Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ranioglier
639
rappa
m. korp. nw sa olofernes här myklan som hundrada
lotom war swartare än rapn Prosadikter (Karl M
D 3) 33 7. Jfr natta ramu.
"ramoglier (raam-), adj. [Jjr Sv. Dial. råmig,
råmmig, våt, fuktig] fuktig, mustig, om jord. Jjr
Smedberg, Peder Månssons landsmansskap 65/.
then raamoga jord äryer oc lägger balk j mellen
forerna. han förmenar frwkthena oc vanfräydar
aarsgangen PMSkr 211.
"ramogliet (raamog-, råmogheetl), /. fuktighet,
must. brännes hwlorna mädh halm äller trä ath
jordennas raamogheth borthgaar PMSkr 335. slåes
stenene sönder ... så att ... ingen råmogheett är
i then sten malmen ib 619 (avskr.).
råmärke (raa-, ro- Svartb (Skokl) 155 (1374);
Svarlb 478 (1464). -merke), n. L. råmärke,
gränsmärke. Jfr T. Wennström, Tjuvnad och fornæmi
361 ff. ... prefatos limites, vocatos raamerke
(Skokl ro märke), qui inter helsingenses et
finlan-denses ... dinoscuntur Svarlb 153 (1374). ...
huilkit the swa haffde fwnnit och ransakadh och
seeth epter gambla romerkie och sworno witne
ib 478 (1464). GU C 20 (hand 2) s. 85. tesse...
ärende haffwe wij rätteliga ransakadh efftir röör
oc ramerke Uppl Lagmansdomb no (1483).
ran (raan), n. L. rån. RP 2: 203 (1390). thet war
bade offuerwold och raan STb 1: 403 (14 83). J/r
siängn ran samt sliþa-, sliiþa-ran L. — rans man
(raanz-), m. L. rövare, våldsverkare. grassator oris
omiller röffuare raanzman ilskofuller ok man
draapare GU C 20 s. 331.
rand (pl. ränd(h)er PMSkr 458, 460, 479.
randher ib 458. raandher ib),f. 1) rand, smalt streck.
achates är en sten som haffwer manga lither,
stwndom är han swarther haffwandis hwitha
raandher affwer sig, stwndom rödher hafwandis
förgylta randher äller doppor PMSkr 458.
alecto-rius är en sten ... haffwandis ytersth pa sigh som
andra rändher aff köt ib. ib 459.
randadher, p. adj. Jfr gulrandadher.
* ränker? m.? [Sn. Dial. rank. Fin. ränki, pl.
ranget] och "ranka (rancha), /. järnbygel som
sammanhåller seldynorna i seldon av viss typ; seldon
med dylik bygel, bogträ, loka. andres jonsson j mark
for j rank Skotteb 369 (1460—61, Kämn).
instru-menta cornibus, pectorique, quibus hyemalia
plaustra (rangifer) trahit, imposita, rancha et
locha patrio sermone vocantur 01. Magnus Hist.
de gent. septentr. 1. XVII c. 36.
"rannaghle, m. stor el. grov spik. Se Sdw 2: 1384.
"ransa (ranza), v. [N. ransa] ränna, löpa
omkring. skollade ranzande mannen STb 2: 495
(1490) (i rubrik; jfr: erick, som hade skollat then
siwka rasande mannen, som oforwarendes kom j
brygerhusit ib).
ransaka (randhzaka. rantsaka. rantzaka.
ranz-saka. -adhe. -at), v. L. 1) undersöka ett hus, rannsaka
(efter tjuvgods) i en annans hus. Exemplet Sdw
2: 242 ur SR 44 hör rätteligen hemma under mom. 2.
