- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
584

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omateliker

584

onder

torpin erkebiskop Prosadikter (Karl M) 277. Hel
män 247. han gaf sik wmatons illa ib 250.

omateliker (omaathelighen), adj. omättlig. GU
C 20 (hand 2) s. 149.

ombckyrubradhcr, se unbckjmbradher.
omilder (omiller), adj. 1) omild, grym. jnclemens
... omiller oc grvmmer GU C 20 (hand 2) s. 19.
jnhibitor ... omiller vthkräffwiare ib s. 28.
im-mitis ... omildher ib s. 148. 2) ogudaktig, gudlös,
samvetslös, ond. jmpius ... omiller GU C 20 (hand
2) s. 15.

omildhct, /. — *omildlicts gärning, /. grym et.
ond gärning, jumfru spield, roff oc styld oc andra
omildhetz gärninga Prosadikter (Barl) 82.

ominne (omynne), n. Se E. Rosell, Prefixet
o-i nordiska språk 1: 187, 181. 1) mädh ominne,
utan (någons) goda minne el. tillåtelse, pädhar ...
skylte sin magh ... for thet at han häfde hans
häst medh ominne til munkatorps sokn ATb 1: 5 6
(1456). STb 1: 48 (1476), 113 (1477). GPM 2: 325
(1509). STb 5: 183 (1518). — ominnis häldh
(-höffd. Se Sdu> 2: 1278.), /. L. urminnes hävd. SD
NS 3: 451 (1419).

ominnoglier (omynnoger), adj. icke
ihågkommande, glömsk (av). GU C 20 (hand 2) s. 181.

*oininskadher (-minz-), p. adj. icke minskad,
oförminskad, än garþen konungsnäs ... takum vi
vndan oc gömum oss til vars vpphäldes,
ominsca-þom allom gamblom priuilegiis oc rät Rydberg Tr
2: 245 (1357). Troil 5: 298 (1447).

omiskunsamber (-kund-. /. -samb SvKyrkobr
350), adj. obarmhärtig, jnexorabilis ... obedeleghen
... oblidleghen oc omiskundsamber GU C 20
(hand 2) s. 25. SkrtUppb 197.

omiskiinsamlika (-lig(h)a), adv. obarmhärtigt.
Prosadikter (Barl) 5 8. JMPs 45 8.

oniiskunsamliker (omýskunsameliger:-lige STb
3: 237 (1495)), adj. obarmhärtig.

»omiskunsamlikhct (-lig-), f. obarmhärtighet.
JMPs 280.

"omistande (oomisthende), p. adj. omistlig,
oersättlig, oc om vor lag förbätres skulle ... vore
swadan gamble böker oomisthende HSH 16: 102
(1527, Brask).

*omlstclika, adv. omistligt, ok kroppin faar sina
fägrindh, omistelika ok gömir orörligha SpV 123.

omoin (omoghin GU C 20s. 6. omoghen ib (hand
2) s. 13, 19, 124. n. omoghet GU C 20 s. 254.
omogith PMSkr 241. pl. n. omogen ib 323. dat.
omognom ib 338), adj. omogen, takes swra winbären
omogen PMSkr 323.

omyndof|hor (n. -ogt), adj. ogiltig, eptir thet ath
thet war ogilth giorth och delth omyndogt til
forende STb 2: 144 (1486).

•omiigdh (umagd), /. [Isl. ümegd] omyndighet
... att for sambliga mijna syskione umagd skuld ...
thå kunnom vij eygh vårtt arffda gods så
bråd-lijke til skiffte komma Delag Arch 3: 168 (1379,
avskr.).

omägliin (-en. omägin), n. vanmakt, sidhan han
op stodh aff omäghin (cod. Askaby: omägine) thy
som han la innan Prosadikter (Karl M) 288. ib
328. GU C 20 (hand 2) s. 12.

omäleliker (omöleligin J Buddes b 54. vmëlikin
(av utg. ändrat till vmätlikin) Bir 4: 24 3 (jfr ib
528). n. omälelikif JMÖ 89. gen. f. omälikx (av
utg. ändrat titi omä[le]likx) Mecht 342. dat. f.

