Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retilsc
647
ridhefoyliate
retilsc (reetilse), n. pl. och f. 2) retande,
förtretande, förtörnande, förolämpning, skil thic långt fran
thässa gelnisko oc gudhana retilse Prosadikter
(Barl) 61. war christus ... aldratulughaster j allom
motgangilsom ... swa skulde oc hon wara til alla
dröfwilse, pinor, oc reetilse Mecht 260.
retrakt, subst. [Jfr Ilat. ritratto, avbildning]
teknik för framställning av vissa slags ornament på
möbler o.d. Jfr R. Geete i PMSkr xxxii /. PMSkr
551.
•reva, v. Jfr bcrcva.
♦reva Jfr silfreva.
rezla, f. Jfr kostrezla Sdw 1: 689.
ria (rie. riiä. ryä), /. [Fin. riiki) na, torkhus. ...
til proastins akirhorne, ther hans rie förre stodh
Svartb 309 (1423). ... ok äre pa for:de götz ceth
pyrthe, eth fäähwss, en ryä, en ladha (o.s.v.) ib
497 (1470). FMU 4: 89 (omkr. 1455).
"ribbalder (ribaldh), m. [Mnt. ribalt] skojare,
landstrykare. Jfr Hj. Lindroth, Språk och stil
8: 50 ff. ... wara werre och oretwisere. ähn någon
argester ribaldh och ilgerningzman PMSkr 66 5
(avskr.).
riddare (riddere NMU 1: 107 (1430). ridhare
JMPs 447; gen. -a SD NS 3: 193 (1416). ridder
Liber eccl Vallentunensis 63 (1506). rydder Arfstv
12 (1461). reddar JämtlDipl 137 (1383). reddare
JMPs 348; -en ib 369, 370; -a SD NS 3: 406 (1419,
ä. avskr.). obl. reddhara JMPs 382. pl. reddare
Nio handl rör Vkl 224 (1390). gen. riddare Uppl
Fornmt 46: 196 (1514). riddere SSkb 155 (1505)),
m. L. 2) riddare, innehavare av riddarvärdighet. rörde
aff mangom bonum aff härra förste oc prelatis j
rikene reddare oc redders men renliffnadz folke
oc vtalige flere Nio handl rör Vkl 224 (1390) SD
NS 3: 193 (1416), 406 (1419, å. avskr.). knwt
odzsson riddere NMU 1: 107 (1430). Arfstv 12
(i46i). jak knwt eskilson pa wenegarne ridder
ok lagman i vpland Liber eccl Vallentunensis 63
(1506). JMPs 348. 3) stridsman, krigare,
krigsknekt, soldat. — tio thusand riddara aptan, den
21 juni. SSkb 155 (1505). -— tio thusand riddara
dagher, den 22 juni. daghen effter xm riddare dagh
Uppl Fornmt 46: 196 (1514). — Jfr hofriddare.
— riddara bonadher, se Sdw 2: 1285. — "riddara
jjardher, se Sdw 2: 1285.— "riddaraleker (riddare
leek), m. riddarspel. en riddare leek medh mykyn
gaman / war byriat then qwäld the kommo saman
Fredrik ed Noreen 1669—1670. — "riddara like,
se s. v. like Sdw 1: 761 och jfr R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 101 /. — riddara man
(redders-), m. riddersman, adelsman, reddare oc
redders men Nio handl rör Vkl 224 (1390). —
"riddara note, se s. v. notc Sdw 2: 117 och jfr R.
Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 101 /. —
riddara rätter (riddare-), m. 1) rätt som tillkommer
en riddare, en riddares ställning. Jfr Sdw 2: 128 5. 2)
riddares el. krigsmans ed. thässe sworo, ath michcl
laurensson hiölt ey thän riddare rät, som swors i
skane JTb 9 (1456). — "riddara sko (riddare skoo),
m. mul[l]eus ... genus calceamentorum riddare
skoo GU C 20 (hand 2) s. 160. — riddara spil
(-speel), n. 1) riddarspel. gimnas ... stridh broton
commvniter riddara speel GU C 20 s. 315. —
"riddara vidlierlikc, m. Se vidhcrlike Sdw 2: 955
och jfr R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan
101 f.
