Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i gen stoppa 350 Ogärning
i gen stoppa (i gän-), v. tillstoppa, hans öron
i gän stoppadhos SkrtUppb 338.
i gen tata (igeen-. ighen-. -taga. -taghe),
v. 1) återtaga, ey wil ok hon . . . kiortillin
af-lagdhan j gen taka (recipere) SpV 74. hulket gull
borgemestara beffalthe honom ighen taga effter tompten
ey opbuden är SJ 2: 246 (1493). Saml 24: 148
(1488-90). — Jjr taka i gen.
*i gen tea ("te), v. visa till gengäld, bevisa tillbaka.
mädhan min herra do fore mill kärlek skuld thy wil
iak thz sama lionum kärlika i gen te Prosadikter
(Sju vise m) 154.
*i gen lluna, v. låta få tillbaka, upplåta tillbaka.
item kan thet oc swa falla, at for:de erik karlsson
wil thet i gen lösa, tha skal thet wara aff kärlekx
skuld honom thet i gen vnna fore sama pänina SD
NS 8: 62 (1415). Jfr unua i gen.
*i gen upfylla, v. ersätta, kan thetta godzith
. . . fore for:da frw katerino i nokra måtto ath
hindras, tha tilbindom wy oss ... henne .. . thot igen
wppfylla SD NS 3: 146 (1416).
*i gen vaxa, v. växa åter. Se Sdw 2: 1243.
i gen vinna, v. återvinna. SD AS 3: 304 (1418).
Jfr vinna i gen.
*i gen viilia, v. välja i stället. Se Sdw 2: 1243.
igllil (igil GU C 20 s. 336. -len PMSkr 236.
egil GU C 20 s. 543. eegh.il ib s. 229. pl. ack. jghla
PMSkr 236), m. [Ä. Dan. egei, igel. Mnt. egei] igel.
hirudo . . . igil GU C 20 s. 336. sanguissuga ge egil
ib s. 543. är igillen wppe j mwnnonom tha takis bort
mädh handenne PMSkr 236.
*igliul, m. igelkott, ss tillnamn enl. E. Hellquist,
Xenia Lideniana s. 97. Jfr SD 1: 90 (1167—86).
Beträffande en sidoform *ingliul se B. Uesselman, Från
Marathon till Låni/heden s. 67.
ighulkutter (yg(h)ilkutt(h)er: -ku 11 hin MP
5: 236; -kuttenum ib. jgelkotter: -en PMSkr
119. eghilkutther GU C 20 s. 113. egelkotther
ib s. 227. egeelkotter ib s. 337), m. igelkott, högh
bergh äro hyorthinom til flyiiingh, ok berghellir
ygil-kuttenum MP 5: 236. jgelkotten är hwas hwart ban
sig vänder PMSkr 119.
ill 111 (n. j holth), adj. ihålig. Se T. Johannisson,
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 5: 44. göris wax
j holth jnwärtis oc täth oc tompth PMSkr 295.
i häl, se häl, /
i koma, v. 1) inkomma. — tillkomma, inträffa. . . .
ok vitne til war, ath fritzskilling waar utgiffuen och
annan forswmelse ykouien medh scriffueren STb 3: 206
(1495).
Mkorn, m. = ikorne. Se Sdw 2: 1243.
ikorne, m. L. — *ikorua piinniugar, m.pl.
avgift utgående ss lösen för ekorrskinn som erläggas i
skatt till kronan ? Se Sdw 2: 1243. — i korna
sko-gher (ykomä-), m. skog i vilken ekorrar fångas
el. jagas. . . . exceptis siluis quibusdam vcnatoriis,
dictis ykornäskoga, in thorbiornänes Svartb 19 (1322-38?).
alth mith godz j grotelaby . . . met . . . ftskewntnom,
vtmarkom, jkorna scoghon (!) ib 357 (1437). — *ikorna
stiäl-ter, m. ekorrsvans. Prosadikter (Sju rise m)
159. — ikorna tiikt, /. L. ekorrfångst, ekorrjakt.
