- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
644

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

reni

644

renlivc

s. 371. — rcmaslaflhare (remo- SD NS 3: 66
(1415). -slagare. -slager KTb 154 (1439)), m.
tillverkare av remmar; gördelmakare. KTb 61
(1428). — ss tillnamn, päther remaslaghare
FMU 1: 437 (1392). KTb 57 (1427), 60 (1428),
154 (1439). HLG 1: 43 (l440). — »roma
sni-ilhare (reme-, -snidere. -snydare), m. [Mnt. [-rëmen-snider]-] {+rëmen-
snider]+} tillverkare av remmar, sadelmakare. ss
tillnamn. SJ 1: 282, 285 (l46o). — *rcnia stövel? m.?
Se Sdw 2: 1284.

♦rem? subst, thaghan iosepli cum a händar
irl’m (o: Jerusalem). / iutha gingu uutt geen han
mz gläthe oc mikin rem (för sem = sömd?) Saml
34: 280.

*i’cmarc, m. [T. riemer] = rcma snidharc. ss
tillnamn. STb 2: 4 (148 3).

ren (reen), m. ren, eervus tarandus. Se Sdw
2: 1284. jtem bör kirkeherren haffua eeth bööste
aff huarlom biorne oc boge aff huariom älge ok
reen Svartb 70 (1345?). nw sa olifernus mykin här
som hundradha sinom waro snarare än diwr thz
som reen heter Prosadikter (Karl M) 280.

ren (reen. pl. -ar), f. [Fdan. ren. Fnor. rein i
ssättningar] L. ren (mellan åkrar el. andra ägor el.
vid dike el. väg). Se Sdw 2: 1284. then fyällin
haffuir, ma i hwario dykeno slaa badha renar ok
gaardh a ytra reen sätia SD NS 3: 35 8 (1418). ...
oc skulu staffwa sätias vpat the rennene, som löper
mellan bolstadhanna ginom gerdhet ib 4 52 (1419).
(?) all hans eghedeel ... meth ager och ägn, skow
och fiscawatn, reensten (jör reen ok sten?) och
räthokheeth SD NS 3: 167 (1416). Jfr altra ren. —
♦rena liovudh, n. ända el. slutpunkt av ren.
Berg-gvara 92 (omlcr. 1490).

ren (reen. n. ränth SvB 336, 402 (b. av 1500-f.)),
adj. L. 1) ren, fri frän smuts, hwar man gör rent i
staden, som tilbör, widher the brut ther tilhöra
STb 1: 446 (1462, Burspr). cameraswen bör ...
halla hans cläder reen Arnell Brask Bil 30. — i
bild. ... och göre för reenth för sinne hustrv dör
ATb 1: 383 (1472). 6) ärlig, fri från svek. at
gudh for idhra böne giffui mik göth samuith,
hiärtans idhrugha, ren scrifftamaall SvB 366
(omkr. 1500). at thln son, oc thu matten thäs
hällir hwilas när mik, at hiärtat är ränth moth
idher badhom ib 336 (b. av 1500-/.). 7) ren,
obe-smittad, kysk, oförvitlig, off allum renom dyurom
tagh syw et syw GU C 20 s. 569. at wisdommen
skal wara rörlikin ok stadoghir, wndhirstandit
rent (mundus) ok qwemmelikit SpV 5 45. giff
mik skäl oc ränth sanwith, badlie j helbrigdho
oc siwkdom SvB 402 (b. av 1500-/.). — n. adv.
alldeles, helt och hållet. ... ath maltit war rent
forderffuat STb 3: 16 (1492). sva matte her nagat
rades met vare unga metborgare at the ey staden
rent uthblottade Hist Tidskr 1: 399 (1508). —
Jfr oren.

rena (rene), adv. 2) ärligt, ulan svek. the gode men
... antuorde ther op theris slotzloffuen rene och
erlige, som tilborligit war STb 4: 25 8 (1512).

♦renfärdhelikcr (-ligher), adj. kysk. Se Sdw
2: 1284. LB s. 492. at hon enkte älske wthan
gudh ok alla renfärdheligha for gudhz skul
SkrtUppb 7.

♦renkalver (reen-), m. renkalo____ok huar tiendhe

reenkalf göres till tyende Svartb 70.

rcnlckcr (ack. reenlegh Mecht 27 3), m. 2) renhet,

kyskhet, renleksins (castitalis) lilior skina thär j
sinom hwita lith SpV 493.

