Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pynta
627
piinnlngcr
höffdingar ... haffdo wäl pyntad sig, oc skykkat
tiill slaget siith folk wäl fornwmsteliga Troj 230.
•pynta, o. [Mnt. punden, punten] väga,
överväga. huru kwnne thu nakontidh pynta ällir
owiruägha hwit ok swart, huru the thing som när
ok fiärran äru, hwilkin the äru, ok til hwars the
dogha SpV 256. Jjr pundare.
pysa, v. Jfr E. Smedberg, Peder Månssons
lands-mansskap 70. — re/l. pysas. Se Sdw 2: 1281. — Jfr
up-, ut-pysa.
•pysning (pösning), /. eg. blåsande, uppeggande.
timor mentis ... pösning j hiärtana naar thankana
oppösa hughin til hämpd SvKyrkobr 353.
♦pyst, /.? [Jfr Mnt. püst, blemma[ svullnad. Jjr
E. Smedberg, Peder Månssons landsmansskap 71.
annars waxa böldher pa handenne op pysth,
hendher tik tolken pysth tha smör handena strax
mädh olio PMSkr 352.
pytkare (pytkiare:-en SSkb 359 (1510). pydckiare
STb 2:57 (1484). pylhker PMSkr 61. pötkere?:-en
STb 2: 410 (1490)), m. båtsman som har att jöra
personer till och från ett fartyg. Jfr Tidskr. i
sjöväsendet 1935 s. 377 ff., 499 ff., 537 ff. pythker oc
praammara PMSkr 61. ib. — ss tillnamn, lasse
pydckiare STb 2: 57 (1484).
•pytting, subst. [Nt. putting, /.] — *pyltinga
bolt (pl. pöttinge, bolter (kommat torde vara tillsatt
av utgivaren)), m. [D. pyttingbolt. NI.
putting-bouten. T. püttingbolzen] puttingsbult. Jfr E.
Lidén, Ark. f. Nord. Filol. 49: 299 /. ta worto the
alle offuer ene medh skýpper oleff tawast om
craf-fuclin, om alle bögningh ok tet som yxen kreffuie
kan til samma schip, timbermentz lön, kost,
teringk, jern wogen scoth, pöttinge, bolter, bathen
och alla handa bögningh STb 3: 229 (1495).
*päklin (peklin), m.? [Mnt. beckenël, backenël]
skålformig hjälm. Jfr Lis Jacobsen, Elias Wessén
15. i. 1954 s. 60 ff. nilss ... dedit eth harnisk,
kräwethe, j rygh, en peklin oc ij armskynor HLG
3: 10 (1519). — Jfr ij c pechtlink Skotteb 296
(1467—68) (i tysk text).
’päkllng (pekkling. peplingh GPM 2:216 (1506)),
/.? [Mnt. pech(t)link) ett slags grovt lärft, xxx
alen päkling Skotteb 444 (1470—71, Kämn). ib
448 (d:o). ib 477, 479 (1472—73, Kämn). GPM
2: 216 (1506).
päl (pee|l), n. och *pällc (pelle HLG 2: 125 (1524).
med art. pellidh Kumla kyrkas rb 2 (1420-/.)), n.
ett slags dyrbart tyg. — bårtäcke, vnum peell nigrum
aureum, quod ponitur super feretrum HLG 1: 1
(1393). iii fanar, iiii pelle ii>3: 57 (1522). item hustrv
valbor vinmanss xi höre, för hon rensadhe varth
besthe pelle ib 2: 125 (1524). — Jfr gulpäl.
•pålning, /. päll, baldakin? palata ... pälningh
GU C 20 s. 399.
♦pälz (belz), n. [Mnt. pels, peltz] pälsskinn?
ATb 1:304 (1469). — *pülza makare, m.
bunt-makare. Troj 38.
♦päna (-adis), v. [St>. Dial. pena, päna] L. slå järn
tunt, smida ny egg (på lie), item för 6 leia pänadis
VKU 113 (1564).
*pännal (pennale), n. [Mnt. pennäl] pennfodral.
iij [o: 2 y2] dwsyn pennale GPM 2: 215 (1506).
"pannas (pennes,) re/i. [Jfr Sv.Dial. pänsa,
banna, läxa upp ngn] träla, munhuggas? ath jak jngen
hedher kan forwerffua ath sitie och pennes her
medh hanom STb 2: 26 8 (1488).
pänne (penne), m. 2) fjäderpenna, vingpenna.
