Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofläte
575
olorstaiidln
nisson, Verbal och postverbal partikelkomposition
s. 258. MP 3: 155.
ofläte, n. Jfr öflätc.
oimaktoglier (off-), adj. för mäktig, war min wärn
... at diäffwllin, oc hans ängla wardha ey
off-maktoghe (hs K: off rike) ower mik SvB 354
(omkr. 1500).
ofmangcr, adj. jör mången. Jfr T. Johannisson,
Verbal och postverbal partikelkomposition s. 25 7 /.
ofmykil (aff mykin. n. omykit. omökit), adj. L. Jfr
T. Johannisson, Verbal och postverbal
partikelkomposition s. 25 8 f. 1) för stor, för mycken, at
hafwa knyff eller naall, är ey syndh, än aff mykin
girligin akt j theres gerningh ok värde görä theres
äghäre til proprietarium J Buddes b 171. sina
gärninga matthar han jämligha, thz omykit är
wanwyrdhir han SpV 161. — n. adv. 1) för mycket,
i allt för hög grad. nimis vel nimium ... omökit GU
C 20 s. 355.
ofordiirf, n. Se E. Rosell, Prefixet o- i nordiska
språk 1: 173.
oforesedlier (n. dat. -sidho), p. adj. = oforsedIier
1. — af oforesedho, oförutsett, oväntat, thän är
mykit fawidzskir, hwi[l]kom alth thz som honom
händhir, thz genwärdogth är, kombir bradhelika
aff oforesidho (improvisum) SpV 270.
oforgaiigliker (oforgengliger. n. oforgänglikit
SpV 52. pl. ack. f. offer ganglika MP 4: 264), adj.
[Mnt. unvorgenklik] oförgänglig. huat eller hulka
lichama tha faa the — odödheliga ok oforgengliga
SvKyrkobr (Lucid B) 227.
♦oforganglikliet (oforgänghlikhet: -inne SpV 52.
oförgenglikhet: -inne ib 506), f. oförgänglighet.
stadoghetin ... är j odödhelikhetinne, j
orötelighe-tinne ällir oförgenglikhetinne, ällir
owmskiptelikhe-tinne SpV 506.
♦oiorgiordher, p. adj. icke förbrukad, alt therra
thet som finz oforgiorth aff them oc obortskepath
RP 2: 47 (1384).
"oforliindradher, p. adj. ohindrad, obehindrad,
utan hinder, the gömdho oc bewaradhe i mik
ofor-hindradha oc oqwaldha the hwilo oc rolikhet j
hwilka iak frögdadhis i gudhi Mecht 118. ib 175.
oforkriinliter (offor-. offör-. -krenc(k)ter), p. adj.
oförkränkt, icke kränkt. — obeskuren, oförminskad,
utan intrång el. minskning, huilken peninge
swmma war nýahwndradefýrethij halff fierde
marek och v artuger, som ... hwffuendal aff
hennan kreffuetes barnom til sich annamet hade
ok ther aarlige renta aff gaff, fonne hoffudh
swmma oforkrenckta STb 3: 79 (1493). SJ 2: 230
(1493). at then tompten skule staa offorkrenct
STb 5: 77 (1515). — oskadad, laassit war aldelis
offörkrenkth STb 5: 43 (1515).
*oforIatelikcr (v-, -för-, -likin), adj. oförlåtlig.
syndin moth them hälgha anda six vara
wförlate-likin SkrtUppb 238. ib 250, 259.
"oforlösliker (-lig-), adj. olöslig, som icke går att
lösa upp. honom skilde tw j fra meg som meg war
j kärlig tilbwnden j oforlöslig begärelses bånd
Troj 165.
ofornuftoflher (pl. oförnuftoge), adj. [Mnt.
unvornuftich] oförnuftig, oförständig. än tha at
nogen ibland almogen oförnuftoge funnes med
noget faafenkt tal HSH 13: 39 (1524? Brask).
ofornumstclika (-nöpstheliga), adv. oförståndigt,
ovist, bedhes thu ... aff ihesu christo afflösningh
aff allom thinom syndhom ... for then skuldh thu
haffuer them giorth ofornöpsteligha mooth then
helgasta ok millestha herran Saml 6: 166.