omülelike JMÖ 199. best. form. ack. f. omälelika
Mecht 223. omälika (av utg. ändrat till omä[te]lika)
ib 230. omälelig(h)a J Buddes b 95, 100; JMPs 23.
dat. f. omälilegha SvB 313 (omkr. 1500). Se Th.
Hjelmqvist, Studier i Nord. Filot. IV. 3: 3 4 ff.),
adj. omätlig, ofantlig. Se E. Noreen, Meijerbergs
ark. f. sv. ordforskn. 6: 37. hans kärne war swa
vmätlikin (/is. vmälikin) i langlikhet oc widhlikhet
at ... Bir 4: 243 (528). min omälelika widhlck
Mecht 223. til omä[le]likx mildhetzsins skrin (ad
scrinium inexhauslæ pietalis), christi nadh ib 342.
omäleligin graater gör thanna gnizslan J Buddes b
54. kämpen ... i omälelike starkhet (gigas
im-mensi roboris) JMÖ 199. haffwandhis j sigh ...
omäleligha hälga treffalloghetz omffämpnilse
JMPs 23. — ofantlig, outsäglig (med anslutning
till miila, tala), cristna manna omälelikit ällar
osighelikit hopp (immensa spes credencium) JMÖ
89.

"omülelikhet (-lig-), f. omätlighet. JMÖ 97.
sorghennas omälclikhet (tribulacionum
immen-sitas) ib 19.0 JMPs 33.

»omälter (omelt), p. adj. icke mätt, omätt. ffor
vtan schutan vtj genom strömen löpp, som ther
j war en deelz omelt STb 3: 26 (1492). Jfr
omälin.

omateliker (omötelikin SpV 191. /. omidlhelikin

SkrtUppb 169. ack. f. omiätelika Hel män 194. n.
omiätlikit ib 169. dat. pl. omiätlikom SkrtUppb
294. omäteligher: -ligha Prosadikter (Barl) 89.
-lighen JMPs 550. n. omiätheliget Troj 14), adj.
omätlig, omiäthelikin trefallugheet bewari mik
SkrtUppb 169. hiärtat språk aff the omiätlikom
wärkiom oc dröwilsom han leedh ib 294.
wp-wäkkiandis i mik omätelika (ineffabile) hiärtans
brwna at see min gudh Mecht 117.

omätelikhet (omiütlikheth), /. omätlighet. Sv
Kyrkobr 360.

*oinütin (n. omethit), p. adj. icke mätt, omätt. en
schuta ... laden medh malt, ok war omethit STb
3: 26 (1492). Jfr omiilter.

omögliclika (omöglika), adv. otillbörligt, oskäligt.
MP 4: 133.

omögheliker (/. omöghelikin MP 5: 147. n.
omöghulegit Arfstv 29 (1461). pl. dat. omögelicom
MP 5: 224), adj. 1) omöjlig, at thät är mic
omöghulegit Arfstv 29 (1461). 2) obillig, oskälig, otillbörlig.
hwro groff ok omöghelikin hon (j: synden) war a
mothe gudhe MP 5: 147. ib 224. hwat omöghelika
ogärninga seom wi här ... thänne quinno
skända-rin hawir mordhat twå sköna vnga män Hel män

202.

onamn, n. öknamn, skällsord. Se E. Rosell,
Prefixet o- i nordiska språk 1: 185.

ondelika (-lich), adv. illa. ... ty han er koningen
emot om (?) någen heilp, och konigen halde han
fast med orden och geffuer honom igen ondelich
ty uer der til Engström, Bo Jonsson 309 (1372 el.
1373, avskr.).

onder (ondher. vnder: -a Prosadikter (Sju vise m B)

203, 216. vndher:- a MP 5: 142, 232. vnner: -a STb
1: 441 (1461, Burspr), 444 (1462, Burspr)), adj. L.
1) svår, besvärlig, han skulde haffua staath therfore
een ondh rätt STb 1: 71 (1476). ath tet är onth ath
göre mote theres egith breff ib 4: 28 (1504). 2)
ond, svår, motbjudande. — n. abs. a) ont, skada.
jmprecor ... banna oc onth önska GU C 20 (hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free