal), m. [D. græsaal] gräsål. ss
tillnamn, jacob gressaal SSkb 47 (1502).
♦gräsbulla, f. el. »gräsbulle, «». (obl.
gres-bullä Uppspriv 8 (1358). gresbulde ib u (1442)).
eg. bunt, fång el. knippe gräs (hö)? ss benämning på
en av Uppsala borgerskap erlagd naturaavgift. St E.
Lidén, Studier tillägnade Axel Kock t. 413 ff. per
censum annuum dictum gresbullä Uppspriv 8 (1358).
»gräsfulder (-fuller), adj. gräsrik. graminösus
a um gräs fu]tli GU C 20 t. 320. herbilis . . .
gräs-fuller ib s. 330.
gräsgailger (gräss-), m. 2) bete, betesgång. then
gresbulde, som the (0: Uppsala borgare) oss aarlighe
giffue schwle for theris grässgang Uppspriv 11 (1442).
gräsgardher, m. 2) gräsbevuxen inhägnad,
(gässlingarna) latis wth pa gräsgardhen PMSkr 264.
— Jfr gräshaghi.
»gräshaghi, m. = gräsgardher 2. the som
wilya halla affwel aff them (o: påfåglar) . . . skwla
haffwa en griishagha wmkringh gärdhan PMSkr 260.
ib 263.
gräshoppa (gres-), /. gräshoppa. GU C 20
(hand 2) s. 95.
»gräshäster, m. [Ä. Ny sv. gräshäst] häst som
lämnas på grätbete. jtem fogten geste engen clärk
vtan ... en tid om sommaren mz gräshesta Arnell
Brask Bi1 17.
»gräskal, jfr sipuls gräskal.
»gräskar, n. [i. Dan. græskar, -kärve] kurbits,
pumpa, cucurbita pepo L. Jfr Smedberg, Peder
Månssons landsmansshap s. 48. cucunier vel cucumis gräskar
GU C 20 s. 157. PMSkr 271. gräskar skwlw saas j
waatha jordh oc wäskofwlla först j mars maanad 16 352.16.
»griiskar rot, /. Se Sdu> 2: 1229.
griisliker (gräslig: -it SkrtUppb 151. dat. ting.
f. greslighe SrB 186 (senare hälften av 1400-t.).
gräseliken JMÖ 14s), adj. gräslig, förskräcklig.
tha giordhe thässa bön sanctus gregorius mot jnne
greslighe plagho som plagadhe grymligha romarana
SvB 186 (senare hälften av uoo-t.).
gräslikhet (gräselig-), /. gräslighet,
förskräcklighet. sywndhe som os skal röra til at rädas gudz
almäuneliglia strangha doom, är domarens högxstha
gräselighet oc oblide JMPs 571.
*gräslos, adj. utan gräs, gräslös. turpe pocus
mutilum turpis sine gramine campus et sine fronte
frvtex et sine crine caput rompolös diwr ok gräslös
mark quistalöss trä ok skallot hwuut räknas fwl vara
GU C 20 s. 69.
»grässmaker, m. grässmak. atacus . . .
grässmaker GU C 20 s. 41.
»gräsugher, adj. gräsbevuxen, herbosus a um et
herbidus da dum gräsuger ok örtafuller GU C 20 t. 330.
gräsvalder (ocifc. sing. best. greswolden STb t:
466 (si. av 1400-/., Burspr)), m. gräsvall.
»griitelika (grätelik), adv. [Fdan. grædelig]
sorgset, blanzaflor mälte grätelik Flores ed. Olson 1863.
»griiteliker (n. gräteligt SkrtUppb 43s.
grä-dheligt ib), adj. [Fdan. grædolig] gråtande, sorgsen.
skal thät ware lacrimabilis thät är gräteligt swo atli
thät skal göres mädh eet grädheligt oc sorgfult hiärta
SkrtUppb 438.
gräva, se grava.
grödhe, m. 1) växande, växt. the stora granen
skal nidher huggas, oc the litla stando i sinom grödha
Prosadikter (Sju vise m) 118. 2) gröda. Se Sdw
2: 1230.
grön (gröön: -t VKJ 220 (i466). gren: ack.
sing. f. grena STb 1: 95 (1477). HLG 3: 64 (1523)),
adj. 1) grön. ena aliska grena kaapa STb 1: 95
(1477). ib. crisolitus är en sten gol som gwl oc
stwn-dom finnes the som ärw gröne som liaffz wathn PAfSkr
466. 2) frisk, färsk, ny. om djur: späd. aff
bagga-sundh ... Vj pund fisk oc 1 gröönt lamb VKJ 220
(i466). — Jfr dyster-, inyrk-, salt-, späns-,
svart-grön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
