Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höknippa
342
hörrn
"höknippa (pl. hööknipper HLG 2: 13 (1509)),
f. höknippa. — ss tillnamn, kadrin höknippan SSkb
17 (1501-02). erick höknippan nielsson ib 92 (1503-04).
"hökt (högt), subst, i förbindelsen up i hökt
[Mnt. in dü hüchte] Jfr E. Wessén, Acta Philologica
Scandinavica 1: 195 ff ocli E. Noreen, Meijerbergs ark.
f. sv. ordforskn. 6: 28. 1) upp, högt. tiiaa sprang
han iii resor op j libkt Prosadikter (Sju vise m C) 234.
2) med hög röst, högt. J Euddes b 58. ib. 99. —
Jfr llöglier 4.
"hökllllge, m. hökunge. GU C 20 s. 450.
"hölfter? el. "hölster? (hörpter) subst. [Jfr
Mnt. hulfte. Kt. hölster. Mht. hulfter] hölster.
corin-tus ti inpositorium sagittarii hörpter (fel för hölster?
el. hölfter? el. dyl.) ok kogar idest fnrethra GU
C 20 s. 149.
liöna, f. L. Jfr or-, pa-höna. — *höno
lliiirtn, re. hjärta av höna. PMSkr 273. — Mlöno
kyklillger, m. hönskyckling, twå dagha äpther thet
the ärw kläkte säties höno kyklingana til nokra andra
höuo som haffwer wnga, och pahöno wngana til nokra
paahöno PMSkr 262.
hÖIIS, n. L. höns. . . . ath henne son . . . stekte
sik en kapun et gamalt fet höns MP 4: 62. — ss
maträtt. Brasks Matordn 1. gammelth höns i riis ib
ii. ib 13. — Jfr hema-, or-, pa-, ung-liöns. —
"llÖIlSa ben, re. hönsben. PMSkr 448. — "hÖltSa
gliil (-gäl), fi el. n.f hönsens galande och
kacklande (om morgonen); hanegäll. gallicantus et
galli-cininm ii hönsagäl GU C 20 s. 305. — »hönsa hllS,
n. hönshus. PMSkr 252, 256. — hÖUSa ister, n.
hönsister. PMSkr 518. — hönsa kiöt (-köt), n.
hönskött. Brasks Matordn 5. — *llÖUSa kräva (pl.
-kräffllor), f. hönskräva. sod aff rötth vin oc ther j
hönsa kräffuor oc bacat äller steekt äg Sex ekon tr
271. — *hÖnsa mäter, m. hönsmat. PMSkr 253.
*hönsa skarn (hönssa-), n. hönsträck. . . . ath
benkt gwlsmidh gaff knwtz gulsmidz modhir hönssa
skarn och winsten drikka ATb 2: 207 (1483). — *llÖIlsa
yinge, m. hönsvinge. PMSkr 536. — hönsa itg
(-ägh), n. hönsägg. PMSkr. 262. — "hölisa
iig-skal (-ägh-), rn. skal av hönsägg, läth j swa
mykla ätikkio som en ha|ff hönsa äghskal taker
PMSkr 580.
"liönskastädher, se liiinsestiidher.
*höpiinningar (-peningar), m. pl. lösen som
erlades for skatt som urspr, utgått i form ar hö!
jtem v mark v ortug höpeningar FMU 4: 19 (l45l). ib.
hor (höör), m. L. lin. PMSkr 202.
höra (hörra ATb 1: 14 (1453). pres. hörer SD
NS 3: 334 (1418). hörör FMU 4: 347 (1470). pl. 3
pers. hera SD NS 3: 401 (i4i9). impf. hörde MP
5: 205 o. s. v. höde ATb 3: 176 (1505). herde ib
250 (1511). herdhä ib 254 (1511), härdhä ib 250
(1511), 257 (1512). part. pret. re. hört MP 4: 212.
supin. hörth ib 5: 156. refl. ivtper. hörs STb
1: ? 400 (1482). pl. 2 pers. hörens PMBref 319
(1512); HSH 13: 116 (1524, Brask). Se Sdw 2:
1242), v. L. 1) höra, genom hörseln förnimma.