"riddarfru (ridder-), f. riddares maka. SSkb 10
(1501—02).
riddarlika (ridder-), adv. ridderligt, pä riddarvis,
på ett sätt som anstår en riddare, tha funno the
ther tolff hundradh riddara alla ridderlika w äl
klädda mz gul oc gul pällum Prosadikter (Karl
M) 253.
riddarliker (riddir-), adj. ridderlig, som
tillkommer el. tillhör en riddare, ee mädhan människian
är bliffuen oppa jordherike, thaa är hon som j enne
riddirlike stridh MP 5: isi.
riddarman, m. — riddarinanz man, m. Se Sdw
2: 1347.
riddarskap (ridder-), n. 3) koll. ridderskap, adel.
Beckman Stud 5 2. ärlige herrer aff ridderskapet
STb 5: 3 37 (1521, Kop). — "riddarskaps bok, f.
bok vari riddare i samband med riddarslaget fingo
skriva in sina namn. JMPs 49 3. — riddarskaps
man (reddar-), m. riddare. JMPs 580.
ridh, f. och m. eg. storm. Se Sdw 2: 1285.
ridh, f. Jfr landridli.
ridlia (pres. ridher PMSkr 62. impf. redh. red.
reedh. rödh ATb 2: 242 (1484). konj. 1 pers. ridhi
MP 4: 68. part. pres. ridhande. ridhandis PMSkr
153), v. L. 1) rida. Se Sdw 2: 1285. tyriels ...
kärdhe til jon jönsson, ath han redh hans hors
JTb 34 (1462). ... hwi han rädh hans hesth wtan
hans lof ATb 2: 242 (1484). MP 4: 68. — ridha
spär, rida spärr, hålla riddarspel, tornera.
hastilu-diari ... döstera rida spär GU C 20 s. 327. 2) rida
för att hålla uppsikt över ngt, fara kring och
inspektera. sidan äger han (a: biskopens landsfogde el.
ridfogde) rida om gozen epter jordabochene
Arnell Brask Bil 15. 3) plåga, ansätta (som maran
el. dyl.), tw haffuir nog länge ridhit mik; wänth
jgen ath ridha mik STb 2: 184 (1486). 4) om fartyg:
ligga för ankar, tha han lag fore forland ok reedh
fore ankkare STb 1: 104 (1477). ligger nokoth skip
j haffn, äller ridher före ankar widher landith
PMSkr 62. —- part. pres. ss subst, ryttare, krigsman
till häst. pa slättenne göra ridhande meer än
fotgangara stridande PMSkr 146. ib 148, 152.
haffwandis wthwalda ridhandis oc fotgangara ib
153. ib. ib 154, 161. — "ridha um kul, rida omkull,
rida över ända. hakon ... som redh tz barnoth wm
kul opa gathona JTb 56 (1466). STb 1: 198 (1479).
-— "ridha up, rida upp el. uppåt. Se Sdw 2: 1285. —
"ridha upa, rida på (ngn). STb 1: 176 (1478). ty
han reedh medh wadha vppa claus vysa ib 177
(1478). — "ridha ut, rida ut. wetnade iönis ... at
then hästin magnus smid red wt han haltade aff et
nagilstiwng ok äy aff andro ATb 1: 49 (1455). —
Jfr af-, be-, fram-, in-, undan- (Sdw 2: 810),
unt-rldha.
ridha, /. feber, frossfeber, frosskakning. Se Sdw
2: 1285.
"ridhare, m. Jfr mulo-, ut-ridhare (även Sdw
2: 885).
ridharedhskaper, m. ridtyg. Se Sdw 2: 1285.
"ridhatygh, n. = ridhtyflh. STb 1: 271 (1480).
"ridhefoflhate (-fogethe. -fogte), m. [Fdan.
ridefoged] ridfogde, fogde med uppgift att övervaka
egendomar, uppbörd o. d. inom ett större distrikt.
ath ider verdugheth (o: Svante Nilsson Sture)
skulle settie i ridhe fogethe i dalana GPM 2: 27 8
(1507). ridefogte i nywding Arnell Brask Bil 7.
Jfr ridhfogbatc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
