- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
421

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krasn

421

kringgiva

sigher war liärra at wara mz miiuniskionna sönom
Mechi 240. — Jfr gasa kras.
krasa, v. Jfr sunderkrasa.
krasiniiti (krasmäte. -mäthi), n. kräslig
mat; kräslighet. GU C 20 s. ICO. dapes ... krasmäte
ib s. 164.

»krassa, se kraza.

krasse, m. krasse. ... tha ga|f jach vt for
per-silia, pwrlök, krassa och thet, som kom til sallath,
vij ortugh HL G 2: 94 (1519). — krassa OS, n. Se
Sdw 2: 1253.

kratta (-adhe), v. riva, klösa, sönderklösa.
Prosadikter (Sju vise m) 116. rechte lasse mansson handena
for vj (6) marek pa sine hustrues wegna for thet hon
krattade dragaren j ögonon STb 2: 244 (1467).

kravel (kraffuel. kraffwel), m. knravel. Se
Sdw 2: 1253. STb 3: 229 (1495). jngen lax schal mera
vtfüres än medh stadzsins kraffwel ib 393 (1498). Jfr

konungs kravél.

kl’a/ (kradz. kråsz), m.f motsägelse, strid, gräl.
första (vredens dotter) är olaaton rixa thz är kradz
SvKyrkobr 353. han flydde kiiff oc kråsz Troj 74.

»kraza (kratza. krassa), r. [Mnt. kratzen,
krassen] 1) riva, skrapa, borsta, selffwit som gyllas
skal sywdis j winstcn oc krasses mädh borstanom
wäl ronth PMSkr 453. 2) kiva, träta, wi kiffwin
ok kratzom fast vm thet götz SD NS 3: 612 (l420).

kreare (kryare), m. krejare, ett slags mindre
lastfartyg. Se Sdw 2: 1253. Skotteb 454 (1471—72,
Kämn).

kreatur,/. (SkrtUppb 39) och n. (SpV 220, 568).
1) skapelse, skapad värld, natur, j thy är al creatur
wärdhog at loffwas. at hon är skapadh aff gudhi
SkrtUppb 39. 2) skapad varelse, thätta kreaturit
ällir thätta diwrit är fingirslankt, hwilkit fran nästa
haffweno kombir oppa markena mz wädhreno SpK 220.

*kredenz, subst. Se Hildebrand, Sv. Medelt. 2: 248
(1484). — »kredenza kar (kredens(s)e-.
kre-dencie- Stock Skb 301 (1520—33, Skip)), n. (större)
dryckeskärl, bägare, pokal, j [l] kredenzza kar HLG
1: 86 (1486). mondagen nest offt.er oinnium sanct,oniiu
wox thot kredensse karet, som raadet skenkthe wor
kiereste nådige herre, herre kong cristiern j scrifferidh
STb 5: 289 (l520). Stock Skb 139 (1521), 305 (1530, Skip),
306 (1531, Skip).

•kredenzebref (kredense-. credentie-), n.

[Jfr T. kredenzbricf] kreditiv(brev). ... at jak haver
idhert kredensebreff ... kä[rliga] ok wenliga allaledhis
wäl forstandit FMU 3: 97 (1436). Rydberg Tr 3: 601
(1518).

kredo, /. trosbekännelse. Se Sdw 2: 1253. MP 5:
98. hwarie människio tilbör ath kunna j credonno
läse gudhi til liodhir ok syälinne til gagn ib 207.
»krehaki, m. Se krihaki.

krez (kretz), m. 1) krets, cirkel, omkrets.
exacnnra är en sten haffwandis pa enom lithlom kretz
Ix athskelda lither PMSkr 472.

kria (pres. krigh[e]r), v. 1) anstränga sig,
sträva, arbeta, krigher iak oc dughelighe oppa
skatten oc spannemalen swa ath innen tomass messa scal
han redheligha vt komme GPM 2: 322 (1508?). —
Jfr inkria.

kl’iare (kreäre), m. utropare, härold, ss tillnamn.
per kreäre ATb 3: 267 (1513). Jfr krierare.