PMSkr 235. döpcs pennen aff fyädrenne nidher j
sywdhanda olyona ib 5 36. — Jfr skrlplpänne.
— *pänna fnas (penna-), n. fjun, dun. hilus ...
ertaskal ok penna fnas GU C 20 s. 335. — *piinna
fulder (-fuller), adj. pennosus ... pänna fuller GU
C 20 s. 429.
pännlnger (pen(n)inger. päninger: pl. gen.
päningomz SD NS 3: 620 (1420). päning KTb
5 (1408), 9 (1409). penunger: pl. -unger SD NS
3: 69 (1415); -unge ib. paninger:-lnga ib 246 (1417);
ib. päniger: -ig JämtlDipl 145 (1394). panygher:
-ygha JTb 66 (1474). pennier:-la SD NS 3:235
(1417); Skotteb 348, 354 (1440, Borgm); -iana ib
345 (1436, Borgm), 354 (1440, d:o). penyer:-ya SD
NS 3: 140 (1416). pännier:-ia ib 15 (1415). pänger:
pängsins MP 4: 258. pl. pengar: -a HLG 1: 86
(1486), ib. I plural användning förekommer möjl.
päningx ATb 1: 167 (1462), vilket dock snarast bör
fattas som fel för päningx land. Se Sdw 2: 1281), m.
L. 1) penning, myntstycke. Se Sdw 2: 1281 och jfr
B. Thordeman, Nord. kultur XXIX s. 7 ff., N. L.
Rasmusson ib s. 206 /. ... hwitan thyskan pänning
fore siäx pänninga swenska RP 2: 174 (1389). at wi
hawm vppburit. halwan pänig oc helan, äftherthy
som os anögdhe JämtlDipl 145 (1394).... gotniskan
pänning fore fäm swenska pänninga RP 2: 174
(1389)... hwilka päninger jak kännis mik redhelika
päning widh päning hafua vpburit SD NS 3: 7 2
(1415). thre hvyte pännia göra än öre älla iiij
gutnyska älla ängliska än öre ib 235 (1417). item
hafva vi unt oc forlänt borgharomen i... stocholm
then fierda penningen af silfver tollen UrkShist
1: 12 (1448). ... then mynsta pening medh then
största SJ 2: 97 (1487). ib 102 (1487). latin mik se
pängsins mynt ok moth MP 4:25 8. tak tynna kopar
skiffwor oc klip sma som päninga PMSkr 451. —
pänningar bla (VgL IV s. 306) om i Blois i
Frankrike präglat mynt? Jfr O. Bjurling, Scandia 1950
s. 247 ff. — penning, vid beräknandet av värdet av
såväl fast som lös egendom. Jfr 5. ... gaffuo
hwartte-ra andro hwan tridie pening badhe i fasto ok
lösörom SJ 2: 3 (1474). kom jacob bagare fore
rettin medh synne hustrva eline ok gaff henne
hwan tridie pening bade i lösa och fasto, teslikes
gaff ok hon hwan tridie pening i löso ok fasto,
alth thet som hwarttere maa andro medh lagom
giffua STb 1: 22 (1475). ib 139 (1477), 302 (1481)
o.s.v. —- pl. penningar, myntstycken, mynt. Se Sdw
2: 1281. geldis i päningom eller godhum päningomz
wärdhum SD NS 3: 620 (1420). jtem the brändo
penniana fingoss týdeke gwlsmidh Skotteb 345
(1436, Borgm). — ss tillnamn. KTb 132 (1402).
haquinus päning ex parte nicholai päning ib 19
(1409). (Fallen kunna möjl. också föras till 2).
2) penning, myntstycke av den lägsta myntenheten,
även ss beteckning för denna enhet: penning, (vanl.)
en åttondedels örtug. sancte olaffs päninger sancte
birgitto päningh Gummerus Syn-stat 39 (1425,
avskr.). wara fru pennia etc. Skotteb 354 (1440,
Borgm). item vii swenska mark, vi skelyngha, iiii
panygha JTb 66 (1474). wista hon honom engen
man ware skyldogh paa en penninga FMU 5: 44
(1482). — pl. i förening med ett omedelbart
föregående mark, öre el. örtogh, för att beteckna att det
ifrågavarande beloppet erlägges i myntade penningar
(i allmh. silverpenningar av en pennings valör). ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