2) rannsaka, undersöka, granska, þa skal þom
ranzaka, ok seæ liwat the haua in SR 44 (S. Ljung,
Söderköpings historia intill 1568 s. 354 /.). huru the
han (a: Jesus) rantsakadho for domenom vppa the
gatwne som kalladhis lichostratos SkrtUppb 292.
jtem ransakade thenne for:ne men millan store
hermalax ok böle Svartb 524 (1477). ib. nempdcn
ransakadhe, withnadhe och swor ad thät ...
war änders michialssons rettha afflingha iord Uppl
Lagmansdomb 102 (1490). randhzakades oleff
eliffsons ärande om then peningc summa STb
3: 463 (1499). ath rantzaka legeligheten (o: en
tomt) ok beskatta ib 4: 85 (1505). — med prep. um.
leta sannind ransaka ok döma vm vluauaz quärn
SD 8: 178 (1362). han ... ransakade vm thera
liffuerne MP 4: 178. — med prep. äptir. FMU
4: 365 (1472). thesse tilnempde ath ransaka effter
the pighor medh barn STb 1: 144 (1478). —
undersöka, granska, pröva, confessoris wäl skal biscopen
ranzsaka ensamen oc thet fulbordha oc stadhfesta
Val af conf gen 122. thron ranzsakas (examinatur)
aff thinom gärnigom, ekke aff thinom ordhom
SpV 406. eth stycke ängh, som ... xij
häredz-synemen ... sancte henrich til sakth, tilsyndt ok
ransakath haffde Svartb 562 (1513). — Jfr
ivir-ransaka.
ransakan (rantzzachan. rantzaken. radz sakan),
/. L. 1) rannsakning, husvisitalion. Jfr T.
Wennström, Tjuvnad o. fornæmi 148 ff. 2) rannsakning,
undersökning, granskning, epter reth beskatningh
ok dandemannä radz sakan FMU 4: 9 3 (omkr.
1455). effther iij tölffther rantzaken ... sades
mattis ... kelleren til HLG 1: 132 (1490).
jmpeda-tura ... footha spaar opsögningh äller ransakan
GU C 20 (hand 2) s. 14. — undersökning,
granskning, prövning, epter sodana skelicha ransaka (för
ransakan) ... tho dömpde iach ... förschriffna breff
och ransaka (för ransakan) stadugh och fast
hallandis FMU 4: 365 (1472). samma dach aff
radz-sins samtýckie och rantzzachan ath marthin
wlffson medh sine hwstrw köpt haffue eth hwss
STb 3: 276 (1496).
ransakare (ransakore), m. rannsakare. Mecht 343.
sagax ... behändoger ransakore hälger rasker
kloker oc före wis GU C 20 s. 537.
"ransaking, /. = ransakning. raciosinacio
räk-ningh räkinskaper oc ransaking GU C 20 s. 516.
"ransaklikcr, adj. Jfr oransakliker.
"ransakning, /. rannsakning, undersökning,
granskning, epter nempdinne ransakning, tha
dömde iach ... laurens ericsson the ij öres land
iord, til, ewärdeligo egho Uppl lagmansdomb 41
(1492). ib 45 (1492).
"rantaka (-taga. impf. -tiogh ATb 3: 293 (1515)),
v. [Isl. råntaka] med våld fråntaga, råna. Jfr É.
Noreen, Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 3: 15.
... ath j ffra hanss hwstrv var rantagit hanss hesth
och iijo iärn ATb 3:293 (1515). iäsper ... gaff
honom ij mark fför deth han ran tiogh hanss
hästh och iärn ib.
rapa, v. 2) hasta, skynda sig, brådska. — part.
pres. ss adj. perfunctorius ... ostaduger
framlide-likin ok rapande GU C 20 s. 4 34. — Jfr uprapa.
rapa, v. rapa. Jfr räpa.
rapan, /. Jfr uprapan.
raplika (-lig(h)a), adv. i hast, på ett brådskande
sätt. defunctorie ... framlidelika rapligha ok
lätz-ligha GU C 20 s. 170. perfunctorie rapliga ib s. 434.
•rappa (-ade), v. [Ä.Dan, rappe. Mnt. rap(p)en]
1) (bort)röva. fforen humlen kom hit och rappades
her widh bron aff skipet STb 5: 20 (1514). 2)
uppriva, slita? med then forligning, pa thet hon skulle
äldre rappis, thaå war hustrv gertrud til friidz om
then brollöps kost STb 5: 167 (1517). — Jfr
orappadher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
