Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästfolk 272 gönia
getzata- STb 2: 87 (1485). -sohul ib 3: 50 (1492)),
/ = gästa giüld. tha leyde och felade
borgames-tare och raadet j fogodins . . . lierwaro niels clausson
j try samfälth aar nestkomande fore getzsta skuld
och ecke fore borgare skuld STb 2: 87 (1485). ib
114 (i485). — gästa skut (gästhe-, gestha-.
-skot), n. bidrag som vid ett gille betalas för gäst.
scota fuit xviij mark och v öre och gästheskothet xviij
öre HLG 2: 3 (1509). ib 28 (1512). — »giista Stuva
(gaste-), f. rum el. stuga för härbärgering av
gäster. Jfr Hildebrand, Sv. Medelt. 3: 991. Bergström
Arb Kr 168.
»gästfolk (gest-), n. jöns nielsson gestfolk dedit
j mark SSkb 257 (1507—08). Jfr gäster 2.
gästgivare (gest-), m. L. gästgivare. GU C 20
s. 339.
giistning (gesningh. gessnigh), f. L.
gäst-ning (ss rättighet), wärde the jord skifft mellan
clostrit oc heslaby kirkio, tha rare biscopens
gesningh thär hellftena mynne än hon är nw VKJ 124.
jtem micbl koparsslagare iij mark fför han lop moth
thorn ssom gingha kringh om byn epther myn herress
gessnigh ATb 3: 286 (1515). Jfr foghata-, tllingS-,
vald-gästning.
»gästqvinnn (gesth-), /. kvinnlig gäst. item
escil met syn hustrr och sin gesthquinna alle tree
for iiij daga HLG 2: 75 (1517).
gästreki (pl. gestrike STb 5: 328 (1521, Kop)),
m. och giistringar, m. pl. inbyggare i Gästrikland.
Se Sdto 2: 1231 och A. Schagerström, Namn och bygd
22: 126 ff.
»giistskut (-skot), n. = giista skut. HLG
2: 33 (1513).
gät, fi. Se Sdw 2: 1231.
gitta (geta. part. pret. gät), v. L. 2)
omtala, nämna, ää wardher gät thera nampn ä niädan
werlden staar Prosadikter (Karl M) 327, jfr 341. 3)
gissa, coniicere gitza oc ghätha GU C 20 (hand 2)
s. 3. — refl. gätas. — gätas at, finna behag (i),
finna sig tillfredsställd (av), the äru än flere athir
ther bära skulu oc getas väl aat til the dö ther rnde
Sv uimd 44. — Jfr for-, sainan-gäta.
»giita? f. probleuma tis p c ne generis gätha
(sannolikt fel för gathaj GU C 20 s. 486.
*gäta barn, n. [jfr Sv. Dial. gätarabarn] barn
som gàr i vall med kreatur. Hildebrand, Sv. Medelt.
1: 998 (1487).
»gatan? /.? gissningthu hallir mik swa som eth
atlöghe, teknandis aff mik gäthan (getam representas)
SpV 86.
»giitare (-ore), m. en som gissar, coniector oiis
tolkin gätore spaamau ok helgamanna tiwflfuer GU
C 20 s. 139.
*gäte, jfr dnra gäte.
’gäva, se Sdw 2: 1231. Jfr viirdllgiiva.
gäver (geuer. geffuer. n. gifft Rydberg Tr
3: 558 (1510)), adj. L. Se A. Lindqvist, Ark.f. Nord.
