Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halyrt
hampa
(H88). ib 108 (1488). — til halft, i två lika delar, thöni
(o -.skulderna) skolo theo bådo til hopa vpbere och til
lialffueth skyffta och deola STb 8: 427 (1499).
»halyrt, f. Se Sdw 2: 1233.
»liarna (haama), /. [Mnt. hamo] hämma, rystja.
Se ]. Modéer, Den nordiska ryssjans ursprung och
älder s. 22, 33 ff. til ath taka fiska ilrw
luaiig-skona konsther oc snille söm Kr mädh . . . katizor.
haamor stiöo PMSkr 3G4.
Iianiar (hammar: -omen JMÖ 110. hamer,
hammer, hamor GU C 20 s. 157. pl. hambra
Skotteb 66 (1461—62?). best. hanbrana SvKyrkobr
(Lucid B) 175. dat. hambronom SkrtUppb 390),
m. L. 1) hammare. GU C 20 (hand 2) s. 21, 113.
SvKyrkobr (Lucid B) 175. SkrtUppb 390. iomffrun
hördhe lyudhit aff hamniaromen nar lierran mz
spi-komen wart gönom slaghiti i händlier oc föther
JMÖ 110. 3) portklapp. Se E. Lidén, Ark. f.
Nord. Fil. 45: 197. Skotteb 361 (1459—60, Kämn). jtem
ij hambra och ij rlngha til thet hwsätli östan til for
v öra 16 66 (1461—62?). 16 117 (1462—63?). 4) (med
hu sk skog el. dyl. bevuxen) stenig mark, hammar,
ru-betum . . . locus vbi rubi crescunt wlgaritor hamar
oc buska mark GU C 20 s. 530. — Jfr gen-, här-,
sko-, skogs-, spik-, stor-, strids-, trä-, vatn-,
vatu-, öx-, üxa-liamar. — *hamars band
(hammers bondh), n. = ha mar band. GU C 20
(hand 2) s. 59.
»hamarband (hamer-, hammer-,-bond Stock
Skb 40 (1517)), n. horisontellt liggande bjälke som
sammanbinder uppstående bjälkar, hammarband. Skotteb
342 (1436, Borgm). cxl hamar band, huart stikkit
stodli iiij ört. ib 355 (1440, Borgm). ib 119 (1463),
428 (1469—70, Kämn). SSkb 32, 37 (1502). STb 4: 40
(1504). hamerbandh ok palar SSkb 314 (1509). Stock
Skb 34, 40 (1517).
»hamnrskipte, ». Se Sdw 2: 1233.
haniarslagh, n. Se Sdw 2: 1233.
hainber (dat. sing. hamj Mr 6: 16. best.
ham-menom SkrtUppb 133. ack. sing. ham Hel män
111), m. L. 2) gestalt, skepnad, hamn. MP 5: 16.
at di) ok föras af thorn gambla hammeiiom ok
dödlie-likom, ok wti odödhelika äronna klädhe SkrtUppb 133.
tho nidhradhe han sik takandis thritldoms liam Hel
män 111. — Jfr likainber, ävensom afliama och
liainpn.
liambla (hambra), v. L. stympa, ath ban ey
scliulle them latha slaa, hambra och hantera som
andra oskeliga skog dywr STb 2: 458 (l49o).
»hamborgheröl och *liamborghöl(hamborger
öll Skotteb 399 (146.5—66, Kämn). hamburg ÖÖ1
Stock Skb 188 (l52o)), n. öl (särsk. vittöl) frän
Hamburg.
hambra, v. hamra. GU C 20 (hand 2) s. 113.
