Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovSrdhoghet
602
oärlikhet
manga synde äst thu owärdhogli at swa store gafwo
SkrtUppb 101. 2) ovärdig, oförtjänt, otillbörlig. (?)
omögelika thinga owärdoghet, ällir dirffwe (för
omögelika ällir owärdogha thinga dirffwe? Lat.:
impossibilium præsumlis) SpV 15 9.
ovärdlioghet (-heyl SkrtUppb 357. vuardughet ib
2 37), /. 1) otillbörlighet. thät fämpta som
männi-skiona hindrar aff syndinne thät är syndenna
vuardughet ok skam ok blyghdh SkrtUppb 2 37.
2) ovärdighet, thär näst ödhmiwka tik betractandes
thinna syndher, owärdhogheyt, ok oskönioghcyt
SkrtUppb 357. — Jfr ovärdhoglier 2.
oxe (vxse: -a ATb 1: 7 (145 2). pl. nom., ack. yxn
Arfstv 19 (1461); GPM 2: 133 (1482?). öxn Fyra
handl rör Vkl 290. öxon MB 1: 588 (1430—50?).
yxne VKJ 52 (l46ø). nom. osgha GU C 20 (hand 2)
51. ack. oxer GPM 2: 342 (1509). oxeer Vrml
skatteb 91 (1503). med art. yxnena SVklE 161 .gen.
yxria-, yxne-, ynxne-, yxe-, oxen-, se ssältn. yxona
Svartb 332 (1430). Se Sdw 2: 1280), m. L. oxe. tha
dömde jak nummis, keris och skarpakulla
loth-ägande waro met fornämpdom androm byiom j
ylistaro, baada j skoghom ok fämarkom, yxona
saman ganga j skoghum (o. s. v.) Svartb 332 (1430).
haffuer jac wnt ... clostreno ... xiiij öxon oc tho
rägnas the for xij gille öxon MB 1: 5 88 (1430—
5 0?). jtem fähirda twe oc the wakte yxnena medh
SVklE 161. thär pläga klostrins yxne vara om
vintren VKJ 52 (1466). junix ... vnghnöthe oc
osgha GU C 20 (hand 2) s. 51. — Jfr dräkta-,
drät-, gödhe-, Västgöta-, ök- oxe. — ♦oxa bas
(-baas), m. bås för oxe. PMSkr 226 /. — •oxa blasa
(oxxa-, -blaasa), f. urinblåsa av nötkreatur. PMSkr
5 24. mädh andans bläsilse tänya the thet (o:
glasmassan) wth pa widdena som ena oxxa blasa
ib 565. — *oxa drlvaro (oxe-), m. oxdrivare,
person som köper upp oxar och driver dem fram till
en plats för att där sälja dem. STb 5: 47 (i5i5). —
♦oxa dyngia, f. gödsel av nötkreatur. PMSkr 3 45. —
oxafal (oxsef(f)ali), n. slaktad oxe, oxkropp. HLG
2: 106. — *oxa fiärdliungcr (oxsse-. -ferding.
-färdig), m. fjärdedelen av en slaktad oxe. HLG
3: 126, 130, 136 (1529). — ♦oxa gata (vxa gatho),
f. marknadsplats där nötkreatur säljas, boarium ...
fää gato ok vxa gatho vbi venduntur GU C 20 s.
58. — *oxa liiälp (oxe hielp), f. skatt på oxar (el.
nötkreatur i allm.?). then oxe hielp som eder nåde
senast rörde i sit breff HSH 14: 75 (1525? Brask).
— ♦oxa liorn, n. oxhorn. PMSkr 5 21. — ss magiskt
medel. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ordforskn. 3: 18 /. birgittha ... sagde adh galna
kadhrin kom til henna och badh henne fa sik eth
kattohoffwudh och eth oxahorn iak vil se til ath
iak kan skilia pedhir beltare och hans festhirmö
aath ATb 1: 360 (l47l). — oxa liudh (ooxa-.
oxssa-, -hud), f. oxhud. GU C 20 s. 57. badhe oxa
hwder och ko liwder jtem ij barkada oxahwder
Arfstv 62 (1474). mäntes ij uxahuder til grimor
sadelgjorda oc stegleder Brasks Cal 271. Arnell
Brask Bil 28. HLG 3: no (1529). Jfr yxna liudh.
— ♦oxakarl (-kar(r)), m. man som sköter oxar.
Arnell Brask Bil g, oxakaren bör sköta gödoxar
och drätoxar ib 24. — *oxakiöt (oxe-, -köt(h)), n.
oxkött, ij thynnor oxaköth Arfstv 6 3 (1474).
