Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grönas
265
»grönas (grenas), ». refl. grönska, frondere
grenas GU C 20 s. 294.
»grönbleker, adj. blekgrön, caldaicus är ön
grönbleker sten PMSkr 467. ib 476.
grönhet, /. 2) grön färg el. färgnyans, tak
victril oc brän j enne järn panno til thäs all wäskan
gaar borth oc all grönhethen PMSkr 433. ib 462.
»grönklädder (-kledder), p. adj. grönklädd.
Mecht 58. STb 2: 247 (1488).
»grönsalter, adj. [Ä Nysv. grönsalt] grönsaltad.
j tunne grön salt köt Skotteb 414 (1469, Kämn). ib
423 (1469, Kämn). item för 4 pund grönsaltan aal VKU
52 (i548). Jfr saltgrön.
grönska, /. grönska. Mecht 36. SpV 13, 581.
»grönska, ». 1) inlr. grönska, bliva el. vara
grön. part. pres. christi ffara gömara skulu ledlia sin
ffar til gröuskandhe dygdana ffödho JMPs 451. 2)
träns, komma (ngt) att grönska. SpV 13. hwat är thz
godha som gudhi är enkannelikit wthan winit
gröuskandhe jomfrunar (gnid enim bonum ejus est nisi vinum
germinans virgines) hwat är thätta, huru grönskar
winit nakot mz sinne wäzsko, mädhan thz haffwer
hwatzske rothena blomstir ällir löff ib 16. — refl.
grönskas, 1) grönska, grönskas, juuenio . . .
wara oc wordha vnger grönskas blomstrass oc skyna
GU C 20 (hand 2) s. 53. o ihesu christe faghre
grönskandis lylia JMÖ 60.
»gröliske, m. [Jfr Sv. Dial. grönske, andmat]
grönska, swa som syndhiriigha fructh aff blomstrande
grönskanom (graminis) SpV 465. rosenar wtspringande,
blomstir ok grönske äru fulle mz sötha honaghx
dro-panom ib 580. ib. ib 581.
»gröp i Se grop.
gröpa, v. urgröpa, skiffwan gröpes alt wm kri[n]g
äggena ther strängen skal j liggia PMSkr 507. —
»gröpa ut, urgröpa, urholka, thet andra aff träno
gröpis wth mädh hwgh järnom PMSkr 544. — Jfr
ingröpa.
»gröpebrädhe (gröpa- HLG v. 24 (1511).
gröp-pe- ib 65 (1519). grype- ib 75 (1517). grepe- ib
116 (1523). pl. -breden ib), n. bräda försedd med
urgröpning (i kanten), falsad bräda? Jfr Hildebrand,
Sv. Medelt. 1: 966. ij tiogh gröpebrädhen HLG 2: 36
(1512). ib 45 (1516).
»gröpebutn (-botn. -boten), m. =
gröpebrädhe! item xj tiogh gröpebotn for v iij ortugh
hwarth tiogh HLG 2: 55 (1516). ib. ib 79 (1518).
»gröpeiiirn, n. järnverktyg för urholkning av trä,
skedjärn. runcina ne gröpeiärn GU C 20 s. 533.
»gröpning, f. urholkande, urholkning,
jncastra-tura . . . gröpningh oc dyrebara stena jndhlökning
GU C 20 (hand 2) s. 18.
gröta, v. komma (ngn) att gråta, bedröva. hon
wili hämnas oc slaa thän barnet hafwir gröt
SkrtUppb 269.
»gröte? subst. [Mnt. grðte. Jfr Fdan. grot]
benämning på ett mindre tyskt silvermynt, groschen? iach
haffuer vplatidh . . . 1 silff skedh fore 11 ’/» march
Och 11 grötha fore in ’/a march (korrumperatt) FH
5: 169 (1495).
grötelika (gröttelica), adv. med gråt, med sorg.
han (a: Jesus) . , . andwardhadhe hona (o: jungfru
Ordbok.