♦renlif, n. renlevnad, kyskhet, jungfrudom,
celi-batus ... iomfrvdom ok renliff haffuande GU C 20
s. 93. thän daghin ... oppa hwilkom thu ...
elizabeth, mädh sigher forfoor thän gambla
ren-lifsens owen SvB 401 (molsl. av 1400-t.). — Jfr Sdw
2: 251 s. v. renlivc. — *rcnlifs folk, n. klosterfolk,
munkar och nunnor. JMPs 246. — ♦rcnlifs livcrne,
n. = rcnlivis livcrne. GU C 20 s. 144. — ♦renlifs
niänniskia, /. = rcnlivis människia. SkrtUppb 228.

♦rcnlifhct? /. = renlff. castimonia ie i[dest]
castitas renlifhclh (skrivaren har först skrivit
renheth men sedan ovanför ordet tillskrivit lif) GU
C 20 s. 84. Gers Frest 31.

renlifnadher, m. Jfr under rcnlivadher. —
♦rcn-lifuuds iolk (renliffnadz-), n. klosterfolk, munkar och
nunnor. Nio handl rör Viel 224. — ♦renlifnads man
(reen-), m. = rcnlivis madhcr 1. siw fröghdher som
ju[m]ffru maria thedhe enom reenliffnadz månne
aff cystersiensi ordine SkrtUppb 351.

rcnlika (-liga), adv. 4) rent, kyskt, återhållsamt.
han är räddan, hwilkin som är wisdomen, görande
sina trolika renliga rädhandis j them räddoghanom,
som bliffwer wthan ända j[faciens fideles suos caste
limentes eo timore, qui permanet in sæculum sæculi)
SpV 505. — Jfr orenlika.

renlikcr (-leghin SpV 536. n. -likith MP 5: 208.
superi, -ligaster), adj. 2) ren, kysk, helig. ... at jak
verdogh varde at faa then ... renligasta
brudh-gumman jhesum christum J Buddes b 7 4. os
tilbör kwngöra twäggia handa räddogha atskilnadh,
som är trälara ok renleghin (casti) räddogha
SpV 536. cristindompsins renlikith liffwirne MP
5: 208. — Jfr orenlikcr.

renlikhet (reen-. -heet. -heyl), f. 2) renhet, kyskhet.
tha barnith är cristnath tha föris thz i hwiit klädhe
... thz teknar reenlikhet SvKyrkobr 4. SpV 506.
war thu the första thär gudhi loffuadhe ok offradhe
jumffrudomps reenlikheyt SkrtUppb 357. — Jfr
orenlikhet.

renlivadher (reen-. renlifder GU C 20 s. 84. f.
renliffwet NMU 1: 161 (1515)), p. adj. 1) kysk,
återhållsam, castus renlifder GU C 20 s. 84 2)
andlig, tillhörande det andliga ståndet, reenlifuede
oc gwdelica syster abbatissa Priv o skyddsbr 188
(1444). hedhirlegh och renliffuadh man brodir
ärlandh gardiäkne i varth klostir ATb 2: 39
(1474). ib 93 (1476). hederlig och renliffnad (för
renliffuad) mann broder henric STb 5: 206 (1518).

♦renllvandis (ränliffuandis), p. adj. = rcnlivadher
2.SDNS 3: 331 (1418).

renlive (gen. s. -is. -es. -ins Gadolin Pants Bil
283 (1397)), n. — gen. sing. renlivis, brukad ss adj.
1) kysk, återhållsam, the första dygdhin barnsins
är, ath thet är renliffwis af sik, vtan sköran tanka
MP 5: 54. 2) andlig, tillhörande det andliga ståndet.
hedhcrliken oc renlifins man herre andres brodher
i julittom Gadolin Pants Bil 283 (1397). hedhertika
ole renliwes jumfrwr fw [!] anna abbadissa ok
conuenten NMU 1: 106 (1428). tha komp for oss
renlifues oc hedherlighe men abbot rolff (o.s.v.)
ib 1: 117 (1440). SJ 2: 11 (1475), KTb 106
(1489). worto hederlige och renliff nes men her
minister och doctor bernardinus forlichte STb
3: 403 (1498). renliffues personer, broder per
(o.s.v.) ib 4: 242 (1512). 3) from, gudfruktig. ... gik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free