Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oforstandoghcr
576
ofruktsnmbcr
♦oforstandoghcr (pl. offörstandige), adj. [Fdan.
uforstandig. Mnt. unvorstendich] oförståndig,
oklok, at nogre offuergeffne skalke oc offörstondige
men j dalane haffue them företaghit stor
offuer-dadighet STb 5: 324 (1521, Kop).
oforsumadher (oforswmad Arfstv 57 (1474—75).
oforsvmath ib 25 (1461). oforsymader: -adom
Rydberg Tr 2: 657 (1396). oforsymat Arfstv 35
(1461). oforsymeth ib 53 (1461). vforsömat ib 95
(1461)), adj. L. oförkränkt, icke tidande intrång.
thetta ... scal sta ... i qwarstadhu mällan krononne
oc honom, thogh ... wars herra konungx oc wara
frw drotningene rät oforsymadom Rydberg Tr
2: 657 (1306). ee nar jec hade nagher skeligh
swar ellir beulsningh thär j moth, tha vare jec
al-tidh oforsvmath thär vthi Arfstv 25 (1461). thät
han maa ok skal bliffue oforsymeth i all sin reth ib
53 (i46i). ib 95 (1461). — oförhindrad, wm ...
konung erik hafuir til nokan tiltall wm
räkenskap eller nokot annadh synderlika, ther skal
han wara oforsumadher vti Rydberg Tr 3: 163
(1430). Arfstv 57 (1474—75).
*o[orsumaiidls (offor-, offör-. -sum(m)endes), adv.
utan försummelse, ofördröjligen, skyndsamt, at han
skal wtgiffue alt hennes testament och lathe göre
offorswmendes for hennes siel, som hon bad och
trodde honum til i sith yterste STb 5: 3 (1514). ib
326, 327 (1521, Kop).
’oforsumelika (oförsymelika), adv.=
oforsuman-dis. PMSkr 138.
*oforsumelikcr (oförswmelighen), adj. [Fdan.
uforsømmelig. Mnt. unvorsumelik] icke försumlig,
vaksam, hwilken wäktare är swa oförswmelighen
som hwndhen PMSkr 247.
*oforsundcr, p. adj. oförvägrad. Se Sdw 2: 1270.
♦oforsynlika (-liga), adv. [Fdan. uforsjunlig.
Jfr Mnt. unvorsichtigen] oförsiktigt, obetänksamt.
säth ey all tyn lith oppa tyn starkhet oc förlek
oforsynliga Troj lis.
*ofortaladher (ofortalit), p. adj. icke förtalad.
doctor rawal ... kerde, ath han ey kunne ware
ofortalit och otoplopin aff hustrv walborgh ...
om thet hon hanom til foren hade til thalit STb
3: 413 (1499).
ofortolladlier (/. o. n. -twllat(h)), p. adj. oförtullad.
peder olsson togh ena tunna pipper wtaff hwset
wiidh wogenä, ther hon war insatt ofortwllath
STb 1: 50 (1476). ib 61 (1476).
ofortärdhcr (n. -tert), p. adj. icke förtärd, icke
förbrukad, huat ther tha i gen er ofortert aff theres
egedela thet skal alt giffuas til sancle birgitte KTb
92 (1475).
ofortöfradher (n. offortöffrit), p. adj. — n. adv.
1) oförtövat. ath ... hans scholle lathe hanom faa
offortöffrit tet fornempde belthe STb 2: 213
(1487).
ofortüvadher (n. -adh ATb 1: 18 (1453).
ofertöf-vat NMU 1: 136 (1472). superi, wfortöuis! GPM
2: 180 (1504). wfortouisl ib), p. adj. — n. adv.
oförtövat, snart, han skal geua them per redarsonne
ofortöwadh ATb 1: 18 (1453). beder iach ider i
bywdhe migh her til om wfortöuist GPM 2: 180
(1504).
oforthiänter (-tienter), p. adj. 1) utan alt hava
förtjänat el. förskyllt. Se Sdw 2: 147. 2) som man icke
gjort sig förtjänt av, oförskylld, for then store äre,
digdh och ofortiente vilie ... her erchebiscop
jacob mig ... tet oc giort hafver Hist Händt VI IP.