Stock Skb 189 (l52l). Jfr yxna kiöt. — *oxa klöf,
f. oxklöv. PMSkr 428. — *oxa lcgha (-le(e)ga), /.
lega för nyttjanderätt till oxe el. oxar. NMU 1: 109
(1434). FMU 4: 463, 464 (1476, avskr.). Kumla
kyrkas rb 82 (1497).— *oxa märgher (-mergh), m.
oxmärg. PMSkr 233, 303. — *oxa ränta (oxä-),
f. Jfr -legha? jtem en tredywng j torstene giffuit
till klostret till atterlosen for j oxär[enta] Trolles
Jb 65. — *oxa tiimiare, m. oxtämjare, person som
vänjer oxar att draga, ss tillnamn. ATb 2: 68 (147 6).
— *yxna liudh (ynxne-), /. = oxa liudh. Arfslv 19
(l46i). — *yxna kiöt (-köth), n. = oxa kiöt.
Prosadikter (Sju vise m B) 185. — yxna öker (yxne-.
yxe-, öxen-, -ööker. -ögh. Se Sdw 2: 1280), m.
oxpar. RP 1: 575 (1369). Trolles Jb Bil 145 (1472,
senare avskr.), 193 (1479, d:o).
oxl (oxel), n. [Fdan. oxel. Isl. æxl, n.] svulst,
växt, knuta. PMSkr 241.
♦oxla tan, se axla tan.
oüdhla (väddelle), adj. 1) lågättad, ringa, simpel.
riddara och swcna, äddelle och vädelle, riclie och
fatige Rydberg Tr 3: 491 (1502). 2) oädel, simpel,
rå. ... ok wtwalde han thz oädhla (ignobilia) ole
forsmädheligha SpV 426.
oäkta (oäkthe. oäckta), adj. oäkta, född utom
äktenskap, iak födde aldrik oäkta barn ellir
munkabarn ATb 1: 270 (1467). GU C 20 (hand 2)
s. 120. Trolles Jb 87. Jfr onäkta.
oündclikcr (-likin), adj. 1) oändlig, som ej har
gräns. ... swa at the äru widh oändhelika måtto
argharen än the qwinnor, som liffwa j hionalagh
SpV 10 9. o sötaste ihesu christe, osighelikit loff oc
oändhelikin kärlek, wari tik SvB 516 (b. av isoo-/.).
Jfr ohiindelikcr.
*oändelikliet (-lig-), f. oändlighet. JMPs 3 3.
♦oändogher (-oger), adj. icke driftig, oduglig, lat.
dilator ... framdrögiare ok oändoger GU C 20 s.
187. jnefficax... vanskeligin ok oändoger ib s. 209.
oära, /.1) vanära, skymf, at han aldregh laa
medh oäro medh olaf malare hustrv ATb 2: 4 3
(1474). ath han giorde oäro medh henne ib 54
(1475). STb 1: 254 (1480). 2) beteende som medför
vanära, nedrigt beteende, nedrighel. aldrik var iak
bastadir ellir bunden för nokor oäro ATb 1: 283
(1468). ath varia ellir fella andirs nielson för
nokor oäro som olaff ... hade hanom tillakth ib
323 (1470). STb 1: 236 (l480). — *oäro man, m.
ärelös el. skamlös man. seen hwat truldom oc
diäfwlsscap thenna oäro mannin öv/ir Helmän 202.
oärlika (-lige. oerlige), adv. 1) utan ära, med
vanära. — skamligt, skändligt, per olsson ... zacer til
... xviij mark fore blanaden han hade giffuit
oärlige sine broders hustrv STb 3: 362 (1498).
ib 5: 66 (1515).
oärliker (-lighen. -legin. -ligh. verlig), adj. 1)
vanhederlig, neslig, jnglorius ... oärlighen GU C 20
(hand 2) s. 28. römer noger månd for verlig gerning
Rydberg Tr 3: 583 (1513). 2) gemen, låg, nedrig.
ignobilis oärlegin GU C 20 s. 356. ib (hand 2) s. 10.
♦oärlikhet (oärlig-, oerlig-. -heet(t)), /. 1) vanära.
läres och herra barnom att inthett är ontt vthen
thett haffuer medh sigh ena oerligheett
stygge-lijgha PMSkr 664 (avskr.). 2) nedrigt beteende,
nedrighet. thet söffuerin ... henne til lagth hade j
oärligheet STb 4:14i (i507). 3) oärlighet, oredlighet.
thär äpther kom offvver hänne a[n]nadh eue
fför-bannilse, som war oärlighet... thy ... at alle the
som mädh hänne waro, fflyddhe ffran hänne
bort-tagandhis ffran hänne alth thät hon atthe JMPs
352.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