Fil. 25: 269 ff. 1) gä v, gångbar, bruklig, thiughu
mark redha päninga swa dana minth, som nw gäue
oc gängleke äro SD NS 3: 247 (1417). ib 267 (1417).
peninge, som nw j rykit gensze ok geffue ere STb 2:
336 (1489). SJ 2: 154 (l489). STb 3: 430 (i499). fore
iic mark stocholmske rede peninga, som nw j rikit
gengxe och geue ere ib 452 (1499). Rydberg Tr 3:
558 (1510). — ss adv. vanligen, ofta. framdel|s ath
sighia är the spittälska sottin mykit besmittelikin
aff sik swa ath thän ena far hona gäfft aff them
andra MP 4: 192. 2) fullgod, förträfflig; ståtlig,
härlig. Se Sdw 2: 1231. — superi, n. giiyast
(gäfuäst), adv. [S». dial. gärast] 1) oftast, swa
drömer ok soena gäfuäst om drafuet thy at hon thz
mäst älskär SvKyrkobr 221. 2) ss
förstärknings-ordt allra! släten (o: Jusafats dal) är gäfuäst näst
ok vnder berghet SvKyrkobr 228. — Jfr värdllgäver.
»gävul, adj. [lsl. gjöfull] givmild, tliet (P:
barnet) är mylth ok gäffwlth, swa ath thet latir snart
lukka aff sik hwat thet y synom handhom haffuir
MP 6: 58.
güdska, /. Se Sdw 2: 1231.
gödka (götha GU C 20 (hand 2) s. 15. part.
pret. gödder), v. L. 2) göda, göra fet. nw är
affradit 12 thyni och gödha 2 swiin VKJ 98 (H47).
jrriguus idest coratus (fel för stercoratus) gödder
GU C 20 (hand 2) s. 45. gödha hönor fetha PMSkr
257. — Jfr o-, väl-gödder.
»gödhefii (gödefää), n. gödboskap, nltilis et
hoc al ti le gödefää GU C 20 s. 17.
»gödheoxe (göd", pl. obl. -vxa Arnell Brask
Bi1 29), m. gödoxe, oxakaren bör sköta gödoxar och
drätoxar Arnell Brask Bit 24.
»gödhesvin (gödh- VKJ 240), n. gödsvin. jtem
twe swina hirda oc the wakte gödheswinen SVklE 161.
bryggiaren bör besörgia gödeswin medh mesk oc drägh
Arnell Brask Bi1 25.
göia (gÖÖ. pres. göö PMSkr 222), v. skälla.
ganni[o] . . . skälla eller göö skräkia rich t wlpes GU
C 20 s. 806. ib (hand 2) s. 67.
göker, m. — göks yrt, /. Se Sdw 2: 1231.
*gÖl, se gyl.
»göm? se göme.
göllin (-ir. pres. pl. 3 pers. göme PMSkr 697.
impf. pl. 3 pers. gömbdho MP 5: 189. pres. pass.
gÖmSS HSH 14: 64 (1525? Brask), part. pret. gömft
Sp V 449), L. 1) giva akt på, iakttaga, med
ack. göm (obserua) granligha gamb|a owensins hwisk,
ok j örlögeno forsökthom, war atwaktol om tik SpV
246. 2) iakttaga, hålla, for thy the gömbdho ey
thin lagh ok thin budordh. MP 5:189. 3) giva akt
på, vaka över. med ack. Se Sdw 2: 1231. 4) bevara,
skydda, viidher skioldh gomer megh myn venstre sidha
fraa owenom GU C 20 (hand 2) s. 67. wardhir thz
orent som är alzstingx grant ällir purpura, ey är
smittan saa ]ithin, at wi ey geustan wändhom bort
öghonen, saa myklo snararin som thz skulle hafua
varith bäthir gömft SpV 449. 6) förvara, gömma.
saa huad som gömss under snön gaar up med tön
HSH 14 : 64 (1525? Brask). — göllia bort, gömma
undan, liaffwe the i stadlieuom boendes ärw, någre
fagre döttrer thi göme fädärne them bortt PMSkr 697.
— Jfr for-, in-, inne-göina.
gönia ("bl. görna STb 1: 135, 138 (1477); SvB 295
(börj. av 1500-t.); Troj 16, 300), /. L. 2)
iakttagande. maa hwar en läsa thenna psaltaren fför
sina wäner oc ffrändher, at the niatthe styrkias j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