1: 64. — af oforthiänto, oförskyllt, hwar fore at
ey aff oforthiänto, thu räknas j the sniälla oc
ädhla jomfrunna taal SvB 369 (b. av 1500-t.). 3) i
saknad av förtjänt lön. Se Sdw 2: 1276.
oforthänktcr (n.oförtenkt), p.adj. 3) af
oforthänk-to, obetänkt, i förhastande. SD NS 2: 570 (1412).
— n. adv. 2) utan alt tänka, förhastat, thet häfde
han giort aff sith eghet hugräde, oförtenkt, engom
till onde SD NS 3: 275 (1417).
♦oforvar (offorwar), adj. [ii. Dan. uforvar]
oförutsedd, oväntad, jnprouidus offorwar GU C 20
s. 498. jmprouisus ... oforsedhcr oc oforwar ib
(hand 2) s. 17.
oforvaradlier (affor-), p. adj. 3) utan (ond) avsikt,
ofrivillig, ther wi ärom afforwaradhe a badha
sidha widher sannindh wtan alt argt NMU 1: 68
(1381).
oforvarandis, adv. 2) plötsligt, oförmodat, een
dagh ... fik han thorn oforvarandis mz hanom
waro se twå män Prosadikter (Barl) 23.
"oforvcghradhcr, p. adj. oförvägrad. SJ 179
(1449).
oforvinneliker (oför-), adj. som icke kan
upphjälpas el. gottgöras, obotlig. ... ok cronan aff thera
misto hafuer ... oförwinnelikan skadha Rydberg
2: 228 (l356, nyare avskr.).
oforvittcr (wforwittir), p. adj. icke förebrådd, icke
klandrad, förty ... widirfar karls widirsake naghar
maningh hellir skadhe häräffthir, thär wil jac
wara wforwittir wthi FMU 3: 69 (1434).
oforvunnln (-wnnen), p. adj. L. 2) icke
överbevisad. STb 2: 578 (1491).
"oforväghcliker (-wäglig), adj. oförvägen,
dumdristig. forwara tiith liiff oc bög tiik j fraa all
oforwäglig daarscap Troj 118.
*oforväghian (-wöyan), f. oförvägenhet. aiax aff
syna gäldo oc oforwäyan sökte j slaget owänkter
Troj 2 30.
♦oforviinder (n. pl. offorwendh), p. adj.
oförändrad. ffrw birgittas breff woro gill och fulkomplik
meth sama dickth scriffuilsse och ordineran som
the meth fförsta scriffuilsse wordo samansatt
dicktad ok ordinerath oplanath och offorwendh
SJ 2: 319 (1472).
*oframfarliker (offramffarliger), adj. oöverträfflig.
han (j: Jungfru Marie psaltare) ... hafwer j sigh
osigeligha dygdher: offramffarliga krafft, oc
otänkeligan söthma JMPs 8.
ofridha, v. L. ofreda, thy forbiudom wi ... thät
fornämpda clostrit ... skatta ofridha ällir onytta
göra Priv o skyddsbr 184 (1442).
ofridber (offridher), m. L. 1) ofred, krig. örligh
ok offridher MP 4: 68.
♦ofridhogher (oofredoger), adj. [Mnt. onvredich,
ofridsam, utan frid] fredlös. ... oc wärde ther medh
utwist som bilthoger och oofredoger 2 aar aff
landet HSH 16: 27 (1526?).
♦ofridhsambcr, adj. som icke har lugn, orolig.
nar mannen dröffuis ok är ofridhsamber (cain
homo mente turbatur) Mecht 245.
ofriker (off-), adj. för mycket mäktig, at diäffwlin
oc, hans ängla wardha ey offmaktoghe (hs. K\
offrike) ower mik SvB 354 (omkr. 1500).
ofruktsamber (ofruksamber. ofroklsamber), adj.
1) ofruktbar. — om källa, en källa, oprunnin
wndhirsamligha besk, otemprelikin oc ofruc[t]sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
