- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
340

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höghfläl

340

höghmäle

komlika helbrigdho til sin lekarna . . . hwilkid som
war högxstha sak at hon ga|fs j clösthor JMPs 398.
8) svår. vnder guz höghasto liäfndh SD NS 3: 430
(1419). hon (o: christi pino aminnilse ok nhwgxanj
wptänder thic til höghia thinga (ad ardua inflammabit)
SkrtUppb 51. — n. adv. 1) högt, högt upp. hon
stegh swa hoght oc stunde medh annan fot stegh hon
nidh som th än a styltom gaar Svliimd 43. jenis
an-drisson skall . . . ypp mwra vppa sama gainbla mwren
. . . swa högt som honom behoff görs SJ 2: 45 (1478).
4) högt, högeligen, mycket, månge skipara lätha sin
mwn för böyth op säyandis sith skip en tridywng
meer orka bära än santh är PMSkr 51. thet som
swmman löper höyre ib 77. — långt (ut), then tiid
anthenor war kommen högdtj haffwet j hemfärden tii]l
troyain Troj 46. — Jfr balka-, bodha-,
half-ryggia-, huså-, iiiin-, knäs-, nakka-,
stnvu-höglier. — höglia altare, n. Se Sdu> 2: 1242. —
höglia kor (-koor. höge kören HLG 2: 47 (isle)),
m. högkor. SD NS 3: 417 (l4i9). ÅK 58. — *hÖgha
millis ogärning (höga-),/. = höghniälls
ogärning. elliptiskt höghamälis. ära somlika ogärninga
högamälis som ey äro olofflighin aff sik siällfwom
Beckman Stud 52 (l425—50). — "höglia llliiSSa
(högamessa), /. högmässa. ÅK 58. Jfr
högh-mässa.

»llögllüiil (hög-), n. högt berg el. fjäll, alpis
v el alpes högfläl GU C 20 s. 17.

höghfiirdh (högfärd, hogferdh SvKyrkobr
(Lucid B) 223. hogferd: -ena ib 144. höffärdh:
-en SvKyrkobr 347; -in ib 352. hoffärdh: -en ib
347. höyfärdh GU C 20 (hand 2) s. 32
(danise-rande). höyferdh ib s. 3, 42), /. 1) högfärd,
övermod, först bröth ban j hogferdeua thy at han
vilde vederlikas siolfvom gudhi SvKyrkobr (Lucid B)
144. ib 223. syw ärw dödhelica synder the första är
hoffärdhen SvKyrkobr 347. ib. ib 352. superbia est
högfärdin SpV 138. 2) ståt, ]irakt. ihesus i föres
nygan kiortil, oc gaar han i wäuasta höghfärdli
(de-cora pompa graditur), liker enne brudh i
klädhebo-nadh JMÖ 103. höghfärdh i wärdzlike måtto sigx
wara i prydilse oc i kroppsens wälskapnadh, oc
kroppsens renlikhet ib 103. ib. jomffrunne alexsaudra
när-warandhis (vid torneringen), niädh store högffärdh oc
wärldzlike äro JMPs 437.

höghfärdha (hog-, -adhe), v. — ref.
högli-fiirdhas, vara högfärdig, högmodas. JMÖ 49.

höghfärdhelika (höffärdhelica), adv.
högfärdigt, med högfärd. SvKyrkobr 345.

höghfiirdheliker (hög-), adj. högfärdig.
SkrtUppb 97.

högllfärdher, adj. högfärdig. GU C 20 s. 25.

hüghfiirdhogher (högfärd-, högfärdiger:
-om MP 4: 170. högffardogh JMPs 302.
hog-ferdoger: -a J Buddes b 162. höffärdugh
SvKyrkobr 347. höferdogher GU C 20 s. 101.
höy-färdogher ib (hand 2) s. 32 (daniserande).
höy-ferdogher ib s. 42. Se Sdw 2: 1242), adj. 1)
högfärdig, övermodig, tha scal jak vsal nidherbögiä
myn hogferdoga hals J Buddes b 162. ban spilte thät
altsaman mädh enom lislom högfärdigom tanka MP
4: 170. ib 5: 137. kärlexfful människia tror oc hop-

pas ^al] godli tingh, oc är ey högffardogh älla
heder-girögh JMPs 302.