♦kriarmborst (kry armbost), n. armborst
med krihake. Inv cur Tynnelsö 2.

*kridla, f. pimpinel/a saxifraga Lin. pipinetia
bakkaroth ... kridla Växtförteckning fr. slutet af
irn-talet hos Th. M. Fries, Ark.f. Bot. Bd 3 nr 14 s. 7.

»krierare, >». = kriare. hawin j ey hört vart
almenlica budb. oc mina krierara opinbarlica ropa
Prosadikter (Barl) 19.

krigh (kryk Rydberg Tr 2: 659 (1396)), n. 2)
strid, krig. — »krigs folk (krigz-. krigx-,
krygs-, kriigs- HSB 16: 8 (i526). kryges- ib 14:
31 (1525). kryss- ii 29 (1525?)), n. [7*. kriegsvolk]
koll. krigsfolk, krigare, soldater, norbyss resenärer och
krygsfolk HSH 14: 26 (1525, Brask), xx skip ladda
mz krigzfolk Troj 25. ib 56. — »krigs knekt
(krii-ges-), m. [r. kriegsknecht] krigsknekt. IISH 14: 64
(1525? Brask). — »krigs milli, m. krigsman, krigare.
Troj 57.

»kriglia? v. kriga, kämpat Se R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 329. hertogh mngnus loot
kriära (hskr. T: wille krigha) EK 817.

»kriliaki (krii-. kre- STb 1: 295 (i48i)), m.

[ Filan. kri(gs)hage. Jfr Mnt. krieli, ett slags vindspel]
(i bälte fäst) hake vari armborststrängen fästes, då den
spändes medelst ett vindspel. Jfr SAOB K: 2716. JTb
15 (l459). tesse skattade eth bryst een krihaka aath
Staffan slipare för x örtog ATb 1: 317 (1469). Vrml
skatteb 100.

»krikon (kirkon), n. \_Mnt. krike, kreke. Se
SAOB K: 2768] krikon, primus insititia Lin. prunus
kirkon Växtförteckning fr. medlet av UOO-talet hos Th.
M. Fries, Ark. f. Bot. Bd 3 nr 14 s. 7. GU C 20 s. 498.
krikon oc plonion PMSkr 341. ib 342. — »krikona
trä, n. krikonträd. PMSkr 341.

kring (kringh), prep. omkring, alth köth och
annan maath lather thät vatneth (o-, brännvin) smelta
och ekke rotna, första man thät thär mildhcr stenker
kringeth Sex ekon tr 273. VKU 73 (1553). — kring
uni (kringom. krinkom Mecht 184. gringh om
SkrtUppb 208), prep. och adv. L. A) prep. med dat.
el. ack. 1) omkring, runt omkring, bidher jac . ..
thet sama korsit läta bära fore mino like kringom
domkirkione Svartb 131 (1366). krinkom flodheiia
xij trä Mecht 184. ATb 1: 196 (1463). — Jfr Ulll
kring.

kringer (komp. -ären SpV 154), adj. lätt, snabb.
agilis ... kringer GU C 20 s. 12. — flink, ivrig, idog.
iiawus ... lärder wis idkin förnymster kringer ok
treffuyn GU C 20 s. 346. industris . . , fighen kringher
ib (hand 2) s. 24. j swa manghom ok margfallclighom
lustilsom flytandhe, som hon (3: själen) kringaren ok
fraghnaren är j himerslighom ärandhom (tot deliciis
flitens, quot studiis ctlestibus studens) SpV 154.

*krillggailga, v. vandra omkring, överfara. Se
Sdw 2: 1253.

»kringgailger (kringanger), m. 1)
rundvandring, kringvandring. ambitus . . . kringgailger
GU C 20 s. 19. 2) konkret, rundgång, j
ryrigmw-rens kringang war torn wid torn Troj 37.

»kringgiva, v. omgiva från alla sidor, med prep.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free