Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii al v t unn a
281
halrer
lialftunna (-tynna. -tönna), f. halvtunn a. fsfti
halfftönnor bösso puluer Inv cur Tynnelsö 4.
banden pa een ne halfftynno ATb 1: 316 (1469). en
j-tunne hogströmiiig Stock Skb 40 (1617).
»hnlfthriitiughunde (-tretigende), riikn.
tjugonio och en halv. SJ 2: 254 (1494).
*halfthrättande (-trättande), rakn. tolv och
en halv. STb 4: 152 (1507). PMSkr 573.
»halfthör ("tör. n. -torth), adj. halvtorr, somme
läggia fikonen lialfftör j fiärdynga PMSkr 332. ib 534.
»halfthðrkadher (-torkadher), p. adj. till
hälften torkad, the lialfftnrkadha skinnen PMSkr 534.
halfraxin (-wexen), adj. halvvuxen, tha manen
är hal ff wexen PMSkr 202.
lialfviigllls (-wegx), air. halvvägs. STb 2: 466
(1490). — till hälften. Se Sdw 2: 1233.
»halfväpnter (-uenkther), p. adj. till hälften
väpnad. GU C 20 s. 564.
»linlfiitin (-ethin), p. adj. halväten. GU C 20
s. 563.
halka, f. halka, slipprighet. lubricnm ci halka
GU C 20 (hand 2) s. 98.
"liallandsfari, m. hallänning. Se Sdw 2: 1233.
*hallandsfarare (hallansfarer), m. =
hal-landsfari. ss tillnamn, andris hallansfarer SD NS
3: 519 (1419).
liallll ber, m. L. halmstrå. — koll. halm. iak
sålde halm ATb 1: 207 (1465). ib. — Jfr bing-,
böno-, lang-halmber.
*hallllkranke2 m. [möjl. förvanskad form av
harkranke] ett slags insekt, harkrank? han sporde
. . . hwi halmkrankin then litzle markin haffuir sex
fötir ok twå vingha MP B: 149.
*lialmlidlier (-ir), n.f lada vari halm förvaras.
at hon ligatli hade medh olaf swarvaro i fira aar oc
optasth i sina fadirs halmlidhir ATb 2: 135 (1479).
»hallllinatta, f. halmmatta, engen tildirffues at
vtkasta nager ballast eller halm matthor i koggha
haffn STb 1: 465 (1476, Burspr).
»halmpipa, f. halmrör. GU C 20 s. 124.
»linlmvisk, ff halmviska, en halm wisk, soln sat
genom en glugh STb 4: 295 (1513).
hals, m. L. 1) ha/s, nacke, nw ändadho the
thässa talan, oc gik hwar a hals androm oc mintos
Prosadikter (Karl M) 263. — t talesätt som avse
livets förlust, at rätta iwi hand oc hals IISH 16: 3
(1369). ville nakor gora paa var bygning paa hans
eller lians tiänares halss skadha tha skall ther jiighen
dag vara förbruthin Mon Dipl Sv 38 (1464). —
förövrigt bildl. i åtskilliga talesätt, kasta up ivir
hal-sin, skicka på halsen, för än man wistlie ord Ii aff
skulle man forinoghe sik xx eller xxx tusendh böndhcr
til ath kastlia vp en engilbricht riket ö|fwer halsen
HSII 18: 29 (1495). — visa up a lialsin, skicka på
halsen, hwad hawlr iak giort tig hwi wiste tw mik
bödil ok byswena oppa halsen ATb 1: 184 (1463).
3) landtunga, näs, låg bergssträckning, i ortnamn,
.lfr J. Sahlgren i Hälsingborgs historia 1: 150 ff.
4) bildl. om ngt som genom sin form påminner om en
hals. tha elden bliffwer swa stärker ath halsen aff
glaseno bliffwer weker som en deghor PMSkr 421. —
Jfr liardli-, källarn-hals.
Ordbok.
"halsa, jfr langhalsa,
halsband, n. Jfr silflialsband.
halsben, n. halsben, hals, nacke. Troj 308. — i
talesätt avseende livets förlust, han hafdhe forwärkai
hals benet äpter laghin JTb 34 (1462).
»halsbiärgh, n. [Mnt. halsberch] pansar, ther
ruder (o: vapenrocken) haffde ban ot halsbiärgh
Fredrik ed Noreen 149.
*halsdragha (-draga), v. draga (ngn) i halsen.
colaphizare p pro hals slaa eller draga GU C 20 s. 122.
»halsduker (halz- ATb i: 257 (i467). halzs
doker GU C 20 s. 254), m. halsduk. ATb 1: 329
(1470). armelus . . . halsdwker GU C 20 s. 36. ib
s. 122. pectoralis . . . foreol ok halsduker ib s. 422.
Sp V 106.
»lialsfalla, f. nedfallen tungspene, Ijmphicus . . .
är godher före halsfallo, hosto, oc hoffwod wärk
PMSkr 480.
»halsfare, m. el. »halsfara, f. livsfara. utthen
hver och ens halssfare och forderff Vg Fornmt II. 1: 23
(l52l). ib.
»halshuggare, m. bödel, halshuggarin bar vp
swärdhit oc mente mädh eno hugge skilia howdhit
fra kroppenum Hel män 198.
»halsklädhe (-olæde), n. halskläde, vi par
for-giltlie malior, som setiit hade i jonfrv maries
lials-cläde JTb 111 (1525).
»lialslös (-IÖ93), adj. om gärning som är belagd
med el. kan medföra dödsstraff, then halss löss sak
STb 4: 317 (1513).
halsprydhilse (-prydilse), n. pl. el. f.
halsprydnad. GU C 20 s. 47.
»ltalssla (-slaa GU C 20 s. 122. impf.pl. 3 pers.
-slogho SkrtUppb 295), v. slå (ngn) på halsen.
the kinpustadho han. oc hals sloghö SkrtUppb 295.
»halsslagli (halslagh SvB 293 (börj. av 1500-O),
n. slag på halsen, for the omillo halsslagliin
(co-lopliis) som the thik gaffwo Mecht 64.
halssinugll (-smog), n. halsöppning på
klädesplagg; halskrage, melcher . . . togh hanom strax j
halssniogit STb 4: 179 (1508).
lialster, n. halster. Inv cur Tynnelsö 6. Jfr
iärnlialster.
»haltare (halthare), m. person som hallar. GU
C 20 s. 23.
halter (halther), adj. halt. — ss subst, lloripos
. . . halther oc träfodher GU C 20 (hand 2) s. 97.
halva (pl. halffuar HLG 2: 21 (1511)),/. L. 1)
hälft (av en by). SD NS 3: 271 (1417, nyare avskr.).
2) halva, ss måttsord. lucas vynman för ix halffuar vyn,
som her hans sigurdi haffuer tagith til messavyii
HLG 2: 21 (i5ii). — Jfr gardhhalva.
»halvadel (halffua-), m. hälft, halffuadelin j
thet stenhuset STb 2: 185 (1486). Jfr halfdel.
lialver (halffuer. n. halffueth STb 3: 427
(1499). halt Uppl Lagmansdomb 65 (1493). Se Sdw
2: 1233), adj. L. halv. VKJ 161 (1480). semilunium
ii halffucr maane GU C 20 s. 564. semimaris . . .
halffuor man scilicet castratus ib. eth halt godz
Uppl Lagmansdomb 65 (1498). — alt halft, hälften,
fol-mer fan Iwnden . . . gaff sina kera elzskelica hustru
hustru sigride alt hal|ft aff sin balffdeel SJ 2: 109
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