*ofornumsteliker (-nwmpstelig-), adj. oförnuftig,
oförståndig, ati ... seer nadeligan til mik ok
var-kunsamer edher offuer myna ofornwmpsteliga
gerninga STb 1: 17 (1475). ett oförnumsteligitt
wäl ... kommer rijkena till ehna långa pino
PMSkr 65 8.
ofornumstogher (-noms-), adj. 1) oförståndig,
ovetande, okunnig, jneptus ... ofannogher oc
ofornomstogher GU C 20 (hand 2) s. 24. 2)
oförståndig, oklok, görs thz ekke behoff ... säghia allre
skula syndha. ty thz ware stoor offornomstogh
dyärffheth Gers Frest 45.
*oiornumstogliet (-nomps-) f. oförstånd, oklokhet.
dottir thz är stor ofornompstoghet (magnæ
im-peritiæ), at haffwa himerikis konungh sik
när-warande, ok saa lösligha haffwa sik SpV 454.
♦oforpantadher (offör-), p. adj. icke förpantad el.
pantsatt. STb 2:43 (1484), 3:29 (1492). tha
pansatte ... stig ... sith stenhus oc ... grundh ...
med husins tilbehorelsse j alle mötte offörpanthet
och ombewaret ib 5: 200 (1518).
*oforräknadlicr (-reknadher), p. adj. oberäknad.
iij par skoo twesolath viij ortugh paret aff lasse
scomagar, hans kosth oforreknath HLG 2: ei
(1518).
oforrätta (oforetta. offeretta. -adher), v. L.
oförrätta, förorätta, tillfoga oförrätt, begå
rätts-kränkning mot. Uppland 1941 s. 55 (1460). ath
jngin thera aff them skwlde then andra ... hindhra
... eller mödha eller offeretta om thetta för scriffna
arff ATb 2: 314 (148 7). thu war ... ather drifwin
aff iwdhomen oc aff them opta oforrättadher
Sn B 98 (omkr. 1500).
oforscdhcr, p. adj. 1) oförutsedd, oväntad.
jmprouisus ... oforsedher oc oforwar GU C 20
(hand 2) s. 17.
*oforskikkadher (offorskicket), p. adj. icke
disponerad, icke tagen i anspråk, ath han ... weth inghen
deel i gien offorskicket ffor hans siel ... wthan en
gammal straa hath Vg Fornmt I 10: 83 (1525).
♦oforskingradher (oforskingreth), p. adj.
oförskingrad, oförminskad i behåll, effter thet hans
ägher och fatighdom finzs her stedes orappet oc
oforskingreth STb 5: 334 (1521, Kop.).
oforskuldadher (n. oförskyllat. vforsculdet), p.
adj. — n. adv. oförskyllt, oförtjänt, oskyldigt,
orättvist. haffuen j idher marfaallelica a moth oss
vforsculdet och mot cronen försimeth Lindblom
Äbval 7 (1432, samtida vidim.)____skynnedhe sköff-
lidhe och brende ... al erlig forwaring och sancti
erie oc oss oförskyllat HSH 18: 166 (1497?).
olörskuldande, p. adj. — ss adv. oförskyllt. Se
Sdw 2: 1347.
♦oforskyldelikcr (-skillelig-), adj. oförskylld,
oförtjänt, then swara oc oforskilleliga oräth j
honom giordt haffwe Troj 43.
*oforstandelikcr (n. oförstandeliket), adj. [Ä.
Dan. uforstandelig. Mnt. unvorstendelich]
oförståelig. gudz loff är os i thetta dödhelika liffuet
maxsan som okwnnogth oc oförstandeliket JMÖ
184.
oforstandin (vforstanden), p. adj. oförståndig, thy
jach är vforstanden j swa dana spörsmaal STb
3: 99 (1493).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
