- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
406

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klärkkor

406

kniver

Kyrkobr (Ludd B) 222. clärkeryet ib.
klärik-rith Thomas Varningsbref 6 (1436). klarikritt ib 5.
klarkkriit JMÖ 73), n. kleresi, prästerskap, nw
gaar thu vp [o.- uppå] kirkene prelata och klarikritt
Thomas Varningsbref 5 (1436). mz tolkom falskom
ok swikligom jerteknom dragher han (o: Antikrist)
til sik alt clärkryet SvKyrkobr (Ludd B) 222.

*kliirkkor (-koor), ». = kliirka kor. warfru
altare, som kallas klärkkoor, j aho domkirkio Svartb
435 (1449).

»kliirkskap (klärki-), n. = kliirkeri.
clori-catus ... klärkiskapfi]th GU C 20 s. 116.
»kliisil, ff Se Sdw 2: 1250.

klöf, /. 1) klöv. — ganga klöf um el. miidh
klöf, i fråga om kreatur som tillhöra olika ägare men
gå i bete på samma betesmark, skal ga klöff vm klö|f
af badhoni biörnen oc i badha haghana SD NS 3: 452
(1419). tha dömde jak . . . yxona saman ganga j
sko-ghum ok klöff met [k]löffwo j fämarkoin til oatskipto
Svartb 332 (1430). 2) klo. niisther falken klöffwana
PMSkr 284. — Jfr oxft klöf.

*klÖker (klöch), adj. [Sn. dial. klök, bräcklig,
svag, klen (Västerg. o. flerstädes), frodig, fet (Österg.
o. flerstädes). Se (O. v. Friesen i) Ordgeografi och
språkhistoria 99 ff.] svag, icke stark. mild. tha bliffuer thz
en klöch och weech vintor LB 11: 9 (s. 472),

»klökler (clög-), n. [Jfr Sv. dial. klök, bräcklig,
svag (Västerg. m. fi.), frodig, fet (Österg. m. fl.).
Se (O. v. Friesen i) Ordgeografi och språkhistoria 99 ff.]
lera av viss beskaffenhet, jtem bothvidh iic järn för
han trodhe ler och rönsadhe clögler (utg-.s anm.: eller
tlögler) Kumla kyrkas rb 93 (l510).

klövadher, p. adj. /.. försedd med klövar.
eorni-pes ... hoffuader ok klöffiiader GU C 20 s. 150.

»kliaggoter, adj. försedd med knaggar. dumare idest
spinare törnokth eller knaggoth göra GU C 20 s. 203.

knape (knappe), m. L. 1) (förnäm) yngling,
gosse, kcsarcn . . . badh ath the skulle taga then
kuapän (o: hans son) bortli och hängian j en galga
Prosadikter (Sju vise m) 230. antuarden mik then
knäs&n (felläst för kniipän enl. G. Blomqvist,
Schack-t av elslek och Sju vise mästare 247) ib (Sju vise m C)
223 . 2) knape, man tillhörande lågadeln (det lägre
frälset). Se Sdw 2: 1250. SD NS 3: 191 (1416). ii horn
ssom han hadho til pant aff eu knappa i mwnka torp
ssokn ATb 2: 155 (1480). ware nagere af the knaper
för sambledo i norköping G PM 2: 397 (1499). BSH 5:
304 (1508). — »kuapa husfru (knape hustrv),/.
hustru till en knape. STb 5: 135 (1516).

*knapnal (pl. -naale), f. [Jfr Fsv. knopnal
Sdw 1: 669] knappnål, v [j: 5] twsen knapnaale
G PM 2: 215 (1506).

knäpper, m. L. Jfr piirlo-, sadliul-,
trä-knap-per.

»knapöglra, f. ss tillnamn, niarghit knap ögha
KTb 155 (1439?).

*kuar, m. Jfr kiifio knar.
»knarholt (knarre-), h. [røa». knarbolt. Mnt.
knarholt, knerreholt. Se M. T. Löf venberg, Contributions
to Middle English lexicography and etymology 73 f]
tunna ekbräder. ij art. for knarreholt till bathin
Skotteb 449 (1470—71, Kämn). Jfr klapliolt.

knarka, v. knota, knorra, j gudz inildha näpsth
tha ska|t thu ekke knarka (non murmures) SpV 456.