— med dat. och ack. el. två ack. hans brodhir hörde
ena människio syn skriptamal MP 5: 205. tha hörde
sanctus dominicus honom scrifftamal JMPs 421. — abs.
at see, smaka, höra, taka, ok Iwkta SpV 76. 3)
höra (på), lyssna (till), med prep. (up)fl. han haffde
. . . hörth oppa en litzlan fughil MP 5: 156. 4)
höra, erfara, få kännedom om. men, som thetta bref
hera[!] ällir sä SD NS 3: 401 (1419). thät är siälsynt
ok siällan hört ath thu gör liagra rätwisa MP 4: 212.
Troil 5: 318. — med prep. af. quinner týgade . . . ath
the aff swa dana rýchte pa henne [ey] hörde STb
4: 5 (l504). 5) förhöra, rannsaka, om mens herre
liadh tektis thet hörra heller skikka ter nakon til aff
set rad 11 ATb 1: 14 (1453). — ref. "höras fore
(-före), höra sig för, förhöra sig. hörs fore, hurw
thet erendet haffuer sik STb 1: 400 fi4S2). giffwen
swar ... oc hörens före wm ban haffwer scriffwit til nokra
herrar PMBref 319 (1512). HSH Ii: 116 (1524, Brask).
— "höra pa, höra på. Lg 39. — höra til, 5)
tillhöra, änglio wndantakno the gozze til hörer häller
til haffuer hörth aff äller SD NS 3: 334 (1418). . . .
ath for:de äng och öö hörör rätteligha walmar
diek-11 oss arwingia til FMU 4:347 (1470). ATb 3: 176 (1505).
ena skedh som herde tydenian i säby til ib 250 (l5ll).
ib. ib 254 (1511), 257 (1512). — Jfr a-, for-, pa-,
til-, um-, np a-, ut-höra, ävensom förhöras
samt stor-, thung-, viil-hördher.
"hörande, n. Jfr aliörande.
hörare, m. 2) hörare, biträdande lärare, ss
tillnamn, tha kom andres hörare broder fore rettin
STb 1: 231 (1480). JTb 75 (1481).
"höredhe (-rede), n. redskap för höbärgning
Jfr Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 185. VKU 149 (1594).
llörilse ("ilsse. -else), n. pl. el.f. 1) hörande.
offtere börr konungenom ware vthe eblandh nieniskiors
vmgenge, giffwendes hörilsse vni lijckssens ärendhe
PMSkr 705 (avskr.). 2) hörsel, hörselförmåga. SvKyrkobr
(Lucid A) 99. förlåt oss allt, det wij haffwe syndet med
wårom hörelsom motli tijn helga wi]lia Kyrkohist
Årsskr 1922 s. 324 (i498). — Jfr be-, til-hörilse.
"hörliker, jfr be-, bön-, o-, til-liörliker.
hörn, se horn, hyra, hyrne.
"liöriiadher, .jfr siäxhörnadher.
"liöriiekengylleiie (hörneoken gullene), m.
= liornekengyllene. SSkb 232 (1507).
"hörninge, jfr enhörniiige.
hörogher (». -okth SvB 331 (börj. av liOO-t.).
höriger: -e STb 3: 344 (1498)), adj. hörsam, lydig,
med ack. ath ware . . . wor kereste liadege herre, kong
hans . . . a]delis hörige och lydege STb 3: 344 (1498).
Jfr ivir-, o-hörogher.
"hörpter? Se hölfter, hölster.
hörra (höra. horra), /. 1) frilla. — sköka.
MP 4: 44. ganea hörra ok liörro läthe GU C 20 s.
306. ib s. 425. 2) kopplerska? llena ne horra oc
rufferska GU C 20 (hand 2) s. 73,— hörro bodh,
f. horhus. GU C 20 s. 310. — "hörro ]lampi|,
m. skökohamn. SpV 309. — hörro hiister
(horra-), m, 1) horkarl, ganeo . . . hörro hester GU
C 20 s. 306. 2) kopplare. lleno . . . horra
häster oc ruffaro GU C 20 (hand 2) s. 73. —
hörro kliidhe (-kläde: -om JMPs 331), n. pl.
skökodräkt. — hörro liverne (-liiffuerne), n.
otuktigt leverne. GU C 20 s. 425. — *hÖrrO läte
(-läthe), re. en skökas beteende, ganea hörra ok hörro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