FMU 4: 385 (1473, avskr.).
ikt, /. gikt, värk. Se I. Lindquist, Meijerbergs
ark.f. sv. ordforskn. 3:125. — ikta värker (jktha-),
m. giktvärk. PMSkr 478.
il (gen. pl. illia So B 217 (börj. av 1500-t.), best.
iliana JMPs 245), f. fotblad, fotsula, ffran
hwff-wodith oc in til iliana JMPs 245.
ila, v. dröja, uppskjuta. Se Sdw 2: 1243.
*i lata, v. hälla i, ifylla. Se Sdw 2: 1243. karen
j hwilkom oleonna fithme wardhir j latlien (infunditur)
SpV 259. — med obj. betecknande kärlet i vilket ngt
hälles och prep. af. hwilkin kalkiu wilt thu först
aff tliässo watno liaffwa j läthnan SpV 63.
*ilbriidska (-bräska), /. (häftig) ilska,
harmvrede. Troj 125. achilles j jlbräsko rwsade tiill
heeto-rem ib 185. tha wardt achilles wred oc harnise oc
opstod fräsande oc frwsande j jlsko oc forsatte tha j
the jlbräsko polixene älskog ib 220.
ilder (iller. Ss komp. och superi, nyttjas värre
och viirster), adj. L. 3) skadlig, fördärvlig, olycklig.
tha kom ok swa ilt eth ar at badlie folk oc diwr liaffde
mylila arniödha fore sylth Prosadikter (Sju vise m B)
216. — dålig, tho thre jlla gerninga . . . the gingo aff
thy il lo blodlie som thu haffuer j tik Prosadikter
(Sju vise m B) 195. 5) i sedlig mening: ond. godhc
män vordho . . . starkare ok hetare til godh thing
oc ille (Bir. onde) vordho bätre Nio kap ur Bir 34.
the thre jlla geruinga Prosadikter (Sju vise m B)
195. — n. abs. ont. laat os äi ledliäs i frestelse, vtän
frälsä os af illu SvB 3 (senare Ii. av 1300-i.). frälsa
os aff jllo ib 4 (slutet av 1400-t.). — ilz üke? (ilz öki
Schlyter, Westmanna-Lagen 44), n.f Se I. Lindquist,
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 3: 131 ff. (sannolikt
två ord).
*llfund (-fundh), /. 1) illfundighet,
illistig-het, svekfullhet. ware thot swa ... at for:de
sköt-ningx breff . . . förfores i vatn eller j eldh eller noghor
for ilfundh ok arghlist skuld vndan lönä wildhe Svartb
380 (l439). ingeniositas p c ilfundh klokheth snilla GU
C 20 (haiul 2) s. 28. 2) illfundig handling, 3vek,
bedrägeri, ingen . . . skal makt haffua ... at sälia
. . . bykt eller vbykt . . . allom vilkorum j tosso
måtto vndan taknom helperädom oc ilfwndom Nio
haudl rör Vkl 225.
*ilfundelika (illfundelige), adv. illistigt,
svekfullt. han wort ther aff somlige ber j rigit swiklige
och illfundelige bedragin STb 5: 159 (1517).
»ilfänas (-fenas), v. refl. Jfr L. Levander, Sv.
Landsmål 66 — 67 : 207/. eg.: vara illa till mods. väsnas,
skrika, bråka, illfänas. dellngro . . . brinna
commv-niter ilfenas oppenbara ok ilsko afflägia saktas eller
saktmodhas GU C 20 s. 170. — huttraf frigucio . . .
idest subtiliter garrire behändelika ropa ok ilfenas aff
köldh ib s. 293.
*ilgefund? (-er), /. = ilfund 1. vtan alt
argelist, [il]gefunder eller helperede BSI1 5: 21 (1504).
*ilgärdhe? n. — *ilgiirdliis mail (-gerdis-),
m. [Jfr Nysv. illgärdsman] illgärningsman. satellos
tis ilgerdis man rötfuara könpan GU C 20 s. 546.
ilgärning (-ger-), /. illgärning, ogärning,
missgärning. Gummerus Syn-stat 26 (senare h. av H00-t.).
— ilgärningis man (ylgerningis-,
ildgär-ningis-), m. L. ogärningsman. MP 5: 92. härra gudh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