*knartogher (-oger), adj. knölig, kvisslig.
contilomaticus . . . blemoger skabbother ok knartoger
GU C 20 s. 135.
knekehals, m. Se Sdw 2: 1250.
knekt (knikt), m. 2) (fot)soldat. knicterue
the hölle wakt j tre dage Stock Skb 194 (1521). —
sven, vapensven, knape. Se Sdw 2: 1250. 3) [Fdan.
knægt. Se Kalkar s. r. knægtpil] ss
redskapsbeteck-ning. kärl för förvaring av (armborst)pilar. Se
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 7: 22 ff. xi knikta medh
stickade pila Inv cur Tynnelsö 2. — Jfr fot-,
krigsknekt.

knifdragh (kniff-. -drag), n. utdragande av
kniv, knivhugg. ATb 1: 10 (i452). per larisson finne
wart sakir vj mark for knifdrag ib 165 (1462). STb 1:
45 (1476), 132 (i477). Jfr kniva dragli, knifsdragh.

kllifskapt (kniff-), n. knivskaft, eth silfbodetb
kniffskapt ATb 1: 296 (1468).

»knifskidha (kniff skyde),/. knivslida.
skaftade oleff gulsmet en kniff skyde aff syölfl ATb 8:
151 (1504).

knifsinidher (-smet), m. knivsmed. SS tillnamn.
Stock Skb 20 (1516—17). Jfr kiiiya siiiidher.

»kllifskor (kniff skoo),/. knivfodral? STb 1:
331 (1482).

*kllifstjllger, m. Se Sdw 2: 1250.
»kllipholt? (-hold), n. [Jfr Ä. nysv. knappholt.
Å. Dan. knapholt.] = klapliolt? jtem ij art. tha jak
skulde lathe brennä the fath oc thet kniphold Skotteb
435 (1469—70, Kämn).

*ktiipare? m. Se knippare.
»knippa,/. Jfr hökitippa.
"kllippa (knyppa), v. [Ä. Dan. knippe] binda i
knippor el. buntar, ongen landzman knyppe höö innan
bom-m eller pa malmana STb 1: 493 (1482, Burspr).
»knippare (knipare. knip(p)ere. knip(p)er),

m. person som binder (hö? el. järn?) i knippor el.
buntar. Se Meijerbergs ark.f. sv. ordforskn. 7: 24/. ss
tillnamn, arcnd kuippere Stock Skb 11 (1516—17). ib 49
(1517—18), 93 (1518—19), 133 (l519—20), 170 (1521—22),
249 (1525 — 26).

knippe (pl. -ar HLG 2: 5 (1509). -er ib 23 (1511);
STb 4 : 279 (1512). knippe ib 278 (1512)), m. och n.
knippa, knippe, ffa[s]ciculus lithin börde oc lithin knippe
GU C 20 s. 251. ib s. 255. — ss måttsord. iijc
knippar näffuer HLG 2: 5 (1509). för xxxij knipper höö
ij denarios knippan ib 23 (l51l). ffyre knippe gedder
STb 4: 278 (1512). viij knipper gedder ib 279 (1512).

kuiver (ack. kniff), m. L. kniv. underbiisser bor
om lögerdaxafftenen bisscrakniffua oc bisseraduk,
gaf-fell, qniff oc skeed Arnell Brask Bi1 31. — ss vapen.
ban oc hans dreng drogo kniff aath lianis dingxstad
STb i: 28 (1475). — Jfr banda-, bitzara-, har-,
läng-, skrif-, skiir-, sina-, tälghe-kniver. —
*kniva dragit (kniffua-, -drag), n. ■
knif-dragh. finnin wart sakir ... vj mark for
knifwa-dragit ATb 1: 95 (1458). STb 2: 279, 281 (1488). Jfr
kllifs dragh. — klliva duker, m. duk med vilken
bordsknivar avtorkas? HP 2: 321 (1397). — klliva
smidlior (knif(f)ua-. knifwa-. kniwe-. -smid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free