- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
318

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

husgömnre

318

hvadlian

(hand 2) s. 73. hÖStrU (gen.) Arfstv 60 (1476).
hustra SkrtUppb 121. best. ack. -an STb 1: 438 (1460,
Burspr). Se Sdw 2: 1238), f. L. 3) uxor, hustru.
STb 1: 438 (1460, Burspr). min böstru fader Arfstv 60
(1476). ty lian gaff gylles swens hustrvna en pwst STb
1: 224 (1479). hans kere hustrua ib 2: 64 (1484). ib 188
(1487). bonden skal lata koma sina hustrua hiit jnnan
iij (8) wykor ib 189 (1487). Ueuir . . . hustrvnä bonde
brodher GU C 20 (hand 2) s. 78. ffrwe erestina, herr
berie trolles hösfrwe Bergqvara 93. nilss gulsmet, som
war nilss hemingsons hustrvne bröder STb 5: 162
(l517). 4) gift kvinna, fru. — ss titel i omedelbar
förbindelse med namn. hustrv walberg hanis smidz
STb 1: 344 (i482). hernian rogge och hans elskeliga
kera hustrua hustrw ingeborg SJ 2: 95 (1484). stod
per timberman . . . med sine hustrugis hustrv elzeby
rad oc samtycke . . . oc oploth (osv.) STb 6: 245 (1519).
5) en fågel (kråka el. korp?). Jfr B, Ejder, Ark. f.
Nord. Fil. 59: 281 ff. en fughel som kallas hustra (möjl.
feltolkning av lat. cornix el. corax, läst ss coniux,
i en förlaga), hwilkins natur är at wara när dödhra
niänniskio griptom Skrtüppb 121. — Jfr badhstovu-,
bakar,i-, botida-, brodhor-, dragliara-,
fataburs-, fatinakara-, fiskarn-, gran-, härbärghis-,
knapa-, lands-, malara-, mylnara-,
mynta-lnäistara-, prästa-, pulverinakara-, skinnara-,
skomakarn-, smids-, sokna-, timbermanz-,
tornvaktara-, vardhskrivnrn-, värkinästara-,
äptir levo-husfru.

*huSgÖinare, m. person som vårdar el. sköter ett
hus. edilis . . . hus gömare GU C 20 s. 208. ib.
*liuslivalf ("hwalffj, n. valv under hus. Troj 38.
*hushyra (huss-, -hyre. -hure STb 4: i64
(1508). -höre SSkb 153 (1505)), f. hyra för (del av)
hus. ... wi| ecke plega rett fore sik eller giffua
honom sina hws hyra STb 1: 355 (1482). ib 382 (1482).
liwar han tet lutter, tha magh ban medh kemmenerana
thet viderkennis och giffue hushyre fore gotzith, hwar
thot jnne ligger eller jnne staar STb 3 : 351 (1498).
item fornögdes ingewal torstensson meth vj mark fore
hwsliöre kirkioherren sat i hans hus SSkb 153 (1505).
HLG 3: 53 (i52i). Jfr huså hyra och husöre.

*hushyrne (hwss-, -hörne), n. hushörn,
husknut. fran hans vestra nörre hwsshörne STb 3: 177
(1494). SJ 2: 257 (1494).

hushärra (-herra), m. 2) slottsherre, en
fyskeman . . . fördhe ban til et hws som la thrätighi
mile fra then stadhin . . . (och) sålde han fore tiwghu
mark gull them husherranom. hwilkin han mykith
elskadhe Prosadikter (Sju vise m) 168. ib.

*husknuter, m. husknut, ffrau per benctssons
westra husknwt och til then östra knuthen STb 4:
239 (1512). Jfr liusa knuter.

huskona (huss-) f. L. kvinna som ngn har i sitt
hus. at [Aon] matte ey bliffwa hem til si [n] för hans
huss kono oc sagde til hustrvnne sinne at estu een
hora thet hafTuir tw siä[lf] valdhith ATb 2: 74 (1476).

Jfr husqvinna.

"husköp, n. husköp. STb 4: 65 (1505). Jfr huså
köp.

