- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
403

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klosterbok

403

kluuker

kirkitl (closthers-), /. klosterkyrka. Bisk Nils’
vis-st 199. Jfr klosterkirkia. — *klosters tliiä-

nare, m. klostertjänare. STb 3: 172, 17i (1494). —
»klosters valder (klosters-), m. vall kring ett
kloster. Ser. rer. si.ee. I 1: 223 (1545).

*klosterbok (-book), /. bok i ett kloster, bok
med anteckningar o. d. rörande ett kloster, om - thessa
twå syster kommo til hioulagx ffiimis ey i waro
clos-terbook Hel Män 277.

klosterfolk, n. klosterfolk, munkar och nunnor
SkrtUppb 248.

klosterfridher (klostir-, clöster-, clöstir-),

m. klosterfrid, fred och trygghet som tillkommer
(person som tagit sin tillflykt till) kloster och i vissa fall
även andra ställen. ATb 1: 275 (1467), 2: 93 (1476),
248 (1484). niclis ju th c ... ga|fs dacli til laurensij
om drapit j sigtuna giordes och liafTuer sidan legat j
c|oster frýdh ibideni STb 3: 434 (i499). tha lystes oc
om clösterfiidh, at huar som siar en käril j häll
oer-lige ... haffue fredh huarke j kirke eller clöster
ib 5: 272 (1520). — område inom vilket klosterfrid
härskar, asylområde, clöster fridhill är ju til
graff-wena vidh biscopsins stalgardh oc thädhan fraan (o. s.r.)
Nio ban,Il rör Vkl 223.

♦klostergata, /. gata som leder till el. förbi ett
kloster. Nio handl rör Vkl 229.

klostergivill, p. adj. som givit sig i kloster,
clos-tergiffuit folk SrT 51.
♦klosterhäghiiadher (best. dat. -hagnanom

VKJ 7 (1470?)), m. inhägnad kring ett kloster; ett
klosters inhägnade (och fridlysta) område, then
rwdlio-dammen, som ligger vidh biscopsgardheu aff skara i
closterhagnanom VKJ 7 (1470). . .. om än han (o:
minister i clostred^ will giffua lo|f till ath tagha
bödlielin vth [u>-| c|oster hägnadh STb 1: 205 (1479).

*kloSteriordh, f. jord tillhörig ett kloster. \’KJ
99 (1480).

♦klosterkirkia,/. klosterkyrka. SVklE Wi. Jfr
klosters kirkia. — ♦klosterkirkio gardlier, m.

kyrkogård vid klosterkyrka. STb 2: 54 (1484).

♦klosterkläd lie (clostir-), n. pl. klosterdräkt.

Hel Män 227.

klosterliker (-liger), adj. kloster lig, kloster
tillhörande. closterliga jumfrur ... sketnmä ok bekrenkiä
J Buddes b 147.

klosterliverne (-leffwärne), ». kloster levnad.
JMPs 446.

klosteriniilllliskia, /. människa som lever i
kloster, munk el. nunna. JMPs 446.

♦klosterosidlier, m. osed i kloster. Se Sdw 2:1250.
♦klosterreghla (clöster reghola), /.
klosterregel. SkrtUppb 228.

klosterstadlier, m. ställe för kloster. ... en
almenniliken tiänist til vare fru closterstadh oc
big-ningh i vastenum Svartb 112 (136l).

♦klostersveil, m. klostertjänare. ATb 1: 6 (1452).
♦klostertointöre (clöster-), m. tomtöre till
kloster. HSH 13: 130 (1525? Brask).

