Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogilda
578
oliughnadher
ogilda (-adhe), v. L. ogilla, förklara ogiltig,
upphäva. Jfr K. Olivecrona, Domen i tvistemål s. 20 ff.
hwilke raar wj ogildade ok bortkasthade Svartb
519 (1474).
ogildcr (ogildh. ogiller. ogill),ad/.L. 1) ogill, ogiltig,
ej gällande. Jfr K. Olivecrona, Domen i tvistemål s.
20 ff. 2) icke antaglig, icke fullgod, ogiilt jarn SD
6: 480 (1354, senare avskr.). ransakades om thet
ogilla fatet ATb 1: 54 (1456). thässe xij ...
ranzsa-kado om stadzens grop hwar hon war gil ällir
ogill ib 218 (1461). the ij tunnor lax per mongson
clandrat för ogille twnnor STb 5: 255 (l519). SpV
103. han ... hade ogylth brödh STb 1: 329 (1482).
MP 4: 262 3) ogill, för vilken böter ej skola givas.
then boman sadana sädh saadde, honom borde
sätias aff boleth och göras ogildh bade paa tingh och
stämpno BSH 5: 304 (1508, H. Gadh). thän som
taker pa skiparen mädh vredhes handh, är meen
edhare, oc ärwlös, ogiller j räth oc lagh PMSkr 48.
ogiordber, p. adj. L. 1) oarbetad. Se Sdw 2: 1277.
tolff lodh ogiorth sölffuer GPM 2: 85 (1489). STb
5: 280 (1520). 2) ogjord, jnfectus ... ogiordher GU
C 20 (hand 2) s. 25. wili ok forthanke at
ather-wända af giordhom syndom ok wakta sik for
ogiordhom SkrtUppb 251. ath swa karsk oc deglig
jomfrw ... skulle dräpas for jngen sak oc ogiordh
gärning Troj 268. 3) i uttr. ogiort vädher, (ännu)
icke avgjort väder, väder som ännu icke stadgat sig?
Se E. Rosell, Prefixet o- i nordiska språk 1: 168 och
N. Lindqvist, Saga och sed 194 3 s. 186 ff.
ogipter (ogiffter), p. adj. L. ogift. GU C 20 (hand
2) s. 30. SpV 338. the ogiffte karle, som wele fare
aff by, skole sätie borgan för sig STb 5: 283 (1520).
ogivln, p. adj. Se B. Lundberg, Tröghbolagh 56.
oglädlii, f. sorg. ändalös oglädhi Hel män 149.
oglädhias (impf. ogladdis), v. refl. bedrövas, sörja.
han ogladdis mykith widher sins systersons fall
Prosadikter (Karl M) 270.
ogravin, p. adj. L. ogrävd; ouppodlad? inops ...
quod est terra ograffwin oc oiordadher GU C 20
(hand 2) s. 30.
♦ogrundclikcr (-likin. -liger), adj. [Ä. Dan.
ugrundelig] outgrundlig, min ogrundelikin
(in-scrutabilis) wisdombir han tildrogh tik swa mik
Mecht ill. ib 180, 224, 241. jndex ... theknar
gudz foresyn wndhersama, oc ogrundelika
(in-scrulabilem) skikkan ib 337. thinom ogrundeliga
visdom befellir jac mina tro SvB 471 (omkr. lsoo).
ogräs (ogres), n. ogräs, nw aff the ogreseno som
saman skal bindhas ok j eldhin kastas MP 5: 142.
ib 166.
*ogräsan, n. ogräs. Se E. Rosell, Prefixet o- i
nordiska språk 1: 178 f. MP 5: 107. nw ... kom
thera owin ok sådde ther offwan j tystiil ok klinth,
ok annor ogräsan ib 132. ib. ib 138. medh
ogräsane-no (vndirstas) syndhogha människior ib 142.
somlikin korn komo nidhir j blandh ogräs ok thera
röthir swa ath thet ogräsanit forgik allo sädhinne
ib 166.
ogärning (ogerning), f.L. ogärning. Se E. Rosell,
Prefixet o- i nordiska språk 1: 167 /., 183 f. GU C 20
(hand 2) s. 112.— ogärnlngls man (ogerninges- J
Buddes b 88), m. L. ogärningsman. Jfr E. Rosell,
Prefixet o- i nordiska språk 1: 184. the som skullo
döö, waro stora omilla ogärningis män JMPs 2 90.