Maria) gröttelica sancto johanni SkrtUppb 297. — Jfr
grätelika.
gröteliker (gröttelikin SkrtUppb 294.
grytelegin GU C 20 s. 278), adj. 1) lugubris, grät
vållande, sorglig, gröttelikin antwardhau. tha ban
(o: Jesus) sina kära modher antwardbadhe johanni
SkrtUppb 294. 3) lacrimosus, gråtande, sorgsen.
flere grata mz taarom . . . flebilis . . . grytelegin GU
C 20 s. 278 (kan äten föras till 1). o iomffru . . .
thu som gaff glädhina grötelike wärldenne JMÖ 188.
gröter (gryther. grööth), m. gröt. aplauda
»el aplud[a] gryther wällinger GU C 20 s. 31. til
affthanen grööth aff riis liers eller gryn eller roffwor
Brasks Matordn 8. ib 13. Jfr bing-, llirsa-, miol-,
niiols-, ris-gröter. — »gröta kräkla, /. [S».
Dial. grötkräklaj träkäpp varmed gröt omröres under
kokningen, pila . . . gröta kräkla GU C 20 s. 447.
»gubbe, m. Se E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ordforskn. 3: 14 f. Jfr: noose gubben wijd wastona
STb i: 228 (1511). Jfr almoso-, stekarahus-gubbe.
*gubin, n.f Se gobin.
gudh (dat. gud(h)e), m., urspr. n. Se Sdw 2:
1230. L. Gud. for then dödhen ther gud toldho for
fatige och rike och for all werldhen Thomas
Varnings-bref 7 (1436). thz os skal ey thykkia hart wara fasta
eller til kirkio ga. oc gudhe thiäna SvKyrkobr 30.
o huru mykit gudz jomfru är j alle ysalhet
gratha-skolande SpV 451. aff spiwte thy som gudh war
stungin mz Prosadikter (Karl M) 252. om the wilia
ostralfadhe wara foro gudhe MP 5: 27. han (o: Kristus)
skal presänthera thik stänktan mädh sina blodlie
gudh-fadhere SkrtUppb 21. SvB 209 (börj. av 1500-t.). —
gudlis fänge, om svårt sjuk person, effter ty at per
biörson ligger nw gudz fonge pa sin sotte sängh STb
4 : 353 (1514). — gudhs fängsl, om svår sjukdom. Se
under fängsl. — « eder och bedyranden och andra
kraftuttryck. Se Sdw 2: 1230. Jfr Bureus, Sumlen,
s. 53. jach haffwer . . . sworith myk meen ok
lwgith oc warth liwgara mz edhom om gwdz dödh
SvKyrkobr 308. swoor ban om gudz dödh Arfstv
23 (1461). STb 1: 227 (l480). bidher jak edher [for]
gudz haarda dödh ok pina skuld, ath i lather
mik widerfares aff jenis kaare swa myket som
rett är ib 401 (1482). om hon haffwir sworidh om
gudz dödh gudz blodh oc andra hans lima SvKyrkobr
357. Jfr godesunden. — i hälsningsformler, allum
mannum {lätta breeff höra ok see sänder mngnus
knutsson ösgöta lagman helso ok kueþio medh guþi SD 6:
18 (1348). alla men, thätta breeff höra äller se, helsar
jak gudmund green ewärdeliga mz gude VgFornmt III
7—8: 149 (i370). ib (i372). — 1 titlar angivande ngn
ss tillhörande det andliga ståndet, stodh werdog fadher
medh gudi wp i rettin STb 1: 247 (l48o). werdog
fadher i gudi ärchiebiscop jacob ib 259 (l480). — i
uttrycket gudh ok nogh. Se Sdw 2: 1230. — gud,
hednisk gud. Se Sdw 2: 1230. — Jfr af-, dura-,
hamna-, hiilvitis-, skogs-, sol-, sändebuds-, vin-
gudh. — »guds del, m. till andliga stiftelser el.
dyl. skänkt del av kvarlåtenskap? hwart closter her
j stocholm . . . skal haffua xx (20) marek aff then
gudz delin fierde epter hustru marina jöns anderssens
STb 2: 325 (1489). — »guds gava, f. [Mnt. godes-
S4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