»höghfärdhoghet,/. = höghfärdh 2. JMÖ 104.
*llÖghgangande, p. adj. som går högt (upp).
altigradus . . . högli gangandhe eller högli sitiande
GU C 20 s. 17.

llöghhet (hög-), /. 1) höjd, utsträckning
uppåt. ... at haffwedh skal sigh op]ypta xv alna offwer
alla bärgha höghet JMPs 563. 2) höjd, högt ställe.
crepido . . . strandh driffwilso höghheth] ok brädh
GU C 20 s. 154. 3) det högsta (av ngt), topp, spets.
fran öffuerste mwrsens höghet j grunden STb 2: 279
(1488). 5) höghet, om högt uppsatt person, wor kiereste,
nadigeste herres höghet STb 5: 357 (1522, Kop). —
Jfr thaka llöghhet.

höghia (hoya ATb l: 37 (1455). -dhe), v. L.
1) höja, förhöja, öka. . . . ath gafwe äkke olaf detirte
j lästh järn om franscismässo tha skal han liöya sina
räuto ATb 1: 37 (1455). aff thy höghdhis thin ära i
hans rike SvB 222 (börj. av 1500-t.). — föröka, låta
tillväxa. Se Sdw 2: 1242. — höghia up, upphöja.
tha thin son högde tik wp owir alla ängla chora
SvB 259 (omkr. 1500). Jfr nphöghia. — *llÖgllia
sik Up, upphöja sig. SkrtUppb 220. MP 5: 135. —
Jfr forhöghia.
*hüghian, jfr upliöghian.
*höghilse, k. pl. el. f. Jfr for-, up-höghilse.
höghinde (höginde^ré 1: 227 (1456?); STb 1:69
(1476). högghende ATb l: 58 (1456). högin IILG 3:96
(1528). höggin ib 1: 9o (börj. «0 i5oo-<J. höyendhe
ATb 2: 373 (i490). höende ib 3so (1491). hyghinde
Inv cur Tynnelsö 5; PMSkr 540. hyghindhe Arfstv
62 (1474-75). hyginde ATb i: 237_(i466). hyindhe
ib 2: 219 (i483). hiinde ib 256 (i485). hegendhe
IILG 2: 147 (1523)), n. L. hyende, dyna. tätta är
thet gooz äfftir hustrv cristine törbärgx . . . ij
gambla-hätto iij högindej en kista ATb 1: 227 (1456?). the
skattadhe en ryghio och eth hiinde for en j march
ib 2: 256 (1485). swa ärw the skinnen redho til at
göra aff them altbara prydilse hyghinde, äller bonadha
PMSkr 540. Jfr boka-, gulskius-, siänga-,
skin-höghinde.

höghleker (hög-), m. 3) höghet,^upphöjdhet.
thär syntis lydhuonna höghleker (celsitudo) SkrtUppb
43. — om högt uppsatt person. . . . ath thw emanuel
elsker mykit van höglek Prosadikter (Joan Prest) 345.

*hÖghliudhande, p. adj. högt ljudande, mz
hög-Iyudandhom löstom JMÖ 55.

*hÖgllIiudhelika, adv. högt och ljudligt. MP
3: 213.

höghmäktoghet (hög-, -mektighet), /. makt.
myndighet. — ss titel, thet kredencie kar, som the
skenkthe wor kiereste nådige herre til hans nådes
bög-mektighetz cröningh Stock Skb 301 (1520, Skip). STb
5: 315, 320 (1520, Kop), 348 (1521, Kop). eder froma oc
ädela högmäktoghet är beweffwad j stor fare oc w&dhe
Troj 245.

höghmäle, n. L. — *höghniälis hunia mal
(högmäles hwmma-), n. mål rörande grovt brott
som grundar sig på osäker misstanke, gyorde päder
bältare laglighe sin låge gärdh for et högmäles hwmma
mal honom war pa kometli ATb 3: 188 (1506). —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free