— ogärnings man (ogerningx-), m. = ogäroingis
man. J Buddes b 88. •
♦ogödder, p. adj. ogödd, icke gödd. eenn ogöd gåss
Linkbiblh 2: 210 (1523).
ogönst, /. 1) misshag, ovilja, jmmemoracio ...
glömska oc ogönst GU C 20 (hand 2) s. 13. stode
hans nyman fore rettin, som wor nadege herre swa
lenge hade ogönst pa, och war skylter, ath han ...
STb 3: 454 (1499). JMÖ 182. JMPs 532.
♦ogönstelika (-ligha), adv. avogt, hätskt;
otacksamt. ... hwilke ogönsteligha (sine gratitudine)
nytthia gudhz godhgärninga Mecht 62.
♦ogönsteliker (ogunstöliger), adj. avog, hätsk.
STb 5: 337 (1521, Kop).
ogönstoghcr, adj. 1) avog, hätsk, ovänlig, all
war bristilse, och ogönstagha othrolighet Mecht
274.2) otacksam, annars ware iak ogönstogh, om iak
ekke mädh största wörningh hedradhe thät, om
hwilkidh iak offwer all thing hedras JMPs 58.
ogönstoghct (ogunstig-), f. 2) misshag, ovilja, wor
kiereste nadigeste herre ... haffuer jw ...
offuer-giffuit all owilie och ogunstighet STb 5: 319 (1521,
Kop).
*oghna, v. [Ist. ögna] — refl. *oghnas, hota. Se
Sdw 2: 1277.
*ohandladhcr (/. whalnadh), p. adj. orörd,
oberörd, intakt, maria skal ewärdelika möö wara
whalnadh MP 3: 508.
olielsa, f. — ohclsosamber, adj. 2) icke frisk,
sjuk. Se Sdw 2: 1277. — Jfr ohelsamlikcr.
"ohclsamliker (-ligher), adj. 1) ohälsosam, tolke
siwkdoma komma ... aff ohelsamlighe födho
Prosadikter (Bart) 23. 2) icke frisk, sjuk. tolke
siwkdoma komma ... aff ohelsamliko blodhe
Prosadikter (Barl) 23.
*ohemclika (ohemblige), adv. ohemult. then
kötbod ... som jens ... ohemblige solt hade ffran
barnomen STb 4: 297 (1513).
"ohemclikcr (n. ohemellit), adj. — n. adv. ohemult.
then tompten ... som niclis ... hade ... solt
ohemellit och olaglige oc icke frendom hembodhnä
STb 5: 135 (1516).
ohcmol (ohemul: -ult Uppl lagmansdomb 24
(1490)), adj. L. icke med rätta tillkommande (någon)
ss egendom, obehörig. — n. adv. ohemult, utan att
kunna försvaras mot klander, obehörigt. SD NS
2: 706 (1413). han hade salt ena tompt olagliga
o-hemolt ATb 1: 151 (l46l). ib 254 (1466). STb
1: 283 (1481), 3: 229 (1495).
ohemold (ohemelth), f. L. underlätet el. uteblivet
försvar mot klander, obehörighet, som lagh tilsigie
om ohemelth STb 4: 221 (1511).
*ohinderlika (-licä), adv. obehindrat, ulan hinder.
scal eriker ... oss äter anduarþa land, huus oc
stáþi ... frälslicä oc ohinderlicä Rydberg Tr 2:
246 (1357).
oblndradher (ack. m. oohindrödhan), p. adj. L.
1) utan att hindras el. oroas, obehindrad, ulan hinder.
wil oc jak haua oohindrädhan therä syslaman
NMU 1: 63 (1367). Gummerus Syn-stat 45 (1440).
— n. adv. 2) oklandrat, utan klander, vtan thät
(3: Riseberga kloster) hauer thet ohindrath haft oc
oqwalt for allom mannom fför nw nylican NMU
1: 70 (1384).
♦ohuggin, adj. ohuggen. Se Sdw 2: 1277.
ohughnadher (ohwgnader. ohugnat), p. adj. 1)
ohugnad, otröstad, bedrövad, jak ... gaar ... ohugnat
til sötasta hughnadh ok frälsara SvB 151 (mot si.
av 1400-/.). 2) sorglig, bedrövlig, ledsam. ... gudhi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