Jfr sainanhambra.
hambra, se liambla.
hamn (haamp GU C 20 s. 30. haffn PMSkr
11. ack. sing. best. hamffnena Mecht 324. pl.
hampnor STb 3: 26. 39 (1492). haffne STb i: 438
(1460, Burspr))f f, L. 1) hamn. ingen skipa sit
götz a malmana äller andra olagalica haffne STb 1:
438 (1460, Burspr). hwat skippar wil vthkasta sina
rikedoma j hamffuoiia, hiiilka ban mz fridli, oc stora
ärlfwodhe halfdho fört ö|fwer sion Mecht 324. vtø
wijdh holmerno i olaga hampnor STb 3: 26 (1492),
— Jfr bata-, kogga-hamn. — »hamna fulder
(hampna fuller), adj. portuosus . . . hampnn
fuller GU C 20 s. 471. — »hamna gap, se Sdw
2: 1233. — »hamna gudh (hampna-), m.
por-tunus . . . quidam deus marinus qui portibus preest
hampna gud GU C 20 s. 471. — »hamna lös
(hampna-), adj. utan hamn el. hamnar. GU C 20
(hand 2) s. 16.
»hamn (hampn), f. [Fda. havn] underavdelning
av skeppslag med skyldighet att uppställa en man, hamna.
Se Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6. 1 gardh,
ban ligger vtlien haa och hampn VKJ 159 (l447). ib
268 (1447). thot är en ödhemarch; ligger wtan haa
oc hampn ib 274 (1447). — thär ägher clostrid ena
hampu (fel för hampn?) swa stora som vij gardha
stodo oppa ib 213.
hamn, m. Se hampn.
»hamna (hafna. haffna. -ar. -adhe), v. [Jfr
hl. hafna, avvisa, stöta bort. Sv. dial. hamna,
avstanna (om regn o. d.), hämma en båts fart.] Se
Meijerbergs ark. f. sv, ordforskn. 6. 1) förkasta,
avvisa, stöta bort t Bil. 348 (se Sdw 1: 449). 2)
dämma upp (vatten)? Fallen kunna också föras till liauilia,
taga i besittning (se nedan), tlia körde the aff farza
by pa the mwnka aff pades, ath the stodlio pa farzaby
land och haffnade farzaby watn i forzen SD NS 3: 219
(1417, gammal avskr.), ok forbinder (fel för
for-biuder) iak the for:de mwnka ok liwariom audroui
thetta for:dn watn at haffna, hindra eller qwälia ib.
ib. Jfr hämning.
»hamna (hafna. -ar), v. [Jfr Fsv. hamn,
betesmark, betesrätt (Sdw 1: 458). Isl. hjfn, besittning,
betesmark] besitta, taga i besittning, intaga. Se
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. fi. o huru skinande oc
faghir gik ban (O: Hieronymus) in j härraiis liws, oc
thär hafnar han thät höghelika äronna säte (ubi . . .
gloriæ sedem obtinet) Hel män 172. Jfr hamna 2
ovan, hamnilse och hämning,
»hamna, v. se banna.
»hnnillilse, »1. pl. besittningstagande? Se
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6. saa giörde sanctc
erich konungh och andlira gode konunga . . . som
crisndomcn liuldho och the helge kirkio stictadho oc
äro nw tlier fore hamiiilsom i hymorikc äforwtan ändha
Thomas Varningsbrtf 5. Jfr hamna.
»hämning (haffning), f. uppdämmande? (olovligt)
besittningstagande? dömer jak . . . them aff forzaby
theris landh och watn friit foro haffning SD NS
3: 219 (1417, gammal avskr.). Jfr hamna.
»hauinkarl, m. Jfr almiinnings hamtikarl.
hampa, f. L. hampa, wrakara til liiu oc hampa
StÅmb 40 (l445). j garpa fangh hampo Beckman
Stud 54 (slutet av 1400-t.). — ss tillnamn, thyle
hampa SSkb 52 (1502—03). — hampo garn, ».
hampgarn. PMSkr 180. — »hampo linie
(hampe-VKJ 131 (1466). -liima), m. hampknippe. affradit
... är ... 2 pund smör och 1 hampoliima VKJ 131
(1447). ib 132 (1147). — »hampo mos
(hampa-rnoos), ii. mos av hampfrö, stekt siil ok sodlieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