*husleglia (huss-), /. hushyra. STb 3: 32 (1492).
Jfr liusa legha.

"liuslön, n.pl.el.f.? hushyra. hustrv margit skal
sitie i husit och giffue ärlige hus lön aff halffue
hussit STb 5: 150. HLG 2: 127 (1524). Jfr liusa lön.

husman, m. L. 2) person som bor ss hyresgäst
i en annans hus. huar hwsman eller bysätisman, then
hwss leegt haffuer oc ingte saar, göre presten som
andra leghodrengia, thet äre ij tridiunge Svartb 69
(1345?). effter thenne tiidh skal engin husman eller
husquinno haffua koo eller swin her i stadin STb 1:
40 (1475). ib 178 (1478). ... en ploghbil for xiiii öre
som mongs hokonson hafuir til pauth af en sin
hwsman som hätir jöus for hwssa lön ATb 2: 236 (1484).
SSkb 53 (1502—03). STb 4: 351 (1514). husmannen, som
haffuer sithit j niclis hemingsons huss, skal giffue
niclisse the v mark fför tet han sat i hussit offuer
wintern ib 5: 87 (i5i5). — Jfr hus-folk, -qvinna.
*huspart, m. del av ett hus. STb 4: 128 (1506).
*husqvinna (huss-, -quinne. -qninno STb 1=

40 (1475), 2: 236 (l487)), /. kvinna, som bor (ss
hyresgäst el. inhysing) i en annans hus. Svartb 146 (1373).
laurens slagtare zaker xij (12) mark, ty ban stäk sina
husquinno i laareth STb 1: 3 (1474). ib. ib 40 (1475),
92 (1477). ath andre» hiortz husquinna skal fornögia
andres hiorth alth thet fore hennis skuld war
pant-tadh ib 2 : 62 (1484). ib 200 (1487), 206 (1487), 8: 323 (1497).
longe niclis husquinne skal forlica sig med bonum
STb B: 134 (1516). Jfr hus-folk, -kona, -man.

husrum, n. husrum, tha skole radit besörgie them
husrwmit i stadhen SJ 2: 264 (1495). STb 5: 33 (1515).
Jfr huså rom.

*husränta (huss rente), f. avgift som åvilar
ett hus t hushyra t STb 5: 178 (1517).

*husstoman (huss-), n. el. f. t = huså stoman.
anna ketken ... lot vp peder kannegiwtere j (1)
huss stoman SJ 2 : 99 (1487). jon darre bödh vp eth
huss stoman secundo, offuen fore hans hws ligger
STb 2: 472 (1490).

♦hustra, /. Se husfru.

"husvinder (huss-), m. husvind. STb 4: 350
(1514).

*husÖre? subst, hushyra? lasse dragare j
jord-stwgen xij öre j husöre (möjl. fel för hushyra) dedit
HLG 3: 53 (1521).

huva (hwa. hwffua), f. L. huva. han slo hanis
ofwirskärara tu saar i howdit bade holde hattir ok
hwa ATb 1: 187 (l463). retiolum . . . bundin hwffua
GU C 20 S. 525. jfr brudha-, iungfru-, panzar-,
sighers-huva.

*huva? (refl. hwas MD(S) 660 (hs B: huwas)), v.
förse med huva ? Jfr C. I. Ståhle, Ark. f. Nord. Fil.
57: 130 f. the ära bradha hwas som pläga kransas
UD(S) 660. Jfr skinhuvadher.

llUVer, m. L. Jfr I. Lindquist, Oläst läst i Äldrt
Västgötalagen s. 17 ff., J. Brendum-Nielsen,
Sakkunnigutlåtanden ang. lediga prof-ämb. i nord. spr. vid univ.
i Lund (1942; stenc. skrift) s. 6 /.
*huver, jfr uver.

hvadhan (hathan MPFr 237, 241), adv. L. 1)
varifrån, d) i indef. rel. sats. från vilket håll som
helst, varifrån än. Se Sdw 2: 1238. 2) varifrån,
i rel. sats. driffwa skyn oc hymmellen är klar, merker
thädhan komma vädher hwadhan skyn driffwa PMSkr 293.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free