♦klostertorn, n. till klosterbyggnad hörande torn.
STb 3: 417 (1499).

klostervadlli, m. klosterområde. Nio handl rör
Vkl 225, 226.

klot (klo(o)th), n. 1) klot, kula. globus bi
klooth ok sihwalffth GU C 20 s. 318. haffwes eth
swarffwath kloth aff hardosto trä PMSkr 541. ib 542.
3) ett slags stridsordning, en annar skikkilse är som
kallas sangh oc ganr före spetzenom, en annar som
kallas kloth PMSkr 155. — Jfr liim-, sviirds-klot.

klovi (best. clwffuen Sex ekon tr 270. obl.
klöf-fua StÄmb 175 (1511). klawa Uppl Fornmt 46: 192
(1515). pl. klaua ib (1504?), HLG 2: 120 (1524)), m.
2) kluven gren el. stång, sniaa ploccat oc wel blötth
bergira fisk suden medh clwffuen som ferska fiska medh
sood oc ther j good sööth olia är j god räth Sex ekon
tr 270. — hop fisk som fästes i en klove; ett visst
antal (100 till 210) fisk, näver m. m. ss måttsord.
Se (S. Owen Jansson i) Nordisk kultur 30: 38. vj öro
for ij klowe fisk Skotteb 387 (1463—64, Kämn). ixx(30)
kloffuor flat fisk STb 1: 360 (|482). ib 3: 22 (1492),
407 (1498). xvi kloffua spetffysk GPM 2: 288 (1508).
iiij kloffuar näffuer HLG 2: 17 (1510). ib 36 (1512), 48,
53 (1516), 106 (1521?), 120 (1524). StÄmb 175 (l51l), 178
(1512), 181 (1513). 3) klove, boja. the gingo thululegha
wndhir alzskona pinor, for gudz skuld, hwat thz
hällir war häktilsehws, korsins dödh, boior ok kloffwar
SpV 405. — Jfr liand-, iiirn-, läng-,
näver-klovi samt klavi. — ♦klova flsker, m. koll. fisk
fäst i klove. jnga v öres borgere, köpswena ... schulu
her epter köpa nagra ethende wara, smör eller fisk,
kloffua fisk eller annor tor fisk STb 3: 108 (1493).
om kloffua fisk, then som icke holler fnit matli
STb 5: 158 (1517) (möjl. att fatta som två ord). —
♦klova trä (kloffwaträä), ». virke till klovar
(för fisk). 1 laas kloffwaträä tiil spetfiskin VKJ 162.
kloza, / — »klozo niakare (closse-), m.

[Mnt. glosse(n)iuakor] toffelmakare. ss tillnamn, skipper
pawel clossoniakare STb 1: 105 (1477). ib 135 (1477).

klubba, /. klubba. Se O. v. Friesen, Bidrag till
nord. fllol. tillägnade E. Olson 319 ff., V. Jansson,
Ark. f. Nord. Fil. 55: 163. Prosadikter (Sju vise m B)
200. Jfr iiirn-, trä-klubba. — ♦klubbo bärare
(-bärore), m. person som bär el. är utrustad med
klubba, clauiger nyklabärore ok klnbbobärore GU
C 20 s. 116. — ♦klubbo Siäl, m. säl som slogs ihjäl
med klubbat epther thz attli ... nw siäl ey taghs
swåsom fordhom huilkin klubbo siäl kallades
Gummerus Syn-stat 36 (1425, avskr.). ib 37 (d:o).

♦kluinper, m. [Mnt. klumpe. Nt. klump] klump.
Jfr 1/. Liljefors, Bidrag till nord. fllol. tillämnade E.
Olson 111 ff. eth annath starkth järn . . . j androm
ändnnom haffwj en klwnip aff sigli syälffwo PMSkr 505.

♦klnmpotter, adj. klumpig, klimpig. warda lywsa
braudana klwmpotte, thet merker rägn äller snyö
PMSkr 294.

♦kluilise, ff [Jfr Sv. Dial. klumsog, klunisot,
klumsig, klumpig, ovig m. m.J namn på en
kreaturssjukdom, trumsjuka. Jfr Smedberg, Peder Månssons
landsmansskap 60 /. PMSkr 227. . . . tässen
sywk-dommen som kallas paa swä[n]sko klwmse, tha
swäl-ler bwkon stoor. oc görs wärken jnwärtis. oc jntho
gither ätitb. oc röthnr. oc ey githor standith en stadz.
offta lägger sig oc wräker boffwodit. oc winkar
rwm-pona ib.

♦klunker, m. klump, eth annath starkth järn ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free